Mitt liv sett från min sida glaset.

Ska iväg till jobbet nu.
Måste cykla väldigt snart.
Men hade en sånt där äckligt behov av att blogga först.
Även om jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.

Igår växte jag upp lite.
På ett väldigt bra sätt.
Så nu är jag väldigt lycklig.
På många olika sätt.

Och det jag sa till dig igår, innan jag pratade, det är sant.
Det var du som höll mig uppe.
Och förlåt för att jag var trött igårkväll.

Nu måste jag sticka och jobba.
Annars blir jag väldigt sen.

Hej.

Jag är bajsrädd.
Så svinigt rädd.
Ska berätta det ikväll.
Fan, jag vågar inte.
Hejdå Roskilde.
Hejdå att bo hemma ensam.
Hejdå liv!
Hej ensamhet och utegångsförbud.

Jag är rädd...

Hej...

Jag är nervös.
Som satan.
Och det är inte alls kul.

 Fuck!

Jag är på superhumör.
Verkligen superbra humör.
Och ja, förlåt för min förutsägsbara glädje, jag har sett på musikal idag.
OCH cyklat genom regnet.
OCH jag är kär i världens gulligaste pojkvän.
Hur kan man inte vara glad då?
Ja, alltså sådär lycklig.

Idag fick jag tom betalt för att kolla på musikal.
Tänk er det ni.
Det är inte illa.
Kollade nämligen på film på jobbet idag.
På fritidset.
Sen att jag måste erkänna att jag har absolut sett bättre musikaler än denna.
Men ändå, musikaler är ju ändå musikaler.

Det enda som kan tänkas dra ner på mitt humör nu är det faktum att jag saknar mina vänner.
Jag saknar att umgås med dem hela tiden och bara hänga.
För det är sommarlov nu.
Och en hel del är helt lediga.
Men det är inte jag.
Och när jag kommer hem är jag skittrött.
Och de vill hitta på saker på kvällarna.
Och det kan jag inte vara med på.
Orkar inte vara med på.
Igår gick jag och lade mig halv tolv.
På mitt sommarlov!
Just nu kan jag inte se fram emot när jag har slutat jobbat mer än vad jag redan gör.
Jag vill ligga halva dagarna och inte göra något.
Jag vill sova bort den andra halvan av dagen.
Jag vill gå på strandfester och bara njuta av somaren.
Jag vill tom vara ledig nu när det öser ner ute.
För att bara ligga hemma och slappa.
Men sen, egentligen, är jag jätteglad över att jobba.
Att tjäna iaf lite pengar att kunna leva på under resten av sommaren.
Dvs. de tre veckorna jag är ledig.
Men ändå.
Kom och tänka idag på att jag kan inte komma på när jag senast hade en oplanerad helg.
Alltså en helt oplanerad där jag fick reda på udner kvällen vad som skulle hända en timme senare.
Kommer inte ha det på ett tag heller.
Det är väl egentligen bra.
För jag har haft väldigt underbara helger.
Känns konstigt bara.
Att inte vara den där oplanerade, impulsiva Josefin längre.
Kanske håller jag faktiskt på att förändras på riktigt?
Ja, i vilket fall som så har jag fyra superhärliga helger framför mig att se fram emot.
Till helgen ska vi paddla.
Om det inte regnar då dvs, isf blir det inställt och jag kan sova ut innan Roskilde.
Fast jag vill ju ändå paddla.
Jag vill verkligen paddla.
Och leva friluftsliv i två dygn.
Och bara sitta vid lägerelden och snacka.
Helgen efter det är det Roskilde.
Då är det fyra dagar tillsammans med mina vänner och runt 100.000 andra människor också.
Då ska det tittas på konserter, minglas och bara ha det helt underbart.
Helgen efter det får jag träffa Jocke igen.
Äntligen.
Då är det bara vi hemma själva i en hel helg.
Hur mysigt som helst.
Och helgen efter det har jag slutat jobba.
Min första helg då jag har riktigt sommarlov.
Och den har jag inte ens planerat än.
Mer än att njuta av att vara ledig.

Hej.

Här sitter man nu med nio dagar kvar av min barndom.
Nio dagar kvar tills jag blir vuxen.
Tills jag får gå på puben och handla sprit.
Tills jag (enligt lag) får bestämma över mig själv.
Men också nio dagar kvar tills jag borde kunna sköta mig själv.
Tills jag har full makt över mina pengar.
Här sitter jag nu, sjutton år.
Snart arton.

Här sitter jag nu på jobbet (ja, för jag bloggar utan dator och skriver på det där gamla hederliga sättet med papper och penna).
Jag sitter och förundras, nej chockas, av barnen.
Jag blev kallad fitta förra veckan på jobbet.
Av en sjuåring.
Men mest chockas jag av barnens höftdanser.
Och danserna och mimningen till "Oh father I've been touching myself and I'm worried; is heaven still open for me".
Håller jag på att bli gammal om jag reagerar så på det och får lust att visa dem hur man istället dansar fågeldansen och sjunger "Puff en pappersdrake"?
Jag vill säga till dem att de bara är sju/åtta/nio.
Man ska väl inte sjunga nåt man inte vet vad det betyder?
Fast sen kommer jag ihåg hur jag sjöng med till "Barbie Girl" och trodde att de sjöng att det var roligt att leka med Barbie.
Det gör de inte kan jag säga er.
Iaf inte leka på det sättet jag trodde då.
Jag inser att det kanske är så man är som barn.
Jag kanske inser mer om nio dagar.
Då, när jag faktiskt är vuxen på riktigt.
Då kanske jag inser hur jag var som barn.
Men är det det som innebär att bli vuxen vet jag inte om jag längre vill vara med.
För jag var skitjobbig som unge!

Men jag kommer iaf fortsätta vara din lilla Josse.
Bara din.

Hej.

Det regnar här nu.
Midsommarväder antar jag.
Jag hatar sånt tryckande väder som det har varit hela dagen.
Så regnet är väldigt välkommet.
Kanske saker och ting kan sluta trycka i mitt huvud också.
elelr så kanske jag helt enkelt ska gå och lägga mig och försöka sova brot det.
Imorgon är ju trots allt en ny dag.

Ska nog försöka göra det.

Hej.

Steph sover på fotpallen intill mitt skrivbord.
Den som för övrigt är fri från saker för tillfället.
(Saker som hamnat på sängen istället men ändå.)
Och mitt humör har blivit lite bättre nu igen.
Aningen iaf även om de kunde varit lite bättre.
Har en sån där jobbig grubblande känsla.
Som jag bara vill bli av med egentligen.
Men den försvinner väl förr eller senare.
Hellre förr än senare.

Steph ligger på pallen och pratar, halvt sovande, halvt vaken.
Eller pratar och pratar.
Hon andas in och säger "Aristokrat".
Och ler.

Nu är jag hungrig igen och ska göra varm macka till Steph.

Imorgon är det midsommar.
Och imorgon kommer jag vara glad.

Hej.

Har tårar i ögonen.
Av en bra anledning.
Bra tårar.
Underbara tårar.
Är kanske ovanligt känslig som blir våt i ögonen för det.
Men kalla mig känslig, kalla mig löjlig, kalla mig vad som helst.
För jag är lycklig.
Du gör mig lycklig.
Och jag försöker få ord för vad jag känner när jag läser ditt inlägg men kan inte.
Försökte alla de tre gångerna jag läste det direkt efter varandra.

Vill bara att du ska förstå hur mycket du betyder för mig.
Att du betyder mer än jag tror du vet.
Att jag kände mig otrolig lycklig när du höll om mig och presenterade mig för dina vänner.
Att jag känner mig trygg i dina armar.
Att jag tycker du är otroligt söt med dina intressen som jag skämtar om.
Att det är dig jag tänker på när jag börjar le helt plötsligt.

Idag blir det en massa skrivet här visst.
Kanske för att det är första gången på ett tag som jag verkligen sitter vid datorn några timmar i sträck.

Insåg precis att jag skriver nog väldigt mycket mest som ett slags substitut till min dagbok.
Den jag inte har skrivit i sedan i höstas.
Inte en enda sida.
Skriver mest för mig själv.
På något konstigt sätt för mig själv för andra att läsa om de vill.
För att visa några andra sidor av mig än de jag normalt visar tror jag.
För att flyta över ytan normalt.
Och för att jag pratar mycket bättre via skrift.
Inte menat grammatiskt då utan mer att jag får sagt saker via skrift som aldrig annars skulle kommit fram.
Och för att jag trots allt har lite hemliga drömmar om att skriva.
Lite sådär ibland iaf.

Och jag tycker om att se att folk har läst min blogg.
Och tycker om den.
Det ger en enorm självförtroende-kick.

Men nu ska jag inte skriva mer ikväll för nu ska jag verklgien ta och sova.

Hej.

Ibland kommer man på sig att undra varför.
Att tänka på vad som hänt och undra hur man kan bara kan fortsätta som vanligt.
Eller ja, inte som vanligt så men ändå.
Att återgå till vardagen iaf.
Att låta det helt enkelt bli ett faktum.
Ibland kommer man på sig själv med att sakna dig.
Något enormt.

För att även om man lär sig hantera det på ett annat sätt så funkar inte det alltid.

Man behöver att det inte alltid funkar att hantera det sådär som man annars gör.

Jag kommer ihåg hur jag låg i min säng, jag tror det var natten efter den där dagen.
Klockan var mycket och de andra trodde att jag låg och sov.
Där låg jag ovanpå överkastet och lyssnade på "If I could turn back the hands of time" med R. Kelly i min mp3.
Jag var yrvaken även om jag var sjukt trött.
Men ändå kunde jag inte se något.
Jag gråter sällan högt.
Den natten grät jag högt.
Och förtvivlat.
Fick anstänga mig för att komma ihåg att andas då och då där emellan allt.

Visste inte var jag skulle bli av.
Anders måste ha hört mig för han kom in till mig och la sig brevid och kramade mig.
Han sa inte att allt skulle bli bra, varför ska man ljuga när både vet sanningen alldeles för väl?
Han sa inte mycket.
Men han var där.
Och förstod som ingen annan.


Idag pratar vi inte mycket om vad som hänt.
Om hur mycket vi alla tänker på Mattias och saknar honom.
Eller varför vi alla var samlade på sjukhuset den 19 Januari 2006.
Vi pratar inte mycket om det.
Alls.
Jag tror vi alla är rädda för att dra upp det hos varandra.
Vi vill väl skydda varandra på något sätt.
Bra eller dåligt vet jag inte.
Det finns väl egentligen inget bra eller dåligt när det kommer till sånt.

Ibland sitter man och undrar hur fan det kunde hända.
Hur overkligt det känns att inte ha sin ena bror här som man ska.
Ibland frågar man sig hur han orkade så länge.

Ibland saknar man mer än man nog själv förstår.
Det är då jag stänger av mig.
Och stänger in mig.
Det är då jag verkligen behöver vara ensam.
Men känna mig allt annat än ensam.
Det är då jag inser hur mycket han betyder för mig.
Och man önskar att man vore så troende att man trodde på att få träffas igen senare.
Det är då man bloggar som att ingen annan läser det.
Som att man bara vill skriva en påminnelse eller något.
Eller dagbok.

Det är då jag tänker på hur mycket jag älskar min familj.

Idag har varit en bra dag.
Sådär lite utan egentlig anledning egentligen.
Mest bara bra liksom.

Fick reda på att jag är ledig på fredag.
Gött.
Speciellt eftersom Jocke kommer ner till helgen.
Så det är riktigt bra.
Måste planera inför midsommar också.
Hur det ska bli med allt firande och sånt grejs.
Ja, jag kommer iaf vara lycklig.


Jag har egentligen nog varit på lite konstigt humör idag om jag tänker efter.
Lite tyst och tillbakadragen känns det som.
Lite i behov av att vara för mig själv.
Fritids är kanske inte bästa stället att vara på när man behöver det.
Så det är hur skönt som helst att sitta själv på mitt rum och bara ta det lungt nu.
Få tänka efter lite.
Och inte bara låta bli att tänka.
Fast egentligen är jag nog mest i behov av att vara för mig själv för att jag är trött efter åtta timmar med 30 hyperaktiva ungar.
Jag ska inte bli dagis- eller fritidspersonal i framtiden iaf.
Det är en sak som är säker.
Men det är lite kul ändå.
Och idag har jag byggt med pärlor, spelat hur många omgångar memory som helst, hoppat hopprep och faktiskt börjat till att lära mig hur man rockar rockring.
Så det är lite som att jag är tillbaka på fritids själv som litet barn.
Men det är lite mysigt.
Och man får lite minnen.

Och mest (bara?) för att skryta lite frågade en i personalen mig idag om jag är fotbollsspelare.
Lite megastolt blev jag samtidigt som jag skrattade och sa att det är jag verkligen inte.
Man kanske skulle gått lite på fotboll när man var mindre?
Nu hade jag ändå inte vågat börja.
Hade inte orkat träna så mycket nu ändå.

Men imorgon ska jag cykla till jobbet.
Sju kilometer är det dit.
Så jag kommer nog ändå få lite daglig motion nu.
Även om jag inte alls är sugen på att cykla egentligen.
Men det är ju trots allt motion och billigaste alternativet.
Och där får jag lite tid att vara för mig själv också.

Nu hade jag tänkt så en midsommarklänning men orkar inte göra det.
Klockan är för mycket för att börja på det.
får väl se om det blir nåt snabbt på torsdagkväll eller nåt.
Annars får jag väl hitta nåt annat här hemma.

Och jag blir glad varje gång jag ser dig i min mobil nu.

Nu ska jag nog lägga mig och kolla på tv iaf.

Hej.

Är mest bara trött nu.
Och alltså inte sådär skrivglad.
Men kände att det är nog dags för mig att uppdatera bloggen iaf.
Och jag vet, jag misslyckas fatalt med mina löften om att börja blogga oftare.
Men ja, sån är väl jag.

Idag har jag börjat jobba.
Rätt så soft verkar det där.
Fast det är ju en bit att ta sig dit och det suger ganska mycket.
Så jag får se hur jag tar mig dit och hem i fortsättningen.

Var i Skara i helgen.
Hos min Sverigebo.
Och det var jättemysigt och trevligt.
Träffade hans kompisar också.
Det var intressant.
De var trevliga och verkade väldigt gulliga.
Ja, helgen var väldigt, väldigt mysig och jag trivdes riktigt bra där i lägenheten precis intill gamla vattentornet.
Ja, i hela (?) Skara iof.
Så tack för en superhelg.
Och nu dröjer det förhoppningsvis inte för lång tid innan vi träffas igen.
Kanske, förhoppningsvis, redan till helgen.

Och idag hade jag två saker att göra sådär som verkligen var viktigt liksom.
Att jobba.
Och den där andra grejen.
Som känns lite sådär oroväckande egentligen.
Inte riktigt bra iaf.
Men jag får ju skylla mig själv.
Jag har iaf gjort vad jag kunnat nu så får vi hoppas på det bästa.
Verkligen hoppas på det bästa.
Ibland blir jag så trött på mig själv.
Men inte mycket att göra åt det nu.
Inte så att jag ångrar det på det sättet heller.
Jag hoppas du förstår hur jag menar.

Och nu ska jag sova.
För jag är skittrött nu och ska börja jobba åtta imrogn.
Och jag får se när jag bloggar nästa gång, lovar inte alls något sånt nu.
Får se hur det blir ist.

J. hjärta J.

Hej.

Så nu har man sommarlov.
Sitt sista riktiga sommarlov.
Igår hade man sin sista riktiga sommarlovsavslutning.
För nästa år är det studenten.
Lite läskigt.
Och hemskt att lämna klassen och allt det.
Men men kan inte låta bli att känna glädje när man ser alla studentklädda och man kommer på att nästa året är det jag.
Skönt.

Ja, igår var det som sagt avslutning.
Avslutningen i skolan var väl inget specieltl.
Alls.
Mest bara misslyckad.
Med sångerna iaf.
Efter skolavslutningen stack jag, My, Steph och Danne hem till mig och lagade mat.
Det blev ingen glassbuffé för det avr fullt på Jensens.
Vi tog det allmänt lungt och hade det jätteskönt och mysigt hemma hos mig.
Hoppade på studsematta och satt och snackade.
Azize, Felicia och Gabbe kom också så de satt med när vi andra åt.
Det var ritkigt mysigt.
Och Danne lärde mig flyga högt på studsemattan.
Det var skitkul.
Fast läskigt.

Sedan stack vi till Bo01 för att grilla.
Vi blev rätt många faktiskt.
Runt tjugo stycken skulle jag tro att vi minst var.
Men väldigt msyigt.
även om kvällen fick en väldigt annorlunda och oväntad vändning.
En väldigt, ehm, störig vändning.
Men jag hade trevligt ändå.
Även om det nog hade blivit väldigt trevlig utan den där vändningen också.
Trevligare?
Efter att jag och anna hade badat en stund skulle folk börja dra.
Så vi stack vidare till Ribban.
Där vi möttes av en alldeles för stor mängd fulla fjortisar för mitt nykta sinne.
Så där ville vi verkligen inte stanna.
Så då de uppdröjande händelserna var klara begav vi oss hemåt.
Jag och My var väl hemma vid tolv och satt och snackade lite.
Sen somnade vi och sov en tolv timmar eller nåt.
Skönt.

Så det var ju en väldigt händelserik kväll igår iaf.
Och faktiskt mysig ändå.

Idag ska jag städa rummet.
Det är stökigare än någonsin förr tror jag.
Usch, städa.
Och sedan ska jag packa lite.
Inför helgen.
För i helgen ska jag iväg igen.
I helgen ska jag till dig.
Imorgon är jag hos dig.
Äntligen.
Imorgon är jag lycklig.
Och tre veckor är länge.
Riktigt länge.
Och jag saknar dig.
Riktigt, riktigt mycket.

Hej.

Idag sa Steph till mig att hon gillar mig bättre när jag är glad.
Och att jag ska fortsätta vara glad.
Och jag svarade "Jag är glad. Väldigt glad..."

För jag är glad.
Och lycklig.

---

Och jag reste runt jorden
Men du fanns här mitt framför mig
Och Gud vet vad jag hade gjort
Hur jag hade mått om jag inte
träffat dig

Nån där uppe
måste ha sett mig
Och tänkt att nu så är det väl
ändå hennes tur

Min tur att träffa nån som vet
vad jag behöver

Jag älskar Malmö!!!
Och det är helt udnerbart att vara hemma igen.
Finast och mest känslosamma återträffen fick jag nog med Steph.
Inte trodde jag att någon kunde låta som att den hade tårar i halsen för att jag är tillbaka.
Tack!
Jag har saknat dig sjukt mycket med!
Men helt generellt var det sjukt härligt att vara tillbaka.
Till allt och alla.
(Förutom möjligtvis provet som gick åt helvete och så men nu är proven slut för detta läsåret iaf.)
Och My ska sova hos mig på Onsdag.
Bra!
Och innan dess ska vvi ha avslutning och sedan grilla på Bo01 och ha det hur mysigt som helst.
Och jag och My ska äntligen få chans att handla glass ihop igen.
Äntligen!


Jag badade med Felicia vid seglingen idag också.
Det var sjukt mysigt.
Och jag är sjukt feg ibland.
Men sen vågade jag hoppa i där.

Imorgon ska jag försöka samla ihop folk för att bada också.
Imorgon slutar vi ju ändå vid lunch.
Jag vill bada iaf.

Jag fick punka på min cykel idag föresten.
När jag skulle sknda mig till Felicia.
Antagligen berodde det på värmen sa mamma.

Ibland har värmen sina nackdelar faktiskt.
Fast den är sjukt efterlängtad också.

Men nu kommer lite sammanfattning från Kroatien:

Ditresa: Jobbig och jag insåg att bussresa är verkligen inte min grej.
Hotell: Överlag bra.
- Hotellrummet: Sådär. Litet och med stenhårda sängar. Men fin utsikt dock.
- Matsalen: Stor och fin om än något väl stor kanske.
- Hotellmaten: Ganska god och mycket av den.
- Poolen: Den som höjer hotellbetygetöverlag extremt mycket eftersom poolen var perfekt. Kunde inte varit bättre.
Byn: (Medulin hette den) Mysig men väldigt turistig.
Den kroatiska maten: Väldigt god.
Glassen: Slår nog nästan den italienska glassen tom och det är verkligen inte illa. Tror nästan att det är den godaste glass jag ätit. Och den var sjukt billig också. (Så det blev ju en del glassar.)
Vädret: Helt perfekt.
Havet: Superfint och härligt.
Kroaterna: Ett trevligt folk men något enerverande stundtals.
Shopping: Kanske en del att shoppa i Pula men i Medulin fanns det inte stort utbud.
Folk man lärde känna där: Väldigt trevliga och roliga.
Mest talade språk av mig (förutom svenska): Tyska.
Mest smärtsamma händelse: Att bita hål på tungan på två ställen.
Roligaste syn: Mamma som försökte komma upp på badmadrassen.
Mest oväntade kommentar: "Har du spelat fotboll?"
Största misstaget: Klippa mig eftersom jag aldrig blir nöjd med klippningar, och speciellt inte denna.
De jag reste dit med: Extremt bra umgänge och vi hade väldigt mysigt och trevligt ihop.
Min roll där: Extramamma/Storasyster för Lollo och Andjela.
Hemresa: Helt okej eftersom vi hade en mycket skönare buss och var mycket förre folk som åkte i den bussen. Framförallt skönt att komma hem.
Färg jag fått: Brun!! Yes!!

Sammanfattning: En väldigt bra resa.

Men nu ska jag inte resa iväg så på länge.
Jag lovar.
Bara småturer nu ett tag framöver iaf.

Och nu är sommaren äntligen här i Sverige också.

Hej.

---

nu ska mitt bloggande dra igång igen.
På allvar.
För nu är jag hemma igen för ett tag.
Eller ja, jag sticker på fredag igen men det är bara över helgen.
Så mitt bloggande ska dra igång riktigt igen.

Och ja, som sagt så är jag hemma från Kroatien nu.
Efter tio dagar iväg kändes det sjukt skönt att komma hem.
Jag satt på bussen och när jag såg att vi var ute på Öresundsbron kunde jag inte låta bli att känna mig glad.
Resten av bitentill bussterminalen, då jag såg vissa delar av Malmö, satt och och log.
Äntligen hemma igen.
För nu ville jag hem.
Och nu har jag blivit brun.
Och bräd ett par gånger men det har börjat bli brunt nu faktiskt.
Och jag har klippt mig.
Men jag orkar inte skriva mer om dte nu.
Klockan är alldeles för mycket och jag borde plugga istälelt till provet imorgon som jag inte pluggat nånting inför än.
Så vi får väl se hur det går.
Fan!
Jag måste börja ta skolan på allvar.
Efter lovet alltså.
För det är inte lönt innan.
Typ.
Jag är en dålig människa.
Lite iaf.

Men jag har snackat en massa tyska iaf på semestern.
Och tom fått höra att den var riktigt bra.
Men ja, det var ju också det enda sättet för dem att konversera med oss.
Men ändå.

Men imorgon kommer det nog en sammanfattning.

Jag har iaf fått komma hem idag igen.
Och pratat i telefon med Felicia och Jocke.
Vilka jag har saknat riktigt mycket båda två.
Och vilka båda två är riktigt supergulliga.
Och som jag båda tycker väldigt väldigt mycket om.

Och jag har saknat er alla också.
Riktigt riktigt mycket.
Och det känns konstigt att typ inte ha umgåtts med er på två veckor.
Riktigt konstigt.
Men nu.
Nu.
Eller ja, imorgon eller så men ändå liksom.

Och på fredag bär det av till Sverige.
Eller Skara alltså.
Om jag hittar rätt bland alla tåg dvs.
För jag är inte direkt den tåg-beresta människan.
Men det ska förhoppningsvis funka.
Och så ska jag visst få träffa en massa massa folk.
Och jag känner en där.
Aningen nervöst måste jag faktiskt säga.
Och jag brukar inte vara nervös inför att träffa folk i allmänhet ju.
Men nervöst på ett bra sätt antar jag.
För jag vill ju göra ett så bra intryck som möjligt på dem.
Men jag får ju träffa dig.
Bara fyra dagar kvar nu.
Bra.

Nu ska jag plugga eller sova.
Får se.
Lär ändå somna om jag börjar plugga.
Men men.

Sov gott, igelkott.

Hej.

Jag är trött.
Såååå trött.
Men snart, snart är jag nog klar med idéhistorian.
Nu verkar det som att jag har pluggat helt flitigt ikväll.
Det har jag.
Den tid jag inte haft paus.
Och jag hade puas i några timmar nyss när jag snackade i telefon.
Ja, det blev några timmar.
Men jag ska skriva klart nu och sen ska jag sova.
För imrogn sticker jag.
Vi åker hemifrån halv sju tror jag.
Usch!
Jag är inte van vid att gå upp så tidigt.
Men men.
I övermorgon blir det skönt iaf.
Och jag ska försöka sova en massa på bussen.

Jag har bokat tåg nu föresten.
Eller ja, Anders bokade tåg men jag sa till honom vilket han skulle boka.
Så snart kommer jag till Skara.
Och jag ska inte sticka ner på stan, jag lovar.
Jag vill inte sticka ner på stan.
Jag vill ju umgås med dig.
Och det får jag göra.
Om två veckor...
Vilket är skitlänge.
Och tio dagar utan att prata.
Vilket är riktigt sjukt länge.
För länge...

Men nu ska jagvara flitit och bli klar med det där förbannade skitet jag håller på med.
Så kanske jag får nån sömn i natt.
Kanske tre timmar iaf?

Så detta blir nog mitt sista blogginlägg på tio dagar.
Håll till godo och läs igenom gamla om ni inte har något annat att göra.
Och jag lovar att blogga för fullt när jag kommer hem igen.
Men nu är det väl hejdå.
Så...

...Hejdå...

---