Mitt liv sett från min sida glaset.

Skriver bara för skrivandets skull nu.
Har inte alls planerat vad jag ska skriva utan låter bara fingrarna glida över tangentbordet.
Men återigen så tar det emot att skriva.
Jag har varken inspiration eller lust att skriva.
Det går mest bara trögt med mitt skrivande här nu för tiden.
Funderar på om jag ska återuppta mitt dagbokssrivande istället.
Men det går så mycket snabbare och enklare att skriva på datorn än för hand.
Sen blir det iof bättre när jag skriver för hand.
Och mer personligt.
Jaja, vi får väl se.

Igår var jag ute och åt trerättersmiddag med ett gäng från jobb.
Vi var på en fransk restaurang som jag inte kan stava till så namnet skippar vi.
Det var visst fransk afton vilket vi fick reda på när vi kom dit.
Fullbokat var dte också så det var tur att vi hade bokat bord.
Jag var rädd för att det skulle bli typ grodlår eller sniglar att äta men det slap vi som tur var.
Istället fick vi jättegod mat, verkligen jättegod mat.
Sällskapet var trevligt också och jag hade en väldigt mysig kväll.
Det är inte alltid man går ut och äter trerättersmiddag.
Måste planera ihop nåt mysigt för the old girlgang innan jag flyttar.
Vill ju göra nåt riktigt mysigt.

Jag börjar föresten bli lite mer nervös inför flytten nu när det börjar närma sig.
Det är bara två månader kvar nu tills jag får rummet och kan börja flytta in lite grejer.
Shit, om tre månader har jag börjat skolan.
Om tre månader är jag läkarstudent och bor i Odense.
Jag kan knappt förstå det.
Om tre månader har jag kommit en bra bit på det som har varit min dröm så länge.

Jag tror inte jag någonsin har hjälpt min syster med skolarbete utan att det har slutat med bråk.
Kort stubin har vi nog båda.
Väldigt kort stubin.
Så nu smälldes det i dörren från hennes rum och vi blev sura på varandra.
Syskonkärlek är väl underbart?!

Helt plötsligt började det ösregna här.
Och då menar jag verkligen ösregna.
Men hör det extra mycket med takfönster som de vi har hemma.
Brrr, det låter kallt och jag fryser.

Jag har tänkt blogga flera gånger idag men har inte vetat vad jag ska skriva.
Har en massa att skriva om egentligen men inte mycket att säga.
Att jag sitter i sitsen jag gör nu är mitt fel och jag har ingen annan att skylla min olycka på än mig själv.
Jag tror att jag är en sån människa som kan gå hela livet, sökandes efter fullständig lycka för att inte inse förrän för sent att jag haft det precis framför mig.
Jag är nog en sån person som inte ser vad alla andra ser.
Förrän det är för sent.
Jag är nog trög...

Idag ha rjag och mamma haft en mysdag i Danmark.
Först var vi på Fields och sen åkte vi till Odense.
Nu har jag varit där fyra gånger redan detta året och det känns rätt mycket, tänk då om ett år när jag har bott där ett bra tag.
Vi gick omkring i nya delar av city i Odense och var och åt på samma restaurang som sist.
De har jättegod salladsbuffé dä men jag vet itne vad restaurangen heter.
Hittar bara dit.
Om jag får lite tid.
Sen var vi och hälsade på några tjejer som bor i en tvåvåningslägenhet och får ett rum ledigt snart.
Jag kollade på det lediga rummet och har nog redan bestämt mig för att ta det.
Det ligger perfekt och fördelen med att bo med folk som redan kan staden och som känner folk där är att man inte ställs helt själv i en ny stad, ny skola och ny bostad.
Så jag är nöjd och jag tror det ska bli bra.

Jag har haft en riktigt mysig dag men nu är jag trött som tusan och ska sova.
Natti natti.

...Eller några tårar iaf.

The notebook var grymt bra.
Det var hard core romantik och jag är helt såld.
Anna med kan jag säga med all säkerhet.
En liten besvikelse var bara att jag inte grät en ändå tår.
För jag gillar att gråta till filmer.
Och detta var en film att gråta till.
Detta var nog "The film" att gråta till.
Men jag fick inte ut en enda tår.
Och jag undrar verkligen varför.
För jag har gråtit till youtubeklippen.
Big time.
Men inte nu.

Men filmen var riktigt bra och helt klart värd att se.
Så se den!

När jag pratar med folk tror de att jag redan har flyttat till Danmark.
De har missat att jag är kvar i Sverige ett litet tag till iaf.
Det får mig att inse hur dålig jag är på att hålla kontakten.

Nu är det föresten bara någon månad kvar tills jag sticker.
På ett sätt känns det skönt som tusan.
Och spännande.
På ett annat känns det skrämmande.

Här är anledningen till att jag vill titta på "The notebook" och gråta som bara romantiska filmer kan få mig att gråta.

Den har spelats om och om på min dator nu.

Jag har gjort nåt med min höft så att det gör svinigt ont när jag sitter i vissa ställningar.
Kan inte förstå vad jag har gjort.
Fick det igår någon gång och det verkar inte vilja släppa.
Störigt som tusan.

Natten smyger sig på men jag vill inte sova.
Har inte ens varit vaken i tolv timmar än men ändå är huset redan tyst och nersläckt.
Ensam sitter jag vaken på mitt rum som så många nätter förr.
Jag är en nattmänniska.
Det är på natten jag får tid att tänka.
Tid att bara vara.
Tid att njuta av musik i tystnaden.
Det är under min vakna tid på natten som jag drömmer mig bort.

Jag vill vara den där skrattande tjejen som lyser upp rummet genom mitt leende och humör.
Jag vill vara den där positiva tjejen som gör andra glada bara genom att säga "Hej" och skratta en vänligt skratt.
Jag vill vara någon folk vill umgås med för att jag är glad och positiv.
Jag vill vara en solstråle.
Jag tror att jag kan vara det.
Jag tror faktiskt att jag är den personen ibland.
Men jag är en bergochdalbana.
Är jag glad så är jag jätteglad och hela livet känns udnerbart.
Är jag nere så är jag nere och allt känns som ett helvete.
Jag tror att jag måste hitta tillbaka till den där glada tjejen på nåt sätt.
Inte bara vara sån på dagarna när jag anstränger mig utan vara sån även när jag är själv.
Att le spontant.
Att kunna lyssna på glad musik istället för långsam, ledsam musik.
Jag tror jag ska fråga A. om vi inte ska titta på überromantiska filmer och bara kära ner oss helt galet mycket i dem nån kväll.
Jag vill se "The notebook" och jag vill gråta av mig.
Jag vill hitta en lösning.
Jag vill hitta ett svar.
Jag vill bara vara glad igen.

Förlåt för att jag är vilseledande och svamlande.
Youtubeklipp kan göra det med mig såhär klockan ett på natten.
Ligger och läser citat från "The notebook" och känner att jag måste se den filmen snart.
Verkligen måste.

Men nu ska jag inte skriva mer för då blir det bara ännu mer förvirrande.
God natt.

Ikväll var jag på bio med mamma, pappa och Lollo,
Vi såg Patrik 1,5.
Den var väldigt bra.
Och jag insåg återigen hur blödig jag är.

Nä, nu ska jag gå iväg till tempo och handla ägg för att baka muffins.
Det har jag bestämt mig för nu.

Idag cyklade jag hem efter jobb.
Det hade regnat en hel del idag så gatorna var blöta.
Och eftersom hösten har kommit på riktigt nu så var det riktigt mörkt ute trots att klockan bara var lite innan sju.
Jag hade musik i öronen och cyklade nästan samma väg som jag alltid cyklar.
(Tog en liten omväg den sista biten för att slippa de läskiga bitarna.)
Och jag mådde bra på det sättet som jag bara kan må när jag är för mig själv.
När jag andas frisk luft (jag är Malmötjej så frisk luft är väl kanske till ganska stor del fylld av avgaser och annat skit men jag var iaf utomhus) och tar mig fram bland lamplyktor och trafik.
Jag känner mig fri då.
Som att jag kan klara vad som helst.
Jag vill alltid känna så.
Regn gör att luften känns ren och fräsch.
Och ny.
Det känns som en nystart när det regnar.
Som om man börjar om på ett tomt blad igen.
Jag hoppas att jag får många såna cykelturer i min nya stad också.
Så att jag kan koppla av där på riktigt.
Jag hoppas att jag trivs i min nya stad.

Imorgon är det helg igen.
Känns ju som att det precis var helg.
Fattar inte vart veckorna går.
Jag hade lovat P att följa med ut och fira hennes födelsedag imorgon men jag vet itne hur det blir med det.
För det första vet jag inte ens om det blir utgång och för det andra så är jag inte på humör för att festa imorgon.
Känner inte alls för att gå ut och vara igång.
Vill hellre ligga hemma och titta på tv och äta chips och dippa och vara asocial som tusan.
Inte för att jag inte har varit på så bra humör i veckan, det har nämligen kännts lite bättre idag, utan mer för att jag inte orkar.
Jag förstår inte vart all min energi har tagit vägen men är trött mest hela tiden nu för tiden.
Så jag får väl se vad som händer imorgon.
Men nu ska jag snart sova iaf.

Antalet läsare jag har har ökat de senaste dagarna när jag har avrit ledsen.
Jag vill se det som att folk vill höra sanningen.
Att min blogg blir mer intressant när jag skriver om hur ledsen jag är än när jag skriver om dagens händelser som inte var speciellt intressanta.
Kanske är det just sanning folk vill ha.
Att veta att jag kommer skriva om hur dåligt jag mår.
För att senare också skriva om hur bra jag mår.
För jag kommer må bra om ett tag igen.
Jag har klarat mig ur de djupaste hål så nog ska jag kunna ta mig ur denna deppperiod på nåt sätt också.
Men kanske är det dags för mig att sluta vandra som katten kring het gröt.
Kanske är det dags för mig att vara helt ärlig.
Att verkligen visa vem jag är och vem jag har varit.
För att ni kan ju följa mig mot den jag ska bli.
(Oj, där blev det djupa saker.)
Men jag ska nog försöka vara ärligare mot läsarna, men framförallt mot mig själv from nu.
Jag hittade ett rosa plastarband idag när jag städade som jag satte på min arm.
Det har jag bestämt att det ska sitta kvar för att jag ska kunna titta på det och tänka att jag en dag kommer lyckas med vad jag har bestämt mig för.
Att jag en del kommer bli lycklig och känna mig hemma där jag befinner mig.
Jag ska titta på det armbandet och veta att jag kan om jag bara bestämmer mig för det.
Jag har ju redan lyckats med det jag trodde skulle bli min svåraste utmaning i livet: att komma in på läkarlinjen i nåt land jag verkligen ville gå i.
Jag ska lyckas och jag ska bli lycklig.
Kanske inte idag, kanske inte imorgon.
Men någon gång.

Nu ska jag sova för jag är inte ledig imorgon med.
Även om det hade varit skönt som tusan.
Men jobb får mig iaf på andra tankar.

Natti natti.

Ni kanske undrar varför har jag plötsligt blivit ledsen och nere?
Hur det kommer sig att jag nu bara låter negativ i mina inlägg?
Men jag är inte redo att säga det än.
Jag vill inte skriva ut det i min blogg för det känns opersonligt.
Och för att det är alldeles för känsligt nu.
Låt oss bara lämna det vid att jag inte är så lycklig just nu så kanske det kommer nån mer förklaring någon gång i framtiden.

Idag har jag städat mitt rum.
Har lite (läs en massa) papper kvar att gå igenom men det mesta av det andra är nog klart.
Blir nere mest hela tiden när jag städar dock för allt påminner om det jag inte klarar av att tänka på just nu.
Jag blir bara ledsen och känner mig vilse.
Men det är nog vad vi behöver ändå.
Komma på fötter igen.
Även om hösten känns ovanligt kall...

Nu ska jag nog lämna datorn och gå och lägga mig och sova.
Hoppas jag sover bra inatt.
Känns som att jag kommer somna snabbt ikväll iaf.

Är jag en dålig människa för att jag blir avundsjuk för att folk i min omgivning verkar så lyckliga?
Jag vill ju glädjas åt andra men just nu kan jag inte det.

Idag är jag trött, grinig, lättretad och på väg att börja gråta mest hela tiden.
Känner mig nere och vilse och känner inte riktigt att jag passar in.
Jag är nog inne i en sån period igen då det känns som att världen går mot mig och att alla pratar skit om mig.
Jag trivs inte alls och vill bara fly iväg.
Fly stupid, fly!

Jag är rätt ledsen nu. Känner bara för att fly undan allt. Slippa tänka på nåt och bara vara. Jag överreagerar dock alltid och blir jag nere så blir jag verkligen nere. Ikväll känner jag inte för att prata med någon eller att vara runt någon. I morse kunde fick jag kämpa för att få i mig min frukost. Jag känner mig ensam, ful och dryg och jag börjar längta mer och mer till när jag flyttar och kan börja ett nytt liv. Jag är tårögd och trött. Ska nog försöka sova snart. Orkar inte med mig själv när jag skäms över mgi själv och det känns som att världen går emot mig. För jag har det egentligen bra...

Jag är inne i en förändring.
Jag märker hur saker omkring mig förändras på olika sätt.
Jag själv förändras också.
Med mina mål.
Med mina drömmar.
Med sättet jag vill leva mitt liv nu.
Jag tänker väldigt mycket just nu på allting runt omkring mig.
På vad jag vill göra med mitt liv.
På hur jag vill leva när jag nu är inne i "de gyllena åren".
Jag känner att jag vill ut och leva livet.
Jag vill se världen.
Jag vill stå vid ett vattenfall och jag vill hoppa fallskärm.
Jag vill flyga.
Jag vill falla fritt.
Jag vill sjunga kareoke på en fullsatt bar och jag vill bo i USA.
Och Australien.
Och Irland.

Jag blev på festhumör ändå.
Lite för mycket.
Väldigt för mycket.
Och jag har väl bara mig själv att skylla över att jag ligger här i sängen dagen efter och min värld fortfarande snurrar runt.
På ett dåligt sätt.
Om fem timmar börjar jag jobba och då måste jag vara klarare.
Helvete.

Har varit hur laddad som helst inför kvällen innan idag men nu har allt det försvunnit.
Har planerat att gå på Anders inflyttningsfest men nu vet jag inte hur jag ska göra med det.
Känner inte så många där och vill åtminstånde veta att där är en som vill prata med mig.
Känner mig mest bara seg.
Och tråkig.
Och klänningen jag sydde vet jag inte ens om jag gillar.
Jag känner för att sitta hemma hela kvällen och dega.
Men jag ska ut.
Och jag ska dansa.
Och ha kul som tusan.
Förr eller senare ska jag väl bli pepp.


Hoppas jag iaf...

Ikväll har jag sytt på en klänning.
En röd sådan.
Som pappa såg när den var halvklar och lät imponerad.
Det gjorde mig glad.
Speciellt när den bara var halvklar.
Men den ser ut att bli väldigt fin.
Ska nog lägga upp en bild här på bloggen när den är kalr.
Jag hoppas jag blir klar med den imorgon så jag kan ha den på mig på lördag.
För denna klänningen har faktiskt potensial att bli ritkigt snygg och att bli klar inom snar framtid.
Men det tar tid att sy om man ska göra det ordentligt.
Det som får mig att vilja sy är dock känslan av att ta på sig ett färdigsytt plagg och känna att jag själv har gjort det.
Då känner jag mig riktigt duktig och kreativ.
Speciellt när jag syr lite på måfå också.
Fast denna klänningen har varit halvt på måfå och halvt med mall.

Nä, nu inser jag själv hur tråkigt detta inlägget har blivit så nu ska jag sova.
Imorgon ska jag nog äte frukost på Systrar och bröder med mamma.
Mumma!
Sist jag var där var någon dag innan studenten.
Underbara studenten!

Godnatt.

Denna veckan har jag bara jobbat lunchpass och jag är eldig till helgen vilket gör att det känns som att jag har ett riktigt jobb.
Eller jag jobbade nog kväll i fredags men skit samma.
Helgen är fri från jobb iaf och jag ska njuta av det.
Imorgon ska jag till Odense och spana in stan som kommer bli mitt nya hem i sex år framåt.
Inget kan dock ta Malmö ur mig.
Vi ska kolla in lite olika platser i stan och mysa.
Har varit där en gång för flera år sedan men det kommer jag inte ihåg så mycket från.
Var där när jag skulle på prov och intervjuockså men provet var på universitetet utanför stan.
Intevjun var iof inne i stan typ och jag och mamma sov över där men vi hann bara se en del av stan.
Men mysig verkar den iaf.

Nä, nu ska jag göra mig iordning för en fredgskväll med mat hos Anders och mys på lilla torg.

Nu har jag kort hhår igen.
Och lugg som inte går ner till läpparna.
Nu är den kort faktiskt.
Det är riktigt skönt.
Jag gillar att ha kort hår, vet ni.