The worrying kind.

Sitter mest och blir mer och mer nervös.
Är orolig.
Brukar inte bli det så.
Men idag är jag verkligen orolig.
Det hade räckt med att jag hade fått höra ett enda ord, vilket som, för att jag skulle kunna slappna av igen.
Men än har jag inte hört något.
Och det gör mig faktiskt orolig.
Jag är den tyn som låter tankarna skena iväg alldeles för mycket oftsast.
Det gör jag nu.
Jag vill bara veta att allt är okej.
Snälla låt allt vara okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0