Mitt liv sett från min sida glaset.

Efter en vecka i Florida med fullt av manniskor runt omkring mig hela tiden inser jag en sak.
Jag klarar inga motgangar alls om jag inte ar for mig sjalv en stund lite da och da.
Jag blir sjukt svag psykiskt och helt i obalans.

Fraga mig inte varfor.
Kanske haller jag pa att bli sjuk ocksa med mina konstanta nysningar.
Ellre kanske det bara ar nagot annat fel pa mig.
Men de senaste dagarna har jag inte funkat som jag ska.
Tararna ligger inte langt inne och jag vet att minsta lilla grej kan fa mig att bara vilja springa ivag en stund.
Jagt forstar det inte alls sjalv.
Och ingen annan kan nog heller forsta det.
Och det ar frustrerande.

Men jag ska forsoka skarpa mig.
Jag ar ju pa semester.
Jag umgas en massa med en av de som betyder oerhort mycket for mig.
Jag har det ju bra.

Sa varfor ar min kropp och hela jag sa stord?