Mitt liv sett från min sida glaset.

Efter en vecka i Florida med fullt av manniskor runt omkring mig hela tiden inser jag en sak.
Jag klarar inga motgangar alls om jag inte ar for mig sjalv en stund lite da och da.
Jag blir sjukt svag psykiskt och helt i obalans.

Fraga mig inte varfor.
Kanske haller jag pa att bli sjuk ocksa med mina konstanta nysningar.
Ellre kanske det bara ar nagot annat fel pa mig.
Men de senaste dagarna har jag inte funkat som jag ska.
Tararna ligger inte langt inne och jag vet att minsta lilla grej kan fa mig att bara vilja springa ivag en stund.
Jagt forstar det inte alls sjalv.
Och ingen annan kan nog heller forsta det.
Och det ar frustrerande.

Men jag ska forsoka skarpa mig.
Jag ar ju pa semester.
Jag umgas en massa med en av de som betyder oerhort mycket for mig.
Jag har det ju bra.

Sa varfor ar min kropp och hela jag sa stord?

Idag har jag varit i Miami och sett pa delfiner och spackhuggare.
Och andra djur ocksa men jag ar ju delfingalen sa det ar de jag bryr mig om mest.
Vet inte varfor jag ar sa facinerad av delfiner men det ar jag iaf.

Har ar riktigt gott i Florida fast sa mycket farg har jag inte fatt.
Vi har inte hunnit sola an.
Prioriterar inte ritkigt det.
MEn imorgon eller pa torsdag kanske det blir solning om vadret tillater.
Fast det ar inte sakert for det sags att det ska bli storm har.
En Miamisk storm ar val inte sa illa det att vara med om.
Fast kanske inte mysigast.
Eller?
Ar jag kanske skum som tycker att det hade varit coolt att vara med om storm har?

Aja, nu ska vi snart ata och jag ar vralhungrig.
Sen ska vi kanske bada igen i poolen.
Klockan ar nu halv tio pa kvallen har.
Och det ar fortfarande riktigt varmt ute.
Jag gillar det har klimatet.

Och jag maste verkligen trana nar jag kommer hem for sahar mycket skit har jag nog aldrig atit under en vecka tidigare.
USA ar verkligen snabbmatens land.
Och tjockisarnas.
Och bigpackens.

OCh jag har typ lart mig spela biljard.
Fast det ar bara ibland det gar.
Ibland ar jag pinsamt dalig.

Imorgon ska vi kolla pa ishockey.
Panters snackade de om tror jag.
Fast det kanske det inte var.
Jag har inte sa bra koll.
Men kul ska det bli iaf.

Soliga hej:n fran Florida.

Jag ar i Florida nu.
Klocken ar 1:51 AM har nu och jag ska strax sova.
De flesta andra sover men jag ar vaken.
Kanske for att jag hr sovit typ fyra timmar i bilen pa vag tillbaka till Ft. Lauderdale fran Orlando.
Solen har inte skinit sa mycket an och jag ar lite besviken pa vadret.
Regn har vi ju hemma.
Men vi har knappast 30 C da det regnar.
Och knappast sana mangder regn pa en och samma gang.

Har ar hur gott som helst och jag lever lite lyxliv har i ett hur fint hus som helst.
Med en tempererad pool pa 27 C.
Fast den har jag inte hunnit bada i an.

Ska gora det nan gang imorgon.

Men nu ska jag sova.

Bye bye.

Min mage gör ont.
Jag hoppas det är av nervösitet för jag vill inte ha den andra magonda nu.
Antagligen kan det vara nervösitet.

Ajjj.

Nu åker jag.

Hej.

Om fem timmar kommer jag absolut ha gått upp igen.
Så det blir inte så många timmars sömn.
Men förhoppningsvis någon.

Jag är lite nervös.
Har lite resfeber.

Men vad ska jag klaga på?
Jag ska ju till Florida!!!

Yeah!

Hej.

Jag vet.
Mitt bloggande har legat på noll den senaste tiden.
Jag har varit helt frånvarande.

Men det finns två ursäkter, bra eller dåliga vet jag inte.
Ett: Jocke är här och jag spenderar hellre tid med honom än sitter framför datorn.
Två:  Jag har haft sjukt mycket att göra i skolan att jag inte har hunnit sitta vid datorn.
Just nu håller jag på med en labbropport vilket betyder att jag måste sitta vid datorn.
Därför passar jag också på att blogga.
Dessutom har jag packat nu.
För imorgon åker vi.
Eller nä, inatt.
Shit, det är ju snart.
Jäklar.
Och ja, jag har lite resefeber nu.
Fast  jag är inte i närheten av så nervös som Jocke är.
Men det är ju iof förståeligt.

Jag ska försöka blogga ikväll innan jag sticker.
Så kanske ni får se hur nervös jag är då.
Jag måste handla lite grejer idag också inför resan.
Inte roligast.
Men nödvändigt.

Men nu ska jag skriva en labbrapport om kiss.

Hej.

Min blogg är inte hatisk.
Faktiskt.
Och jag är inte ute efter att göra någon sur.
Eller ledsen.
Förlåt.

Jag är trött.
Sjukt trött.
Och kommer somna under filmen idag med all säkerhet.
Fast det är u filmkväll så då är det väl min plikt?
Eller vad är en filmkväll utan att jag somnar?

Hej.

Jag har riktigt dåliga matvanor.
Och världens sämsta diciplin.
Men vilja har jag.
Det räcker dock inte riktigt.

Det är inte kul att se över ens mat- och motionsvanor.
Alls.
Men tydligen nödvändigt.
Usch.

Jag borde inte äta mer.
Och jag borde aldrig mer sitta still.

Så lyder min framtidsplan.
Kul.

Mitt inlägg försvann.
Och jag orkar inte skriva om det.

Det handlade typ mest bara om att jag är väldigt glad idag, att jag har haft olika grader av ont i magen idag och att Jocke kommer snart.
Typ så var det.

Kanske besparade jag er lite tid genom att tabba mig.
Kanske inte.
Det kommer kanske mer sen.
Men nu måste jag skriva mer på min personliga hälsoplan.

Hej.

Jag har en överaskning till Jocke när han kommer ner.
Och jag är lite stolt, för jag har fått honom att bli nyfiken för en gångs skull.
Jag tycker faktiskt jag har varit lite duktig på att ge ledtrådar som inte leder honom nån vart alls i sin nyfikenhet.
Det är ganska kul faktiskt.

Muhahahaha.

Okej, kanske inte sådär läskigt kul.
Men kul.

Hej.

Idag har största delen av skoltiden gått åt till att försöka komma på en enstaka fysikformel.
En enstaka formel som har stllt till det för alla i klassen.
Och när man väl var på väg någonstans så insåg man att det man hade hållt på med den senaste stunden inte hjälpte oss alls.
Ibland blir jag lite trött på fysik.
Fast jag fick iaf känna mig duktig på matte.
Det var ju bra iaf.

Sen kom jag hem och fick direkt åka för att passa Lucas.
Så nu har jag sett en massa Musse Pigg-filmer.
Alltid kul.
Första gången filmen visas iaf.
Nu ska jag försöka få lite fysikuppgifter gjorda.

Fast jag borde börja på min hälsoplan också.
Usch, jag är inte van vid så här mycket att göra i skolan.

Hej.

Imorgon ska jag tillsammans med de andra från studengruppen möta en snubbe och snacka om studentmössor.
Studentmössor till vår student.
Till den som är om typ ett halvår.
Det är med blandade känslor som man tänker på studenten.
Men med mitt glada tänkande just nu tänker jag på det som skönt och grymt kul.

(Även om de jävlarna gjorde att vi inte får nån bal!
För det hatar jag dem nästan lite.
Även om jag inte är den som hatar.
Men ogillar starkt.
Det gör jag verkligen.)

Men nu är det ett halvår till studenten iaf.
Yeah!

Idag mår jag bra.
som i ritkigt bra.
Som i att jag är glad, pigg och sprallig.
Allt det hänger väl ihop ganska väl iof.

Efter matteprovet idag känns det som att helgens luggande har avlönat sig.
Det kändes bra.
Det kändes som att jag kunde sakerna.
Jag kände mig nöjd.
(Även om jag kanske har missat ett tecken i en uppgift.)
Men jag tror ändå provet gick bra.
Så jag är grymt nöjd.

Avslutande grej i skolan idag blev ganska kul också.
Eller rättare sagt väldigt kul.
När läraren skulle skälla på oss för att vi väsnades och öppnade dörren och såg vad som hände så skrattade han bara åt oss istället för att skälla.

Och mönsterkonstruktionen idag var sista gången där vilket är lite synd.
Men jag känner ändå att jag ahr lärt mig en hel del.
Så förhoppninsgsvis ska jag få tid under jullovet elelr nåt att börja sy.
Efter mina egna mönster.
Efter att allt har gått perfekt alla tidigare gånger på kursen för mig så lyckades jag ju så klart tabba mig enormt idag.
Men det löste jag (med hjälp från läraren, okej hon sa hur jag skulle göra och jag gjorde det.).
Så det drar inte heller ner på mitt humör.

Dessutom kommer älskling till mig tidigare än jag vågat hoppas på.
Så om det itne räckte med att jag var glad innan så gjorde det mig överglad.

Så denna dagen har varit en bra dag.
Kan man lugnt säga.
Man borde ha såna här oftare.

För jag är verkligen glad.
Och lycklig.
Och sprallig.

Jag är stolt över mig själv just nu.
Som tusan.
Jag är faktiskt riktigt stolt över mig.
Och jag känner mig lite smart nu också.

Det är härligt att göra det ibland.
Jättehärligt.

Igår var jag som sagt på Wallmanns salonger.
Det var väldigt mysigt och kul.
Och jag mådde som vanligt bra när jag såg folk dansa och sjunga.
Jag vet inte vad det är med mig men den kombinationen, eller det var för sig, gör migg glad.
Sådär innuti tom.

Och varenda gång jag ser och hör sånt föds det nya drömmar i mitt huvud.
Jag vill stå på scen och uppträda.
Underhålla.
Jag vill stå på scen och sjunga och dansa.
Jag vill vara en entertainer.
Jag är lycklig när jag har de drömmarna i huvudet.

Fast så går (slås?) de i kras snabbt igen.
För jag inser att jag ju inte kan sjunga.
Alls.
Och så inser jag att även om jag kanske kan dansa så är jag inte en dansös.
Inte i det skicket jag är i nu iaf.
Fast dansandet hade jag nog kunnat träna upp för att bli bättre.
Men sången är körd.
Och jag hatar det.
Sen visar det sig att pappa, som aldrig någonsin sjunger, tydligen kan sjunga.
Men de generna har han inte spridit vidare till mig.

Så där sitter man och njuter av varje sekunds uppträde.
Och inser att jag aldrig kommer kunna vara en av dem.

Så då får jag sitta hela dagen efter och plugga istället.
För kan jag inte bli en av dem så ska jag minsann bli läkare.

Ibland skriver jag så extremt mycket rappakalja att jag inte förstår varför jag skriver det.
Ibland är allt jag skriver bara rappakalja rakt igenom.
Men sen ibland.
Kommer saker som jag inte bara menar med vart enda ord (det gör jag med allt jag skriver här) utan även menar med hela mitt hjärta.
Det är de inläggen som blir bra.
Det är de jag menar.
Det är de som jag vill att folk ska läsa.

Hur kommer det sig egentligen att människor är sjukt duktiga på att klaga på allt som alla andra gör men har så svårt att själva inse fel man gör?
Jag erkänner, jag är väldigt duktig på det.
Jag svär över cyklisterna som inte följer reglerna som jag själv inet alltid följer.
Och tycker att de borde ju iaf följa reglerna när jag gör det.
Men så blir det aldrig.
Jag retar mig över att folk klagar på ilandsproblemoch inte ser till det viktiga här i livet.
När jag själv stör mig enormt på när hissen i skolan går sönder och man måste ta trapporna.

Hur kommer det sig egentligen?
Att mänskligheten är så duktig på att tycka att alla andra borde göra nåt åt problemen.
Utan att se att man själv är en del av dem som borde göra nåt.

Hmmmm...

Idag har jag pluggat.
I två timmar i sträck.
Visst är jag duktig.
Ska plugga mer så fort nån kommer hem som kan hjälpa mig.
För nu blev det lite svårt.

Men jag är lite stolt över att jag har pluggat faktiskt.
Förhoppninsgvis kommer det visa sig på provet också.
Om jag nu verkligen har fattat allt och inte bara lärt mig det utantill.
Det återstår ju att se.

Så jag ska inte sitta vid datorn så mycket nu.
Kommer sen igen.

Hej.

Jag är lite trött nu.
Har varit på Wallmanns salonger med mamma, pappa och Lollo ikväll.
Och jag hade gärna sovit lite längre i morse efter att ha varit på KB (som föresten var skitkul).
Så det blir inte mycket bloggande idag.
Jag ska nog sova strax istället.

Försöker blogga imorgon istället när jag inte pluggar.
För imorgon måste jag plugga hela dagen.
Verkligen hela dagen.
Skoj.

Hej.

Denna helgen träffar jag inte Jocke.
Det känns lite skumt.
Lite tomt.
Okej, väldigt tomt.

Och jag saknar att ha honom bredvid mig.
Jag saknar när han kommer bakom mig och ger mig de där kramarna som ger mig en så underbar känsla.
Jag saknar honom.

Jag tycker inte alls om avstånd.

Idag ska jag ut och festa.
Dansa tusan.
Do tha shake.
Och jag och My kommer väl göra våra moves också.

Vi blir inte så många idag.
Lite ovant.
Men jag tror det kommer bli sjukt kul faktiskt.
Kan vara lite skönt att inte vara så många alltid.

Jag är väldigt pepp på ikväll faktiskt.
Är inte alls lika trött längre.
Även om jag känner att jag kommer vara sjukt trött inatt när vi har dansat några timmar.
Men va sjutton, man får passa på när man är ung och fortfarande har leder som funkar hyfsat.
Ja, det ska bli riktigt kul faktiskt.

Ska ha mina nya shorts också.
Hoppas de andra inte skrattar åt mig.
Men jag tycker faktiskt de är snygga.

Hej.

Jag är trött.
Undrar om jag kommer orka koncentrera mig på matten.
Fokusera.
Jag måste.
Prov på måndag.
Hoppas.

Undrar om jag kommer däcka av trötthet ikväll på KB.
Om vi kommer dit.
Hoppas.
Planera.

Snart är det helg.
Då ska jag plugga.
Studa.
Mycket.
Väldigt kul.
Eller hur.
Fysik.
Matte.
Yeah.

Ibland slå det mig att folk faktiskt läser min blogg.
Att det finns de som faktiskt läser det jag skriver.
Det är en liten skum känsla.
Men kul.

Fast jag undrar vad de som läser den tänker.

Bara sådär alltså.

Om två veckor precis är jag i soliga Florida.
Niiiiice.
Ska bli rätt skönt faktiskt.
Alltså bara ganska skönt.

Vi håller nu på i skolan att prata om att leva hälsosamt.
häromdagen då vi hade idrott och hälsa-lektion disskuterades det vikten av att ha en bra kondition.
Läraren frågade varför det varviktigt och bra att ha bra kondition och det brainstormades en del.
Några av svaren var: Man orkar gå upp för trapporna om hissen är dålig, Man orkar med mer, Man har bättre sex, Man får bättre immunförsvar osv.
Då vänder sig en viss person som mot mig och My och säger fullt allvarligt:
"Man blir en gnutta hälsigare."
Sedan vänder sig personen mot tavlan igen.
En stund senare vänder sig denne mot oss igen och säger:
"Det heter kanske mer hälsosam föresten?!"

Då skrattade jag och My ännu mer.

Det var en kul lektion.
Och historien hade säkert blivit sjukt bättre om någon som kunde berätta historier berättade den.
Men så kan det gå.

Det var kul iaf.
Så skratta, snälla.

Jag fryser.
Nu har jag tagit på mig varmt igen men än har jag inte fått upp värmen.
Brrr.

Det första jag gör varje gång jag sätter mig vid datorn är att kolla efter dig.
Hoppas du är där och kan/vill prata.
Det är du inte.
Så då pratar jag med mig själv istället.
I bloggen.
Inte pratar med mig själv på riktigt.
Det är inte jag som gör sånt.
Det är dock inte lika kul.
Inte riktigt.
Inte ens i närheten egentligen.

Alla är och äter pannkakor hos Steph nu och har det mysigt som bara den.
Medan jag sitter hemma vid dator och väntar på att träna intercrosse.
Intercrosse som jag knappt kan spela ens.
Och jag borde plugga.

Gud vad jag är positiv idag.

Fast egentligen är jag på ganska bra humör utan någon speciell anledning.
Även om det kanske inte verkar så.

Jag insåg nyss att ingen av de bloggar jag läser uppdateras speciellt ofta.
Inte i närheten av så ofta som min.
Det gjorde de innan.
Innan blev det nästan små konvensationer.
Gömda bakom inlägg.
Det är det aldrig nu längre.
Vilket är lite synd.
Jag saknar allas bloggande.
Måste jag hitta andra bloggar att läsa också för att fylla ut de dagar ni inte bloggar?
Andra, okända bloggar?
Hur hittar jag dem isf?

Är jag helt efter som fortfarande bloggar ofta?
Eller har jag bara för lite fritidsintressen.

Hej.

Jag klantade mig i morse.
Sjukt mycket.
Jag skulle radera ett meddelande från mobilen för att inkorgen var full.
Men istället raderade jag alla.
Verkligen alla meddelanden i inkorgen.
Inklusive de som fanns sparade på simkortet.
Det innebar att alla de meddelanden jag sarat i mer än ett år tillbaka för att de har betytt något för mig försvann.
Verkligen alla.
Även inte så gamla meddelanden men som betydde sjukt mycket för mig försvann.
Jag är skitirriterad på mig själv.
Jag vill ju ha kvar de meddelandena för alltid.
För de betyder sjukt mycket för mig.
Och det är så jäkla typiskt av mig att lyckas med något sånt.

Nu har jag inga meddelanden kvar att läsa på kvällen innan jag somnar för att somna med ett stort leende på läpparna.
För det har jag faktiskt gjort många gånger.
Jag har (hade) vissa speciella meddelanden som jag läst om och om igen och som var gång har gett mig det största leendet man kan tänka sig, och den bästa känslan någonsin.
Jag kommer sakna mina meddelanden.

Och antagligen förstår typ ingen vad jag menar med det och tycker mest bara att jag är urlöjlig som hänger upp mig på några sms.
Men det skiter jag i.

Hej.

Jag är en tänkare.
På gott och ont.
Men alla har väl sina speciella sidor.
Speciella egenskaper.
Och kanske är det inte ens så speciellt att vara en tänkare.
Men det är jag iaf.
Oavsett om det gör mig unik eller till en i mängden.

Jag bara kände för att berätta det.

Idag har jag varit sjukt mycket läkare.
Jag har mätt blodtrycket på folk.
Jag har tagit blodprov på mig själv.
Och jag har försökt diagnostisera sjukdom.
Gud vad jag njuter när jag får göra det.

Fast jag fick även bekräftat idag att jag nog har sjukt skumma blodådror.
Väldigt små.
För ingen kunde hitta mitt blodtryck.
Inte ens läraren hittade det efter sju försök.
Det var otroligt skumt sa han.
Det hade han aldrig varit med om innan tom.

Jag är så unik!

Så jag fick väl än en gång bekräftat att det är kört för min del att bli blodgivare.
Det är lite tråkigt.
Väldigt tråkigt.

Och även om jag försöker intala mig själv det så är det inte okej att min nutida kreativitet verkar ha tagit en allt större del i mitt liv.
Min kreativitet har blivit större men min studieframgång mindre.
Kanske har det ett samband eller kanske är det bara helt nekelt så att alla A-kurser var enkla för att de var A-kurser och att nu när vi har gett oss på B-kurser i alla ämnen så går det käpprätt åt helvete.
För inte går det bra iaf.
Och det hemska är att jag kan inte säga att det var för att jag hade läst på fel saker.
Jag fattade inte vad vi gjorde.
Och det är väl värre att inte kunna fatta än att inte orka fatta?

Kanske är det dags för mig att inse att det inte funkar för mig att åka snålskjuts på min lättlärdhet längre.
Jag må vara lättlärd och ha något som liknar ett fotografiskt minne stundtals.
Men när det kommer till förståelse så räcker det inte.

Jag kanske helt enkelt håller på att bli korkad.

Jag vet inte varför.
Eller hur det kommer sig.
Men jag har börjat bli sjukt rastlös nu för tiden.
I skolan iaf.
Jag blir rastlös när vi sitter kvar och bara snackar.
Jag känner att jag behöver röra på mig.
Röra mig hemåt.
Jag har ingen aning om varför jag blivit sån.
Jag har aldrig haft problem med att ta det lungt innan.
Med att slappa.
Jag har snarare varit alldeles för lat för mitt eget bästa.

Kanske har det att göra med att jag inte tränar nu för tiden.
Jag måste träna upp mitt knä först innan jag får börja träna riktigt igen.
Kanske får jag inte utlopp för min energi.
Eller är det av någon annan anledning som jag vill ha nåt att göra hela tiden?

Skumt är det iaf.
Och inte likt mig.

Idag insåg jag en sak.
som fick mig att tänka lite.
eller väldigt mycket.
Och jag vet inte svaret på det själv än så jag tänker inte skriva nåt mer om det än såhär.
Jag skriver mina tankar om mina tankar.
Jag skriver en metatanke.
Men det får duga så länge.
tills jag vet mer.
Tills jag förstår mer.
För jag vet inte ens om det är lite skrämmande eller otroligt fint.
Jag är lite förvirrad.

Kanske skriver jag nån dag om vad det var jag tänkte på.
Kanske får något reda på det för att jag känner att jag har kommit fram till vad jag tänker då.
Kanske stannar det bara hos mig för alltid.
eller kanske glömmer jag bort det lika fort som jag glömmer bort vem som satt framför mig på bussen.

Vem vet...

Jag är hemma nu.
Kom hem en halvtimme tidigare än ag trott jag skulle.
Det var ganska skönt.
Och jag har lärt mig av mina misstag att jag i fortsättningen ska ta en väska som man kan rulla på marken när jag ska åka såhär.
För mina axlar gör fortfarande ont.
Och huvudet mådde inte direkt bra efter att ha gått omkring med två tunga väskor inne på Nordstan i min väntan på nästa buss.
Snacka om spänningshuvudvärk där.

Men nu är jag hemma iaf.
Efter att ha sovit en massa massa på bussen.
Och inte fått nåt pluggat alls nästan.
Men jag är inte direkt förvånad.

Men visst är det lite skumt.
Att jag har sovit en massa, massa på bussen men ändå är trött som en björn (alltså jättetrött).
Lite märkligt är det faktiskt.

Så snart får jag väl ta och lägga mig  i min stora, tomma säng och försöka sova.
Det kommer inte vara mysigt.
Utan mest bara tomt.

Och jag fick frågan igår om inte Malmö och Skara var typ samma sak.
Det skulle jag väl inte direkt påstå.
Men de är båda städer med personer som betyder mer för mig än någon kan förstå.

Jag är uppe hos Jocke nu.
I lite mindre än två timmar till.
Sen är det sju timars hemfärd för min del.
Lite smådrygt.
Lite drygt att helgerna inte är längre också.


Jag har haft en toppenhelg här.
Sjunigit Singstar och bowlat tusan.
Och fått vara med Jocke hela tiden.

Jag får skriva mer när jag kommer hem.

Hej svej.

Ibland blir jag irriterad på mig själv.
Över att jag har så myket jag vill, men är så dålig.
Jag är den sortens människa som gärna lyssnar när folk behöver prata.
Jag vill finnas där för de som behöver mig.
Oavsett om jag känner personen eller inte.
Jag mår bra när andra mår bra.

Just därför retar det mig så enormt.
Att jag aldrig kan komma på nåt vettigt alls att säga när folk faktiskt behöver prata.
För även om man ofta bara behöver prata av sig så vill man gärna höra att personen man berättar för bryr sig.
Det har jag svårt för att visa på ett bra sätt.
På ett tydligt sätt.

Jag försöker.
Och jag vill.
Men ofta kommer jag inte på nåt vettigt att säga alls.
Det enda jag kommer på låter dumt och onödigt och jag är rädd för att göra de som är nere ännu mer nere.
Det jag är mest rädd för är också att personen som berättar ska tro att jag inte bryr mig.
Att jag egentligen inte vill lyssna.
För det vill jag.
Jag vill att de som behöver prata gör det.
Jag vill att de ska känna att de kan prata med mig.
Att de kan säga vad som helst för det stannar ändå mellan oss.
Att de kan säga vad som helst, för jag lyssnar.

Jag vill finnas där för folk som behöver mig.
Oh jag vill att folk ska veta att jag finns där för dem.

Då är jag läkare.
Bara så att ni vet det redan nu.

Idag har jag jobbat hela dagen.
Bortsett från tre timmar då jag var i skolan.
Det blev en hel del timmar.
Vilket är väldigt bra.
Jag ska jobba lite till imorgon också.
Måste få klart det allra sista.

Och idag har jag varit på superbra humör.
Av någon anledning.
Jag dansade tom när jag gick ner för trappan från kontoret på väg till skolan.
Och då menar jag verkligen dansade.
Jag stannade upp och gjorde danssteg där, mitt i trappan.
Det var sjukt härligt.
My undrade om det var för att jag hade sovit för lite eller för mycket.
Men det var nog inget ac dt.
Jag var bara glad.
Och faktiskt så beror det nog en hel del på att jag jobbat.
För jag mår bra när jag har jobbat.
Ja, när jag jobbar också.
För jag känner mig duktig.
Sjukt duktig.
Och viktig.
Och när jag känner mig duktig och viktig mår jag sjukt bra.
Synd bara att det inte finns jobb åt mig så ofta där.
Av flera anledningar.
Ah, man får ta tillvara på det man har.

(Märker ni hur positiv jag låter idag?)

Bara för att den har så mysig melodi.
Jag lovar...

Jag är hungrig.
Såååå hungrig.
Jag måste nog gå iväg och handla nåt att äta trots allt.
Även om jag helst bara vill bli klar med jobbet och komma hem.
Men min mage säger åt mig att det inte funkar.

Satan vad jag är hungrig...

Jag är allmänt en avundsjuk människa.
Jag skäms över det och tycker verkligen att det är en jättedålig egenskap.
Därför försöker jag att dölja det så mycket som möjligt.
Men det retar mig i huvudet (nytt begrepp för min del).
Och jag ska försöka bli bättre.
Jag försöker redan nu.

Förlåt

Idag hade jag en riktigt deppdag.
Jag var skittrött och då flyger tankarna alltid iväg.
Åt helt fel håll för att jag ska orka med dagen.
Därför var jag väldigt nere idag.
Och inte blev det bättre efterhand som jag började reta mig på mer och mer.
Eller snarare inse mer och mer.
Och det var inget kul att inse.
Men sen vid lunch blev det bättre.
Mycket bättre.
Jag blev nästan tom glad då igen.
Jag är inte säker på att du som gjorde mig glad igen insåg det ritkigt.
Men det gjorde du.

Tack för att du orkade bry dig.

Nu har jag jobbat sen jag slutade skolan.
Mamma ska hämta mig alldeles strax så då ska jag hem och slappa.
Ska bli skönt.
Imorgon har jag sovmorgon till ett.
Men jag måste nog till kontoret då också och jobba.
Men jag kanske kan sova liiite längre än vanligt iaf.
Det ger i vilket fall välbehövda pengar.
Och det går faktiskt före en sovmorgon för min del.

Tittade precis ut genom fönstret från rummet jag sitter i på kontoret.
Härifrån ser jag gatlyktan framför ett träd och sedan gator, människor och bilar & bussar.
Gatlyktan ger ifrån sig ett sjukt snyggt ljus.
En sån där härlig, höstig färg.
Det ser jättemysigt ut där ute.
Lite höstmysigt ut.
Det är den biten av hösten som jag faktiskt gillar.
Ja, jag gillar det tom väldigt mycket.
När det är mysväder ute.

Nu ska jag börja packa ihop mig och åka hem.

Hej.

Idag ska jag jobba.
Ja, idag ska jag vara duktig och tjäna pengar.
Det är väldigt bra.
Jag ska antagligen göra det imorgon också om jag inte blir klar idag.
Och det tror jag inte riktigt att jag kommer bli.

Fast jag får se om jag kan cykla dit och hem idag elelr om jag fårgå dit och ta mig hem på nåt annat sätt.
För min kedja hoppade av cykeln idag på väg till skolan.

Den hoppade av när jag precis hade kommit förbi korsningen vid sjukhusområdet.
Det innebär att jag har en tredjedel kvar ungefär tills jag är framme i skolan.
Jag försökte sätta på kedjan snabbt men då klämde jag bara fingret vilket inte varså mysigt.
Så jag svor över cykeln och insåg att jag aldrig skulle hinna fixa med den nu och ändå hinna i tid till skolan.
Men hur skulle jag då göra?
Jag fick en snilleblixt ställde mig längs cykeln så som jag gör när jag ska ta fart.
Eller vara duktig och inte cykla helt på trotoarer elelr gågatan.
Jag använde sedan cykeln som en sparkcykel resten av vägen till skolan.
Där ställde jag snabbt ifrån mig den, låste den och sprang in i lokalen.
Där var en gubbe som höll på att reparera hissen vilket betydde att jag inte kunde åka de nio våningarna upp till lektionen.
Dessutom hade jag inte riktigt koll (egentligen hade jag ingen aning) på var jag skulle ha för lektion eller var.
Så jag sprang upp för trapporna fullt besluten om att faktiskt hinna i tid till lektionen.
Då jag sprang förbi alla våningar fanns där ingen med min klass i så jag fortsatte upp.
När jag kom upp på nian, anfådd och varm som tusan, såg jag mina klasskamrater.
De satt och väntade på att kunna skriva upp sig på PBL.
Jag hade alltså till en kvart senare att skriva upp mig på närvarolistan.

Så började min dag.
Hur började din?

Jag kunde itne somna igårkväll.
Så jag somnade vid kvart över tre, halv fyra nån gång.
Sen vaknade jag vid sju och var hyperpigg (man kan nog inte säga så).
Jag har varit lite hyper idag också.
Sådär trött-hyper.
Det känns konstigt.
Och jag undrar lite hur jag kommer vara under mönsterkonstruktionen idag.
Men det ska bli kul.
För jag tycker skitmycket om den kursen.

Jag bloggar sjukt skumt idag, jag vet.
Jag tror att tröttheten gör mig lite smått groggy.
Det känns lite läskigt.
 
Men nu har jag iaf lämnat in engelskan.
Och nu ska jag nog strax dra mig hemåt.

Hej.