Back when I was young.


Tittade i en pärm med gamla arbeten från högstadiet för att hjälpa Lollo.
Det avr lite kul att se vad jag gjort.
Och jag var tydligen väldigt duktig på prov på den tiden såg jag.
Jag borde vara lika duktig fortfarande.
Hittade en dikt jag skrivit i sjuan eller åttan.
Lite kul tyckte jag.

Solen står lågt på himlen,
belysr trädgården med sina strålar
för sista gången idag.
Det är fridfullt.
Äppleträden som står utmed staketet vinkar
med sina grenar.
Små försynta vinkningar.
Två kråkor hoppar runt på gräsmattan
i sin jakt efter mat.
Uterummet
med gamla träpaneler
ser inbjudande ut
där det står
längst ner på tomten.
En del tusenskönor och maskrosor skymtas,
gömda
i det höga gräset
och ger hopp
om att våren är på väg.

Trädens skuggor lägger sig längs gräset
och bildar ett vackert konstverk.
Det känns lugnande och harmoniskt
att titta ut genom fönstret
och se hur vinden
sakta sveper över trädens kronor
och se hur molnen smyger sig bort
så att den klarblå himlen syns
över allt runt omkring mig.

Världen känns trygg
och inte ett dugg farlig
sålänge solens strålar vakar över mig.


;;;

Molnen rör sig snabbt över himlen.
Det syns tydligt genom fönstrena i mitt rum.
Fönstrena som vätter ut mot den tomma sensommar-trädgården.
Det är fuktigt, nej blött, i gräsmattan från regnet som kommit under dagen.
Regnet som forsade ner som ett vattenfall från himlen.

Molnen rör sig snabbt över himlen.
På väg mot nya mål.
Himlen växlar mellan mörk och ljus.
Mellan oro och lugn.
Det är som att den har svårt för att bestämma sig.
Eller som att något knuffar molnen åt sidan.

Molnen rör sig snabbt över himlen.
Och här sitter jag på mitt rum.
I hår, snart torrt efter cyklingen i regnet.
Sitter och betraktar omvärlden genom mitt fönster.


Molnen rör sig snabbt över himlen.
På andra sidan glaset.

...

Mascaran gör att tårarna som faller ner på skrivbordet är svarta.
Tårar som inte kommit på länge.
Vet inte varför de kommer så fort och i så stor mängd just nu.
De bara forsar fram.
Lämnar ränder längs kinderna.
Ränder som visar spår från en tidigare torr och ren kind.
Kanske har jag kommit in i en sån period igen då kinderna är randiga.
Det händer väl alla ibland.
Jag är nog inte alls speciell egentligen.
Alla får vi väl randiga kinder ibland.
De kommer antagligen, förhoppningsvis, torka snart igen.
Men fram tills dess får jag vänja mig vid ränderna.


...

Jag vill sova
Lämna denna världen ett tag
Natten är min egen stund
Då dag blir dag

Allt är tyst
Allt är lugn
Och vi möts
För ännu en stund

...

Då någon gång då jag blev ivägskickad
Trodde jag det skulle vara långt till nästa stopp
Men jag anade inte hur vilse jag skulle hamna på vägen

RSS 2.0