Save me from this cruel and selfish world.

Sitter i skolan nu.
Och väntar.
På att nästa lektion ska börja.
Den börjar om en timme.
Vi har håltimme nu.
Sjukt drygt.
Och kemin var ganska seg idag.
Det är komplicerat med allt grejs nu.
Måste plugga riktigt.
För dessa fem veckorna är tydligen en sjukt stor del av kemi b.

De andra sitter och läser i tindningar i sofforna nu.
Eller halvsover.
Jag mår mest bara illa.
Väldigt illa.
Det är inte så mysigt.
Men men.
Skoln har en sån dag där hela skolan är kall också.
Det är lite skumt faktiskt.
Att vissa dagar är det skitvarmt överallt i skolan.
Och vissa är det svinkallt.
Allt eller inget?
Jag tycker om värme.

Men nu får jag lite bloggat iaf.
Det är ju iaf bra.

Hej.

I have lost my illusion.

Jocke är här nu.
Han sitter på mitt rum och kollar mejlen.
Han vet inte att jag sitter vid en annan dator och bloggar.
Och inte kommer han få reda på det förrän imorgon när han ska kolla om jag bloggat något i skolan.
Vilket jag ska försöka att göra.
Försöka hinna med.
För jag tror att det är hyfsat lugn dag imorgon.
Det måste det väl ändå vara en fredag?

Idag sa Stephanie att det sken om mig.
Att det liksom bara lyste nåt från mig.
Sen konstaterade hon att dte kanske var för att Jocke skulle komma idag.
Men det kan nog stämma.
Typ allt det hon sa.
Att jag sken lite.
För idag har varit en bra dag.
En riktigt bra dag.
Idag har jag varit nöjd.
Och glad.
Och definitivt på bättre humör.
Ja, det får gärna bli en sån dag som det var idag imorgon igen.
Det hade varit trevligt.
Och avrför skulle det egentligen inte bli det?

Hej.

Protect me.

Sometimes it makes me wanna scream like;
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.

Like it's forever.

När mår du som bäst?
Finns det någon stund då allt känns bra?
Vad/Vem är det som får dig att känna att du hade kunnat stanna där för alltid?

Jag vet mitt svar.
Vet du?


Nothing you confess could make me love you less.

Igår blev jag riktigt rörd.
Faktiskt så att jag inte kunde hålla tårarna borta.
De flödade fram.
För du gjorde något för mig som jag verkligen behövde just då.
Något jag behövde mer än något annat.

Tack.

Stand by you.

Idag känns saker och ting bättre.
Lättare.
Lugnare.
Även om jag känner mig lite elak.
Lite taskig.

Har tagit tag i saker lite idag.
Och igår.
Så förhoppnigsvis blir allt lite bättre snart.
Och lättare.

Förlåt för att du fick ännu ett orosmoment.

Kaske är det dags för mig att inse att saker blir lättare när man verkligen tar tag i dem.
Att problem har en tendens att lösa sig.
På ett eller annat sätt.
Och att oroandet och konsekvenserna blir så mycket lindrigare (är det ett korrekt ord?) om man inte skjuter upp det.
Kanske är det dags för mig att tänka så när det gäller mina studier också.
Kanske är det dags för mig att bli lite mer seriös.
Med allt.
Och med inget.
Kanske...

Hej.

Please don't you ever change 'cause it feels so perfect in every way.


Ibland känns avståndet väldigt stort.
Och irriterande.
Ibland önskar jag att jag hae vingar.
Och kunde flyga till dig när som helst.
Ibland är väldigt ofta.


För hur underbart hade det inte varit att kunna flyga till dig när som helst?


Stockholm och (i) mitt hjärta.


I helgen var jag som sagt i Stockholm.
Med min underbara pojkvän.
Jag hade det helt underbar och njöt av varje sekund där.
Det är vad jag vill kalla en ritkigt lyckad weekend.
Vädret var perfekt och vi fick tom badat lite.

Jag hade som sagt en underbar helg.
Med personen som betyder så otroligt mycket för mig.
Kan inte beskriva hur mycket han betyder för mig.
Önskar bara att han vet hur speciell han är för mig.

Det var den bästa present jag kunnat tänka mig.
Bättre än jag kunnat tänka mig tom.
Och jag är så glad över vår weekend ihop.

Tack älskling.


It's personal, myself and I, we've got some straightening out to do.

Det har varit konstiga dagar sedan jag kom hem från Stockholm.
Har inte varit mig själv.
Alls.
Och allt har kännts som att det gått fel.
Just nu vet jag inte hur jag ska försöka reda ut allt heller.
Två veckor framåt känns sjukt långt härifrån.
Jag kan inte ens tänka två dagar framåt.

Måste nog ta tag i sakerna en åt gången.
Vill bara att allt ska vara uppordnat på en gång.
Även om jag vet att så funkar inte saker och ting.
Jag måste inse mer att jag inte är tio längre.
Att jag inte kan tro att mamma kan lösa allt.
Det är väl helt enkelt dags för mig att växa upp riktigt antar jag.
Att stå på egen hand.
Och helt enkelt klara motgångar på ett vuxet sätt.
Hur klarar man motgångar på ett vuxet sätt?
Någon?

Hej.

En doft som hänger kvar i rummet.

Förlåt...

Get confused and you fade away.

Är lättad.
Hyfsat lättad iaf.
Inte helt än.
Men ganska.
Och det är skönt.
Fast mitt humör är fortfarande dåligt.

Ska hem och sy idasg igfen tror jag.
Det får mig faktiskt att skingra tankarna lite.

Och skolan är kaaallllll idag.
Brrrr.

Hej.

Keep holding on.

Har lite ont i magen.
Mår lite illa.
Nervösistet?
Värk?
Fel på magen?
Vet inte.


Droppar av solregn.

Jag har verkligen varit en pain in the ass idag.
Mot somliga iaf.
Speciellt Sebbe.
Förlåt.
Och han märkte tom att nånting inte var som det brukar med mig.
Det var lite fint tyckte jag.
Det gjorde mig faktiskt lite glad.

Och jag får inte tag på Felicia.
Jag som ville leka med henne en stund idag.

Jag som ville prata med henne en stund idag.
Får väl försöka senare igen.

Hej.

Get miles away.

Rädsla.
Oro.
Ångest.

Måste.
Kolla.
Upp.

Måste.
Ta.
Tag.
I.
Det.

Hej

Och jag vill bara gråta.

Hjälp!
Nästan panik!
Va fan!

Mr Moon.

Jag har ont i magen.
Stundtals väldigt ont i magen.
Så jag gick från Mando-konserten idag.
Jag orkade inte stå där och försöka dansa och hoppa när allt min mage gjorde var att skrika till mig att lägga mig ner.
Även om det var en trevlig konsert.
Fick ont i magen innan andra föreställningen idag.
Men jag klarade föreställningen.
Det gick tom hur bra som helst kändes det som.
Vi fick rosor när vi hade gjort den andra föreställningen tom.
Det var riktigt gulligt av lärarna tyckte jag.
Och jag har tyckt det har varit skitkul med drama.
Verkligen skitkul.

Nu ska jag gå och packa inför helgen i Stockholm med Jocke.
Helgen som jag sett fram emot ett bra tag nu.
Det ska bli så skönt att bara umgås på tu man hand.
Så nu ska jag packa.

Hej.

Words.

Några ord och jag blev lättad igen.
Tack.
För nu fick jag prata med dig.

So far away, so far away.

Tomt.
Funkar det?
För det är det jag är.
Tom.

A lifetime of not knowing; where or how, or why or when.

Borde städa mitt rum.
Och packa.
För jag har verkligen ingen tid på mig imorgon.
Men kan inte.
Tankarna flyger runt i huvudet och jag blir inte direkt lugnare.

Tittar på telefonen gång efter gång för att se något.
Det enda jag ser är en bild på My.
Fäller ihop telefonen ien och ser oss.

Du betyder så otroligt mycket för mig.
Så otroligt mycket att jag aldrig kommer kunna komma i närheten av att bekriva det.

You're my only reason, you're my only truth.

Jag är orolig på riktigt nu.
Direkt när jag läste det blev jag nere.
För det är en del av mig som mår dåligt.
Och jag vet inte vad jag kan göra för att ändra på det.
Tyvärr tror jag att det inte finns något alls jag kan göra.
Jag hade verkligen gjort vad som helst för att få denna, som är en del av mig, att må bra.
Att känna sig bra.
Och lycklig.

Jag önskar att denna del ringer mig snart.
Och bara pratar.
Så jag får höra rösten.
Jag önskar verkligen det.
Kan inte beskriva hur mycket jag önskar att telefonen skulle ringa nu till mig och jag skulle få höra rösten.

För jag är orolig.
På riktigt.
Verkligen orolig.

...

I don't mind you comin' here
And wastin' all my time
'Cause when you're standin' oh so near
I kinda lose my mind yeah
It's not the perfume that you wear
It's not the ribbons in your hair
I don't mind you comin' here
And wastin' all my time

And I don't mind you hangin' out
And talkin' in your sleep
It doesn't matter where you've been
As long as it was deep, yeah
You always knew to wear it well
And you look so fancy I can tell
I don't mind you hangin' out
And talkin' in your sleep yeah

I guess you're just what I needed
(Just what I needed)
I needed someone to feed
I guess you're just what I needed
(Just what I needed)
I needed someone to bleed

I don't mind you comin' here
And wastin' all my time
'Cause when you're standin' oh so near
I kinda lose my mind yeah
It's not the perfume that you wear
It's not the ribbons in your hair
I don't mind you comin' here
And wastin' all my time

guess you're just what I needed
(Just what I needed)
I needed someone to feed
I guess you're just what I needed
(Just what I needed)
I needed someone to bleed

Yeah, so bleed me

You're just what I needed
You're just what I needed

Our hearts will shine.

Känns som att jag inte bloggat på några dgar nu.
Har en del i skolan.
Även om det bara är andra veckan nu.
Men imorgon avslutar vi intensivkursen vi haft dessa två veckor.
Jag tycker faktiskt att det är lite synd.
För jag har haft skitkul under dessa veckor.
Ändå.
Och jag känner själv att jag har utveckklats supermycket.
Det är verkligen jättekul med drama.
Och improvisationer.
Ja, det kommer kännas lite synd att gå tillbaka till vanlig skolgång.
Även om vi hållt på till fem några dagar.

Ja, imorgon gäller det.
Imorgon ska vi visa upp vad vi lärt oss under två veckor.
Och jag kommer säkert få hjärnsläpp och inte kunna tänka ut nåt alls.
Eller så kommer jag prata på om en massa som ingen annan fattar.
Eller så kommer jag helt enkelt  lyckas, få bra betyg, höja mitt snitt (vilket behövs) och bli jätteglad.
Gissa vilket jag hoppas på.

Jag måste komma ihåg att hämta ut tågbiljetterna imorgon också.
Verkligen.
Får göra det udner lunchen.
Eller nåt sånt.
Nån ledig stund jag har imorgon iaf.

Hej.

You make me sing.


Läser gamla inlägg.
Inte i min egen blogg.
Utan i någon som betyder oerhört myckets blogg.
Inlägg om mig.
Bland annat.
Och jag ler stort när jag läser dem.
Det är en hel del saker jag kommer att tänka på när jag läser det.

Jag blir glad när jag läser det.
För jag blir alltid glad när jag tänker på personen i fråga.
För denna person gör mig lycklig.
Väldigt, väldigt lycklig.
Och jag hoppas att jag gör att personen också känner sig lycklig.

Jag ska tillbringa helgen ensam med denna person i helgen.
Bara vi två.
Själva.
Bland alla 08:or.
Ser fram emot det så otroligt mycket.

Ja, denna person är oerhört viktig för mig.
Oerhört, väldigt viktig.

Tack för att du finns.


Da Da Da Da Da Da Da.

Har varit på bio idag.
Med mamma, Anders och Lollo.
Vi såg Simpsons-filmen.
Den var ganska bra.
Tyvärr hade jag nog fel inställning när jag såg den vilket gjorde att den inte uppskattades helt.
För jag har hört att den inte var lika bra som tv-serien.
Så jag tänkte på det.
Men den var bra.
Faktiskt.
Dock passar Simpson's nog bäst som tv-serie.
Men den hade sina roliga inslag.
Vissa väldigt roliga.

Och det var ju trevligt och mysigt att gå på bio.
Det uppskattas ju alltid.
Och Surprise, Surprise! jag somnade inte.
Även om jag kände innan att jag nog skulle det.
Jag var klarvaken genom hela filmen.
Det ni!

Nu tittar Lollo på Simpsons på tv:n.
Man kanske ska göra henne sällskap?

Hej.

Sail away with me.

Är allmänt off idag.
Kroppen gör ont typ överallt.
Och jag tror att jag sträckt nåt i lungorna eller nåt sånt.
Är inte på superhumör.
Så jag ska nog städa rummet.
Varför inte om man ändå inte har nåt vettigare att göra.
Lika bra att få de gjort ju.

Och jag har agerat lite matchmaker idag.
Bara lite.
Men ändå.

Hej.

What if I'm right.

Jag är lite orolig.
Har varit det en liten tid.
Kan inte släppa det och det oroar mig mer och mer för var dag som går.
Jag är faktiskt rädd.

Always waiting.

Jag är väldigt trött idag.
Det blev ganska sent igår.
Och jag var trött redan innan jag stack till Felicia.
För igår cyklade jag nästan uppemot fyra mil.
Eller 3,5 kanske.
Definitivt mer än jag gjort tidigare iaf.
Så jag blev lite stolt.
Jag cyklade till Skanör.
Med cirka tio andra personer.
För att hjälpa till att väcka uppmärksamhet till Kenneth Brocknäs insamling till barncancerfonden.
http://www.inlinesskanerunt.se/

Det var en upplevelse och rutten blev väldigt trevlig.
Han uppnådde dessutom sitt mål och en hel del därtill.
Vilket var väldigt bra.
Det hela slutade med att han åkt cirka 70 mil på inlines under en vecka.
Det är cred.

Konstigt nog har jag inte alls någon träningsvärk eller nåt i benen.
Vilket jag trodde jag skulle få.
Men det är väl iof skönt att inte ha det.

Men all heder åt Kennth och det han gjort.

Hej.


Somebody's outside.

Har nyss kommit hem.
Har varit på festivalen i sju timmar (!).
Satan vad klockan går snabbt där faktiskt.
Men trevligt hade jag.
Som bara den.
Banden var trevliga.
Eller ja, mest ett men det var ju riktigt bra.
De andra hade jag mest kul under.
Kul också att man fick lärt känna lite människor som man tidigare inte pratat med.
Bara vetat om.
Men de var väldigt trevliga.

Kvällen blev perfekt när jag fick sms som gav mig ett stort leende och gjorde mig helt varm inombords.
Du får mig att bli helt varm inombords.

Så ja, tyvärr skäms jag lite för det och så, men första kvällen på festivalen har varit riktigt bra.

Hej.

;;;

Molnen rör sig snabbt över himlen.
Det syns tydligt genom fönstrena i mitt rum.
Fönstrena som vätter ut mot den tomma sensommar-trädgården.
Det är fuktigt, nej blött, i gräsmattan från regnet som kommit under dagen.
Regnet som forsade ner som ett vattenfall från himlen.

Molnen rör sig snabbt över himlen.
På väg mot nya mål.
Himlen växlar mellan mörk och ljus.
Mellan oro och lugn.
Det är som att den har svårt för att bestämma sig.
Eller som att något knuffar molnen åt sidan.

Molnen rör sig snabbt över himlen.
Och här sitter jag på mitt rum.
I hår, snart torrt efter cyklingen i regnet.
Sitter och betraktar omvärlden genom mitt fönster.


Molnen rör sig snabbt över himlen.
På andra sidan glaset.

A good reason.

På lördag ska jag cykla till Skanör från Malmö.
Jag ska följa med en bit på denna rutten:
http://www.barncancerfonden.se/content2/index.php?pid=2580

Varför han gör det ser ni här:

http://www.inlinesskanerunt.se/

Varför jag gör det?
För att det är något jag verkligen känner för.

I need some sleep (del två).

Mina ögon bränner.
Mitt huvud arbetar på sparlåga.
in kropp är nästan avdomnad.
Förutom höften som gör asont när jag går.
Andningen är lugn.
Händerna sega.

Jag har sovit alldeles för lite.
Inatt.
Och igårnatt.
Och natten innan dte också tror jag.
Jag sover för lite.
För lite för att fungera.
För att helt enkelt kunna existera.

Ska snart dricka kaffe.
Igen.
Och jag vet, det är en dum vana.
Du har helt rätt när du säger att det bästa mot trötthet är att sova.
Men jag nöjer mig med det näst bästa på den fronten.
Kaffein.
För såhär kan jag inte vara när jag ska ut och köra idag.
Jag ska nog ta en öde gata att köra på.
Ska jag nog ändå iof.
För jag ska köra manuell.
Och det är inte säkert för mig att köra ute bland trafik då.
Eller säkert och säkert.
Bilarna bakom får helt enkelt vara bredda på motorstopp lite då och då.
För så är min manuella körning.
Men jag ska försöka bättra den nu.
Jag ska försöka ta tag i min bilkörning.

Och jag ska försöka ta tag i mitt sovande.

Någon gång.
Någon dag.
När jag orkar.

Hej.

Will you stay awake for me.

Jag är trött.
Riktigt sömnig.
Har varit det hela dagen.
Verkligen hela dagen.
Men jag ska inte sova än.
Jag ska vänta på att få prata i telefon.
Jag vill vänta på att få prata i telefon.
För jag är orolig för din oro.
Vill inte att du ska vara ledsen eller nere.

Idag har varit en allmänt faktiskt dålig dag.
Verkligen dålig.
Och hur mycket suger det inte att vara skoltrött, ja kanske tom skoldeprimerad, efter två dagar?
Jag känner mig fel i klassen.
Och det är inte kul.
Känner mig borta från allt.
Jag har alltid varit en väldigt känslig männniska och har alltid haft lätt för att övertolka saker.
Men det är verkligen inget trevligt humör jag haft idag och igår när jag gått ut från skolan.
Jag vill ha kul där.
Jag vill känna mig med.
På rätt plats.
Jag vill känna mig rätt.

Just nu känner jag mig bara fel.

Efter skolan var jag halvvägs hem när jag bestämde mig för att cykla till kyrkogården istället.
Jag ville inte ha tid för att tänka egentligen.
Men det fick mig att tänka på annat iaf.
Halvvägs till kyrkogården kom jag på att jag skulle till kyrkogården på kvällen sedan igen.
Det var morfars födelsedag idag.
Han skulle fyllt / fyllde 90 år.
Men jag ville vara på kyrkogården själv så jag stack dit då ändå.
Jag tycker om att vara på kyrkogården.
Inte för att det är någon plats med bra tankar egentligen.
Fy sate vad det inte är bra tankar där egentligen.

Men det är på något sätt harmoniskt.
Man får vara där ensam, ifred, och ändå känna att man har något kring sig.
Så känner jag där iaf.
Så jag la mig vid Mattias plats (jag kan inte säga det där ordet. Kan verkligen inte. Inte i samma mening iaf.).
Där låg jag på gräset och lyssnade på musik och skrev lite smått.
Det är en plats jag känner mig på ett speciellt sätt på.
Det går inte att förklara.
Och det är både en bra och en dålig känsla.
Men något gör att jag ändå tycker om känslan.
Eller så är det helt enkelt det att jag känner mig lite närmre Mattias, och mofar, när jag är där.
Jag åker ju faktiskt dit för att minnas dem.

Jag hann inte hem innan de andra i släkten skulle dit så jag stack till mormor direkt efter att ha varit där i typ 1½ timme.
Där firade vi morfar.
Jag saknar honom.
Han var den bästa morfar jag kan tänka mig.

När jag cyklade till kyrkogården önskade jag mig en liten regnskur.
AV sommarregn.
Jag saknade att cykla i regnet och kunna se ut hur som helt för att folk ändå inte ser en.
Jag saknade att ha regnet som sköljde bort tårarna.
För ingen känsla är så underbar och samtidigt jobbig som när man cyklar i ösregn i förtvivlan.
Det är något som jag, när jag tänker när jag skriver, inser att jag nog inte saknar.
För jag vill inte vara förtvivlad.
Men idag hade regnet nog behövts.
För idag är en sån dag.

Jag saknar.

On with the show.

Flytta ihop?
Nu?
Flytta hemifrån?
Redan?
Bo själva?
Betala själva?
Klara oss själva?
Ha råd?

Hm, det var ett klurigt beslut.
Väldigt.
Får prata lite med mamma och pappa.
Vet nog vartåt det lutar dock.

Hmmm.

(Och antagligen är det inte alls som ni tror. Inte helt iaf.)

I could stay awake.

Borde sova nu.
Speciellt om jag ska försöka komma upp och springa imorgonbitti.
Fast iof, vem försöker jag lura, jag kommer aldrig springa.
Men tanken är ju god iaf
Och det hade varit riktigt bra om jag gjorde det.
Men borde soa nu oavsett.
För jag är trött.
Som bara den.
Och jag har skola imorgon.
Vilket ingen annan har typ.
Störigt.

Så jag ska sova strax.

Hej.


I can't control myself.

Innan bra humör.
Nu dåligt.
Jag vill gå och lägga mig bara.

I wonder why.

Ibland är det lite läskigt vad likheterna är stora.
Ibland är det för svårt för mig att förstå.
Men likt är det.
Vissa saker iaf.

The summer is over.

Imorgon börjar jag skolan igen.
Mitt sista år.
Läskigt.
Detta är sista dagen på mitt sista riktiga sommarlov.
Läskigt.
Även om jag inte ritkitg fattat varför just detta är ens sista riktiga sommarlov.
Men imorgon börjar allvaret igen.
elelr nja, om två veckor börjar väl allvaret igen.
nu är det bara estetisk verksamhet först i två veckor.
Men ändå.
Det är ju skolan trots allt.
Något jag inte längtar till.
Faktiskt.
Men hur ofta gör man det?
Hur ofta säger man att det har varit ett lagom långt lov och att man gott kan börja skolan igen nu?
Inte speciellt ofta nä
Men imorgon börjar det igen iaf.

Man får iaf träffa alla igen.

Det är ju bra.
Måste kolla så att jag har mitt matkort föresten.
Kan vara bra att ha ju.

Hej.

Two weeks.

Om två veckor är det Stockholm.
Om två veckor är det Jocke och jag.
Bara.
Och resten av folket som är i Stockholm iof.
Men för mig är det bara Jocke och jag.
Det ska bli mysigt.
Och underbart.
Och jag längtar verkligen.
Om två veckor.

I've got a crush on you.


Det är lite otroligt.
Vad en person kan göra med en.
En person som i början inte var någon som skulle bli någon.
Personen kunde förstå.
Personen kunde förstå på ett sätt som ingen annan gör.
Eller jag kunde prata med personen på ett sätt som jag inte kunde med någon annan iaf.

Det är lite otroligt.
Vad en person kan komma att betyda för en.
En person som jag träffade på det mest ovanliga sättet.
En person som som förstod.
En person som jag kan prata om allt med.
En person som jag saknar så otroligt när jag inte är med honom.

Nu är det snart sju timmar sedan jag lämnade personen på perrongen, satte mig på bussen och åkte därifrån.
Jag ville verkligen inte åka.
Jag hade kunnat stanna där för alltid.
Där på perrongen tom.
Bara jag hade fått vara med honom.

Jag vill vara med honom.
Jag vill vara i hans famn och känna värmen från hans andetag.
Jag vill ligga med huvudet mot hans axel och höra hans hjärtslag.
Det får mig att känna mig trygg.
Det får mig att känna mig säker.
Det får mig att känna mig lycklig.
Han får mig att känna mig lycklig.
Så otroligt lycklig.

Tack.


Someone please call 911.

Jocke blir opererad.
Av Tilda, fyra år.
Men det är lungt, han har fått bedövning.

Under attack.

Flugorna kryper på mina fötter.

;;;

Mod är att gå vidare när du inte har styrkan.

Right here waiting for you.

Väntar på Jocke.
Har verkligen tråkigt nu.
Det känns konstigt att sitta hemma hos honom utan honom här.
Det är roligare med honom här.
Jocke ringde nyss.
De kommer om en halvtimme typ.
Det kommer bli en lång halvtimme.

Tittar på project runnaway.
Jag vill också kunna designa kläder.
Det hade varit lite coolt.
Jag måste börja använda min sydocka mer.
Hoppas jag får lite mer tid och så för den nu när vi bara har drama i skolan.
Då ska det sys.
Fast det har jag sagt tidigare gånger också.
Jag vill helt enkelt kunna sy mer.

Nu ska jag spela harpan tills Jocke kommer.

Hej.

Alltid samma känsla.

Sitter vid Jockes laptop nu.
Han är iväg så jag roar mig själv här uppe i Skara nu.
Har sovit längre än jag gjort på länge.
Det var ganska skönt faktiskt.
Ska ut på stan strax och kolla efter present till Jonas.
Han fyller år idag.
Ska sms:a honom och säga grattis.

Pratade precis med Jocke.
Och hans bror.
Och hns syster.
I telefon.
Snacka om förvirrande.
Men lite kul.
Hängde dock inte med så mycket på vad hans bror sa.
Lite pinsamt.

Igår åkte jag buss i sex timmar.
Det var faktiskt smidigare att åka buss än ta tåg.
Lugnare också.
Så det får det nog bli i fortsättningen.

Nu ska jag göra mig i ordning och försöka hitta affärer i Skara.

Hej.

Try again.

Jag är inte orolig längre.
Jag är glad nu.
Lättad.
Det är skönt.

The worrying kind.

Sitter mest och blir mer och mer nervös.
Är orolig.
Brukar inte bli det så.
Men idag är jag verkligen orolig.
Det hade räckt med att jag hade fått höra ett enda ord, vilket som, för att jag skulle kunna slappna av igen.
Men än har jag inte hört något.
Och det gör mig faktiskt orolig.
Jag är den tyn som låter tankarna skena iväg alldeles för mycket oftsast.
Det gör jag nu.
Jag vill bara veta att allt är okej.
Snälla låt allt vara okej.

Things will go my way.

Fan.
Hade inte kvar hennes nummer tydligen.
Fattar inte varför jag inte har det.
Men kunde inte hitta det iaf.
Så nu måste jag börja försöka få tag på det.
Störigt.
Och klantigt av mig att inte ha kvar det.

I'll always look back.

Jag hittade mina nycklar idag.
Det är väldigt skönt att veta var jag har dem igen och veta att jag inte slarvat bort dem helt.
De var egentligen inte så svåra att hitta.
Hade bara letat på fel ställe.
Men nu har jag dem iaf.
Så nu behöver jag inte städa rummet av den anledningen längre.
Men jag måste nog ändå städa.

Idag har jag hämtat ut min lön.
Från sommarjobbet.
Det är skönt att ha det gjort.
Så nu vet jag att jag inte missar att hämta ut den och förlorar några tusen på det.
Det hade varit surt som bara den.

Men jag måste få tag på henne jag undervisade i matte.
Och jag vill inte ringa.
Ska ta och sms:a henne nu istället.
Ja, det gör jag.
Så gör fega Josefin istället.
Jag älskar sms-tekniken.

Hej.

In the moment.

Idag har jag skrivit två inlägg som inte blivit publicerade.
Ett för att jag verkligen inte orkade avsluta det.
Visste inte vad mer jag skulle skriva där heller.
Och ett för att innehållet bara var löjligt.
För att jag ändå inte vill skriva om det.
Betyder det att jag börjar värna om kvaliteten på inlägg?
Eller att jag helt enkelt har blivit kass på att skriva?

Jag vill tro att jag bara hade en liten svacka idag.
Jag hoppas det.
Och att jag är åter i gamla spår imorgon.
För isf ska det bloggas.
Som attan.
Men inte idag.
för idag går det segt för mig.
Orden flödar inte fram på skärmen, av mina fingrar som rör sig lätt över tangentbordet, lika bra idag.
Men förhoppningsvis imorgon.
Hoppas, hoppas, hoppas.

Och föresten jag ska kanske ta tvärflöjts- eller pianolektioner till hösten.
Tvärflöjt har jag ju faktiskt ångrat att jag sutade på
Men tiden är lite dum.
Och piano hade varit kul att kunna.
Verkligen kul att kunna.
Så jag får se vad det blir.
Men nåt blir det.

Hej.

Harmful to the blind.

Idag har jag hunnit att både leka med Felicia och Stephanie.
Det är bra.
Och mysigt.
Jag låg och solade en stund med Felicia tom.
Men det var varmt.
För hennes studsematta ligger helt vindstilla.
Och då menar jag verkligen helt vindstilla.
Men det var mysigt.
Jag och Steph tittade bara på tv och åt.
I ett antal timmar.
Men det var väldigt mysigt.
Och sådär härligt lov-slappt.

Och det avr skönt att prata med Felicia.
Inte för att hon sa så mycket.
Utan mer för att det gav mig lite nya tankesätt typ.
Ja, det var en bra dag idag.

Och allt är bokat till helgen nu.
Det blir Skara för mig.
Den där lilla staden i Västgötland.
Den lilla staden med den stora kärleken.
Så helgen blir definitivt bra.
Och jag kom på det att det kommer innebära att jag varit upp i Skara första och sista helgen på mitt sommarlov.
Det är väldigt bra.
Inte just för att det var första och sista helgen.
Utan för att det är
Alltid bra att vara där.
Alltid mysigt och roligt.
Så det kommer bli kul.

Hej.

You know I would fight for you.


Jocke sitter på väg hem nu.
Och jag tycker verkligen synd om honom.
Han skulle tagit tåget 17:11 idag så vi var där vid 16:55 för att vara i tid och sånt.
Det var vi.
Minst sagt.
Klockan 18:55 lämnade jag honom vid tåget som äntligen kommit.
Äntligen för att han behövde komma hem, inte för att jag ville att han skulle åka.
Det vill jag aldrig.

Det visade sig dock att tåget inte gått förrän tjugo minuter senare pga matpåfyllning.
Så han var två timmar försenad med sitt tåg då.
Till råga på allt är det en tysk (Ibland stämmer det där med jävla tyskar verkligen in) som stoppar tåget ytterligare en halvtimme.
Snacka om att ha otur.
Iof hade jag en riktigt riktigt mysig stund med honom på stationen under tiden vi väntade på tåget.
Även om jag blev tillsagt att "sluta skratta, de kommer tro att du är sjuk".
Men det kan jag ta.
Jag är nog lite knäpp ibland ändå.
Varför förneka det då?

Så nu hoppas jag verkligen att tågresan har gått bra sedan jag pratade med honom och att han inte svälter ihjäl.
För ja just det, bistron på hans tåg hade inte mat heller.
Ibland har vissa bara rejält med otur.
Så nu ska jag hålla tummarna för honom.

Hej.


Där jag aldrig sagt hur mycket jag gillar dig.

Sitter vid datorn nu för första gången på några dagar.
Nä, nu ljög jag föresten.
Jag satt vid datorn igår.
För att bränna en skiva.
Men det räknas inte.

Det var bröllop igår.
Tomas och Annika gifte sig och hade ett väldigt trevligt bröllop.
Jocke var med som min respektive och jag hade det jättemysigt hela kvällen.
Och Anders var lite kul när han skulle gå på Jocke med sitt gäng.
Eller rättare sagt "gäng".
Så som de försökte se stora och tuffa då har jag aldrig sett dem förr.
De lyckades inte särskillt bra heller.
Jag tror att de alla där egentligen tyckte om Jocke.

Men åter till brölloet.
Tomas och Annika hade ett jättefint bröllop.
Det var verkligen jättevackert i kyrkan och man förstod lite charmen i att gifta sig.
När den tiden är inne då dvs.
De var både superfina i sina kläder och dyl.
Lucas och Tomas hade matchande västar, "suffidull" eller vad den där slisliknande saken hette och knappnålsblomma.
De var både superfina.
Och Annika var verkligen superfin i sin klänning och håruppsättning.
Ja, det var väldigt trevligt på bröllopet.
Maten var jättegod, stämningen var bra, min bordherre var underbar, folket var trevliga och framför allt; Tomas och Annika verkade nöjda.

Ja det har varit en väldigt bra helg.

Hej.

Friend of the devil.

Jag har ont i magen.
Inte sådär som jag haft någon gång.
Inte fullt så ont.
Men ont.
Min mage har varit skum sen igår.
Jag kanske inte tåler lax.
Eller nåt sånt.
Har växlat mellan ont i magen och illamående sedan igårkväll.
Nu är det mest ont i magen med en gnutta illamående.
Det är inte kul.
Ska nog sova strax därför.

Är inte på topphumör nu heller för den delen.
Är verkligen inte superglad.
Men så är väl livet ibland helt enkelt.
Tycker inte om sättet bara.
Så jag blir lite nere då.
Ska nog sova strax därför.

Har gjort klart mitt halsband och armband nu iaf.
Det var rätt kul.
Och ganska enkelt faktiskt.
Så nu är det klart till på lördag.
Men man blir lite trött av pärlor.
Ska nog sova strax därför.

Imorgon kommer Jocke iaf.
Det är bra.
Det är riktigt bra.
Jag räknar timmarna.
Det är bara en natt och en halv dag kvar nu.
Så när jag vaknar igen är det nästan ingen tid alls kvar.
Det är bra.
Ska nog sova snart därför.

Hej.


You've got what I want.

Nu klagade Lollo på mitt sjungande och sa till mig att stänga dörren om jag skulle sjunga.
Kanske ska sjunga in mina egna versioner av låtarna och ge till Tomas och Annika.
Eller kanske inte.

I don't wanna miss a thing.

Har fixat en av presenterna till Tomas och Annika nu.
eller nä, inte helt, men en bra bit på vägen iaf.
Det blir nog rätt så bra faktiskt.
Om jag kan fixa en av huvudingredieserna imorgon.
Då blir det nog bra.
Blir lite sådär sentimental när jag sitter och lyssnar på gmmal musik.
Fast det är väldigt mysigt.
Väldigt, väldigt mysigt.
Och det är lite kul hur man kan låttexterna direkt när man hör låten gå igång riktigt.
Det är historia i det.


Same blood.

Jag var på blodcentralen idag.
Skulle göra det jag planerat sedan jag var typ femton.
Nu när jag är arton skulle jag äntligen få det.
Jag skulle få ge blod.
Först bara blod för dem att ta prover.
Men om fyra till sex veckor skulle jag få ge blod på riktigt.
Det är verkligen något jag tänkt ge länge.
För jag vet att det kan göra så sjukt mycket för människor.
Och Sverige har typ alltid blodsbrist.
Jag tänkte dra ett litet strå ill stacken.
Så jag gick dit med My och Felicia, fylde i hela hälsodeklarationen och gick in med sköterskan för att hon skulle ta lite blodprov.
Hon började känna efter mina blodådror vilka är lite luriga ibland.
Hon sa att de var väldigt fina (fina som i tunna, inte fina som i trevliga att titta på).
Hon hämtade en annan sköterska för att kolla om de var för fina.
Sköterskan kom in och kände efter hon med.
Sedan gick hon ut.
Strax efter gick jag också ut ur det rummet.
Med exakt lika mycket blod i kroppen som när jag gick in där.
Jag kunde inte bli blodgivare.
Mina blodärl var för fina nu.
Och de sa att jag kunde komma tillbaka om fem år elelr nåt sånt när jag har vuxit till mig lite.
Söterskan sa till mig att börja göra armhävningar och styrketräna.
Det skulle ge mig kaftigare blodådror.
Men mina blodådror är tydliga, det kan Felicia intyga efter att ha tryckt en massa på dem i Frankrike.
De är bara inte så tjocka.
De är för fina för att jag ska kunna bli blodgivare.
Jävla skit!


Never gone.

Ska till Anna nu.
Och få smaka Isaks mat.
Han ska tydligen vara en riktigt duktig kock.
Enligt honom själv då alltså.
Det får vi väl snart se antar jag.
Stannar nog där inatt.
Det är enklast så.

Men nus ka jag sticka.
Hej.

I hela världen.


Jag är väldigt glad nu.
Väldigt väldigt glad.
Tack.
Tack för att du alltid gör mig glad.


Just stand up tall.

Jag är så stolt att jag fått in en bild i bloggen.
Så riktigt stolt.
Kanske itne den platsen jag ahde tänkt ha den på från början.
Kanske inte den bilder helelr för den delen.
Men det spelar ingen roll för tillfället.
För jag har lyckats få in en bild.
Och jag är stolt som tuppen just nu.

Hej.

When the sun goes down.

Solnedgång
Jag saknar sakerna vi gjorde förra sommaren.

RSS 2.0