Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag har så kul här! Trivs verklgien som fisken i vatten. Har lärt mig så oerhört mycket danska redan så fortsätter det i denna farten så lär jag väl snart kunna göra mig hyfsat förstådd utan att behöva ta till engelska ord och så. Men jag tränar engelskan oerhört mycket också. Och jag lär mig norska. Det enda sårket som tar lite skada är svenskan etfersom jag blandar ihop alla möjliga språk nu och är helt lost stundtals. Haha, har slutat säga roligt för det blir bara så fel när man säger det.

En liten sammanfattning av dagarna som gått (det känns btw som att jag har varit här mycket längre än 3 dygn. Det känns inte alls som att det var i förgår jag började skolan.):
Torsdag:
Skolan började och jag var nervös över att det typ bara skulle vara nytt folk. Jag och M (som jag bor med) hamnade dock i samma sociala hold (hold = grupp) så där var en jag kände. Uppropet började med lite snack från dakanen och sånt som jag inte alls förstod mycket av men ja, jag skrattade när andra skrattade och klappade när det verkade vara tid för det och försökte hänga med så mycket som möjligt. När studievägledaren pratade så började hon prata nåt om någon Morten som hade sökt in men inte fick börja eller nåt, jag förstod inte alls mycket, och plötsligt så reser sig en kille mitt bland bänkraderna och skrek typ "For helvede!" och slog i bänken och skrek nåt mer. Jag belv pass som tusan och förstod inget alls. Efter ännu mer konstiga saker som hände och en massa roliga skämt och filmer och sånt delades vi in i våra sociala hold och hade grejer med det. Där skulle vi bla prata två och två om lite olika grejer för att lära känna varandra. Jag pratade med en kille från Chicago och bara pratade engelska i princip. Väldigt rolig och härlig att prata med. Det var en del lustiga människor i gruppen men en hel del som var väldigt kul att prata med också. Efter att ha suttit i de grupperna ett tag kulle vi äta lunch. Där märktes skillnaden mellan svenskar och danskar. För gud vad vissa danskar drack öl redan då. Efter allt detta hade vi lite tid för oss själva så jag och M stack hem och vilade lite (jag hade huvudvärk av att ha ansträngt mig så mycket för att förstå danskan) och gjorde oss iordning. Sedan var det middag och fest! På middagen avslöjades det att fyra av de som var i vårt hold var mullvader, dvs inte alls nya studenter utan de hade redan gått där ett tag. Bla var Chicagokillen detoch jag hade blvivit lurad till tusen. Festligheterna började lite halvstelt men blev allt annat än stelt. Pratade med en hel del folk och hade riktigt kul. Bla. det blev mycket prat med två av mullvaderna i mitt hold och halv ett gick jag, M, Chicagokillen och mullvaden S vidare till deras favoritpub och snackade. Vi snackade och tramsade med dem resten av natten och hade väldigt väldigt kul. Fick en del internskämt redan då. Men smått lurad kände man sig allt när vi efter ett tag fick reda på att de som vi trodde var förstaterminsstudenter egentligen var 11-terminsstudenter och alltså skulle vara färdiga läkare om ett år. Men roliga var de och jag var helnöjd med hela dagen.

Fredagen får sammanfattas senare för nu ska jag nog ta och röra mig upp ur sängen  och försöka göra något vettitg innan jag ska till uni och kolla på film.

Men för att sammanfatta läget för tillfället: Det er rigtigt sjovt at leve i Odense! (Har ingen aning om det blev rätt men säger man det så förstår danskarna mig iaf.)

Igår var första dagen i skolan och jag hade så oerhört kul hela dagen! hinne rinte skriva mycket mer för nu ska vi strax iväg på frukost och sen orientering och sen middag med fest igen. Somnade fem inatt och gick upp åtta så vidare pigg är jag ju inte men kul hade jag!

Igår såg jag Hairspray.
Så nu vill jag gå på 60-talsfest.
Så sjukt gärna!

Om en vecka bor jag i Danmark och börjar läsa på min drömutbildning.
Jag borde vara hur lycklig som helst men plötsligt har jag börjat få kalla fötter.
Jag är rädd som tusan över att lämna allt och bli ensam i en ny värld.
Jag känner mig redan ensam och utanför allt jag är van vid.
Och jag har inte ens åkt än.
Jag är inte alls sugen på att åka bort från min trygga vardag.
Jag blir snarare ledsen av att tänka på det.
Hur ska jag klara mig borta från allt?!
Ska nog sitta en stund i mitt rum, där allt jag har kvar antingen ligger i flyttkartonger eller på golvet, och lyssna på Lasse och deppa.
För det är så jag känner nu mina sista dagar innan jag flyttar.
Kul.

Inatt var sista natten med jobbgänget.
Igår var min sista jobbdag så vi drog ut efter det.
Det blev en helkväll på slagt och jag hade riktigt kul.
Dansade som tusan och blev sentimental med jämna mellanrum.
Jag har svårt för det här med att lämna ställen.
Att avsluta kapitlen i mitt liv.
Men det blev en lyckad kväll iaf och förutom att vara väldigt trött idag så mår jag toppen.

Funderar på att dra ihop till ännu en organiserad utgång på fredag med icke-jensens-folk utan the real gang.
Ska kolla om folk är på för fredag är antagligen min riktiga sista kväll som boende i Sverige.

Men nu är det spelkväll iaf så jag ska sitta och göra lite smycken tills de andra kommer...

Nästa vecka åker jag.
Antagligen blir det på lördag nästa vecka men jag vet inte säkert.
På lördag jobbar jag mitt sista pass på jobb.
Sen är det hejdåutgång för att det är min sista dag.
Sen är jag borta från jobb.
Om någon vecka är jag borta från allt.
Just nu känns det verkligen som att jag kommer komma bort från allt.
Jag kommer bli en sån som man kommer ihåg vagt och känner igen när man går på stan men inte kan placera.
Snälla, låt mig inte bli en sån!
Just nu känns det verkligen inte som att jag åker iväg för att prova på nya äventyr och allt vad det innebär utan det känns mer som att jag måste lämna allt här.
Det kommer säkert kännas annorlunda om några veckor, när jag har kommit på plats i Odense och börjat lära känna lite folk där men ändå.
Jag vill höra hemma på en plats.
Jag vill inte att folk glömmer bort mig helt.
Om jag ska vara sån som är sån så vill jag nog egentligen att folks liv lite grann ska kretsa runt mig men det behöver vi ju inte låtsas om för det låter bara dumt.
Men visst vill man egentligen att folk ska tycka att det är så mycket bättre och roligare när man är med.
Eller är det bara jag som är ego?

Nä, nu ska jag sova.
Långpass idag (10½ h) och lång, långpass (11½ h) imorgon gör att jag i princip bor på jobb mina senaste dagar.
Så skrik inte på mig när jag luktar matos och hittar nya såsfläckar på armarna, jag ska snart sluta upp med det. (Iaf ett tag).

Ibland känner jag mig plötsligt olycklig.
Som att jag har gjort något stort fel och att det inte går att rätta till.
Som att jag är en hemsk människa.
Oftast är dte inga stora saker.
Det är snarare riktiga småsaker det handlar om.
Ändå kan jag inte låta bli att haka upp mig på det.

Säg mig, hur släpper man taget om saker men utan att tappa fotfästet?

Ibland behöver man känna att någon tror på en också...

Den senaste tiden har jag hållt en sak lite hemligt.
Något jag har ägnat rätt mycket tid åt.
Men nu är det klart och jag kan avslöja vad det var:

Jag har tagit körkot!!

Idag klarade jag uppkörningen så om en vecka får jag mitt riktiga körkort.
Tills dess får jag nöja mig med min papperslapp.
Men nu får jag köra själv iaf!
Så sjukt skönt att ha körkortet avklarat nu innan jag flyttar!

Så idag är jag glad!

Ikväll är det pyjamasparty med tjejerna hemma hos My.
The girlgang ska ha en snacka-skit -och-äta-och-dricka-en-massa-kväll.
Hur mysigt som helst.
Fyra tjejer som hoppar runt i underkläder och har kuddkrig? (Jag kollade på Vänenr idag, Joey har dåligt inflytande på mig haha.)
Eller mer av fyra tjejer som sitter i fula pyjamasar med matkoma och snackar gammalt dumt vi har gjort?
Det lär nog bli det andra om jag känner oss rätt.
Speciellt eftersom både jag och Steph har lyckats bli sjuka.
Men visst hade det varit roligt med kuddkrig lite oftare?! (Haha jag vet inte ritkigt själv vad jag pratar om men jag skyller på att jag är sjuk.)

Nä, nu ska jag packa lite mer och sen sticka still Steph...

Jag försöker verkligen prata med dig.
Vill inte alls att vår relation ska dö ut såhär.
Försöker få dig att prata med mig igen men känner mig bara utestängd.
Jag förstår varför du gör så.
Jag förstår att det är svårt.
Men jag saknar dig faktiskt.
Saknar dig som vän.
Som den jag kunde berätta allt och inget för.
Men nu känns det som att vi aldrig har känt varandra.
Det är kallare mellan oss än det är utomhus nu för tiden.

Förlåt för att jag har sårat dig...

Jag har gått och blivit sjuk nu.
Har inte alls tid att vara sjuk egentligen.
Behöver packa och övningsköra.
Men nä, sjuk är vad jag har blivit.
Satt 3½ timmar på ahlmansgatan ogår för att få konstaterat att det inte är halsfluss och för att få ett sjukintyg.
Måste visa det till jobb redan första dagen nu för tiden.
Igår knarkade jag alvedon som aldrig förr.
Och natten till igår sov jag 14 (!) timmar, vaknade halv två och efter att ha varit på ahlmansgatan och kommit hem och ätit lite sov jag fyra timmar till.
Så mycket har jag nog aldrig sovit.
Men idag känner jag mig iaf lite mer utvilad.
Hoppas bara att det halsonda kan gå över så jag kan svälja utan att få skitont och se ut som nåt monster.
Jag behöver ju bli frisk nu!

Och jag blir gnällig när jag är sjuk...

Jag tror att jag egentligen hade gjort mig bäst som erimit eller nåt sånt.
Kanske ensam människa bland en massa djur i djungeln - fast jag är ju iof rädd för djur så det hade nog inte gått så bra.
Men utan en massa som kan klydda till det.
Eller gå mig på nerverna.
För just nu är jag väldigt trött på hur folk klyddar till det och spelar falskspel.
Och är det något jag ogillar så är det falskspel!

Ibland undrar jag vad sjutton jag håller på med. Vart jag vill komma med med allt. Fast sen slutar det med att jag kommer fram till att jag inte vill komma nånstans med det. Eller någonstans kan jag gärna komma men jag siktar inte på något speciellt. Och det är det bästa. Jag lever för dagen. Jag kanske ångrar något jag har gjort sjukt mycket eller är extremt nervös inför något som komma skall men jag lever ändå mestadels för dagen. Eller kanske natten om man ska vara mer tidskorrekt. Men den känslan av att leva för dagen och göra det bästa av den är den bästa som finns! När man kan låta bli att tänka på allt runtomkring och bara fokusera på det som gäller för tillfället. Så vill jag känna oftare.

Idag är jag inte alls sugen på att gå till job.
Jobba har jag inget emot men att träffa vissa där ser jag inte fram emot.
Jag vill verkligen inte gå dit idag.
Sa alldeles för mycket i förgår.
Som tur är ska Paulie och jag fika och snacka av oss innan.
Vi har alldeles för mycket att snacka av oss om.
Så nä, nu måste jag göra mig iordning.

Den 11:e har mamma och pappa bokat släp för att åka in till Odense med och flytta över mina saker.
Det är om tio dagar.
Det är väldigt snart.
Tills dess måste jag ha packat ner grejerna jag ska ha med mig och rensa mitt rum.
Rensa det riktigt ordentligt.
Så ja, jag måste nog ta tag i det snart.
Om en månad har jag börjat skolan i Odense.
Tiden går galet fort!

Nu vill jag också prova mig på en sammanfattning:

Årets citat: "Okej, ignorera det stora feta hålet i mitt ass" (Sagt om strumpbyxor men ja, tolka själv)

Årets roligaste: Studenten!

Årets bästa: Att jag kom in på läkarlinjen.

Årets nyfunna vän: Pauline - Det är så mycket roligare att gå till jobb när man kan springa runt och skvallra en massa.

Årets bästa köp: Min säng

Årets resa: New York

Årets smeknamn: Fixarn

Årets oväntade: Att det skulle ta slut med Jocke.

---

Nyårslöften för 2009:

1. Festa lugnare.
2. Äta sundare
3. Ha roligare
4. Vara bättre på att hålla kontakten