Can you feel the love tonight.

Det här med mina rubriker till mina inlägg har jag kommit på att de är lite speciella.
För ibland ligger det sjukt mycket tanke bakom dem.
Ofta är det att jag lyssnar på en låt där någon strof funkar in i det jag tänker.
Då får den bli min rubrik.
Ibland är det så att jag har en tanke och då försöker hitta en strof i någon låt som handlar om det jag tänker på.
När jag hittar en sådan får den bli min rubrik.
Men ibland, ibland är jag så okreativ oh töntig att jag skäms lite, för ibland finns det absolut inget bakom mina rubriker.
De är strofer från låtar jag lyssnar på men det är allt.
Jag menar ibland absolut inget med mina rubriker.
De råkar bara vara något som sjungs i någon låt jag lyssnar på för stunden.
Och det är väldigt löjligt av mig.

Men ofta, faktiskt, så menar jag nåt med dem.
Att de är strofer från någon låt som betyder extra mycket för mig just nu.
Som ger mig någon speciell känsla eller dyl.
Så ofta är rubrikerna det enklaste sättet att märka vilken sinnesstämning jag är i.

Det visste ni inte va?

Kan ingen ge mig en hjälpande hand.

Fuck.
Denna uppsatsen kommer suga.
Som vanligt.
Och jag behöver verkligen få skitbra på denna för mitt engelskbetyg.
Det kommer jag inte.
Och det är lite störigt.
Jag skriver bara en massa skitsnack i den nu.
För jag har ingen aning om vad jag ska fylla ut den med nu.
Jag har typ 500 ord kvar.
Minst.
Det är rätt mycket utfyllnadsord.
Och jag vet inte ens vad CAP handlar om.
Det kanske är där felet ligger?

Usch för CAP!!!

From the works of sorrow.

Inatt kommer bli en lång kväll.
Imorgon kommer Josse bli en trött en.
För jag har sjukt mycket kvar att skriva på engelskan.
Oh jag kan inte skriva just nu.
Det funkar inte.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Och jag har sjukt dålig självdiciplin som vanligt.
Jag borde ta tag i det och bara skriva.
Men det är så mycket man borde göra här i livet som man aldrig får gjort.
Och jag är ju en ganska lat människa så jag kommer alltid ha en massa saker jag inte får gjort.

Men det är väl mitt öde helt enkelt.
Och vem är jag att försöka ändra på mitt öde?

Try to make a move just to stay in the game.

Jag har skrivkramp.
Jag kan inte komma på nåt att skriva.
Alls.
Jag har total hjärnsläpp.
Inte för att jag har så mycket att skriva om CAP annars heller.
Eller om vad jag tycker om factory farming.
Men nu har jag total hjärnsläpp.
Och jag måste skriva en sisådär 800 ord till.
Det kommer bli svårt.

Jag tycker inte om uppsatser.

Where ever you go.

Ibland är jag bäst på att göra mig själv depp.
Det är inte en speciellt bra egenskap va?

Now I'm waiting for the sunset borderline.

Jag tror det har något med vetskapen att göra.
Eller snarare vet jag det.
För inte saknar man någon eller något när man vet att man alldeles strax får träffa den/får tillbaka det.
Det är när man vet att man inte kommer det på ett tag som man saknar.
Som man börjar sakna bara någon minut efter att den/det har lämnat en.

Jag saknar.
Nåt enormt.
Trots att det bara är någon timme sedan.
Jag saknade direkt när jag gick och lade mig i min nittiosäng som då kändes stor.
Jag saknade redan när jag stängde dörren och visste att vi inte skulle ses på ett tag.
Det kändes som att en del av mig åkte.
Som att en del av mig åkte oh lämnade resten av mig att lösa världens bekymmer själv.
Det funkar inte riktigt.
Jag funkar inte riktigt.
För jag saknar dig.
Och hade jag fått bestämma hade vi aldrig varit tvugna att lämna varandras sida.

Superman, baby here I am.

Idag har jag städat, sytt ihop byxor, och, hm, inte gjort så mycket annat.
Jo föresten, tittat på regnet.
Visst är jag ambitiös.

Och inatt kommer det sova tre killar hemma hos mig.
Det ni.

I like you just the way you are.

Det blev ingen filmkväll denna helgen.
Bara för att jag ändrade dag.
Det är lite synd tycker jag.
För jag saknar våra filmkvällar.
Riktigt mycket.
Jag saknar att somna framför tv:n med alla runtomkring som bara skrattar och suckar åt mig.
Jag saknar att ingen kan komma överens om vilken film vi ska se, så att det ibland slutar i att vi tittar på ett inspelat CSI-avsnitt (som för den delen är bland det bästa CSI-avsnitten som gjorts).
Jag saknar att ingen kan planera så att alla kommer olika tider.
Mm, jag saknar faktiskt våra filmkvällar.
Varför slutade vi med dem egentligen?

Spent my nights awake.

Jocke krigar istället för att prata med mig.
Så jag får göra nåt annat.
Men nu får jag lite bloggat iaf.
Det är ju bra iaf.
Fast jag borde leta efter saker som jag kan ha på skolfotot imorgon.
Vad kan jag ha för grejer mer än en labbrock så att jag ser ut som en läkare?
Fast det finns ju de som har det svårare.
Anna ska se ut som ett ICA-bidräde.
Och Louise som en bordellmamma.
Hur ser man ut som det?

Nä, jag får väl försöka hitta på nåt.
En pannspegel kanske.
Eller nån slags spruta och medicin.
Ja, medicin vill jag ha.
Ska se om jag får ta med mig en flaska med hostmedicin eller nåt sånt.

Hej.

Surprise me and tell me you love me.

I tisdags fick jag en överaskning som jag inte väntade mig.
Iof är det väl inte ofta en överaskning om man förväntar sig det?
Men det var en bra överaskning.
En väldigt, väldigt bra överaskning.
Det är därför jag har varit lite off från allt som har med internet att göra sedan dess.
Och det kan jag gärna vara ett bra tag till av denna anledningen.

Tack!

No one knows me like you do.

Hej.

As the music plays along.

Jag är lite av en mes nuörtiden.
En sån som inte klarar saker som jag klarade sjukt bra innan.
Jag är klen.
Efter två nätter som jag inte har sovit tillräckligt under är jag ett nervvrak.
Eller väldigt förändrande i mitt humör.
Mitt huvud pumpar som aldrig förr också.
Jag klarar inte att inte sova tillräckligt längre.
Det klarade jag galant tidigare.
Fast kanske var jag alltid sån här då?
Nä, det tror jag inte.

Nä, nu ska jag göra mig iordning för att sticka iväg till smyckestillverkning med tjejer rån släkten.
Det ska bli ätt kul.
Och jag är helt värsta kreativ nu för tiden att det nästan är lite skrämmande.
Kanske därför min teoretiska del går sämre nu för tiden?
För att min praktiska blir bättre?
Vem vet?

Hej.

A new way to walk.

Jag får nog lägga ner läkarplanerna.
Ska göra kläder istället.
Och pärldjur.
För som provet gick idag så lär jag inte orkar läsa upp betygen efter gymnasiet.
Och som mönsterkonstruktionen gick igår så vill jag alltid hålla på med sånt.

Tycker du om mig ändå?

Och ägna oss åt varandra.


Jag har världens bästa och gulligaste pojkvän.


Ska vi göra som dom andra.

Funderar på att skita i att plugga mer nu.
På att gå och lägga mig istället och se till att jag har sovit ritkgit inför provet iaf.
Det kan ju också vara smart.
Och bättre rent allmänt för min hälsa tror jag.

Ja, jag ska plugga till tolv.
Sen ska jag sova.
Det har jag bestämt nu.
Det är ändå inte lönt att plugga samma dag som provet är sägs det.
Man kan inte lära sig något nytt då ändå.
Så det kör vi på.

Hej.

Where are we.

Har jag nånsin sagt att jag hatar att plugga?!
Och att jag hatar när lärare är idiotiska och inte fattar nånting av vad vi elever säger eller menar?!
Och att jag hatar att ha prov?!

För det gör jag!

Better days.

Idag har jag sjukt mycket att plugga på.
Uträkningarna i kemin har gått sjukt dåligt idag så det lär jag misslyckas med totalt imorgon på provet.
Bra också att man fick reda på en massa nya grejer att kunna till imorgon  biologi.
Jag tror läraren blev lite irriterad på mig idag också när jag klagade på deras sätt att inte följa vad PBL går ut på.
Gaaah!
Ibland längtar jag så till att gymnasiet är slut.
Fast sen inser jag att jag inte längtar lika mycket ändå.

Men snacka om att jag måste studa idag.
Typ all tid jag inte är på mönsterkonstruktionen idag.
Fast jag ska bli motiverad tydligen.
På nåt sätt.
Hur vet jag inte.
Men som vanligt är jag sjukt nyfiken.

Hej.

Sometimes.

Nu ska jag snart sova.
Känner att jag behöver det om jag ska orka plugga hela dagen imorgon.
Anledningen till varför jag än inte gått och lagt mig är en riktig anledning.
Tack.

What happens when everything is lying on the ground (del 2).

Yes!
Jag fick på caps-tangenten igen.
Den var lite strulig att få på.
Men jag klarar allt.
Ha!

Welcome To The Jungle.

Min vän Martin har skaffat blogg idag.
Det tycker jag han förtjänar lite publicitet för.
Hoppas bara att han fortsätter skriva i den även efter två veckor.
Har är han iaf:
Martin

Lycka till.

(Fast snälla, tyck bättre om min blogg.)

What happens when everything is lying on the ground.

Jag har städat mitt tangentbord idag.
Det är lite äkcligt faktiskt att se vad som döljs i det.
Men nu har jag fått ut en massa.
Jag är duktig tycker jag.
Fast jag gör ju det lite istället för att plugga.
Men det behövdes.
Så nu kanske alla mina tangenter funkar igen.
Det kom ut en massa grejer ur det.
Äckligt.

Instrumental.

Jag fick en jobbig känsla nyss.
Den svepte över som som en våg av obehag och jag har ingen aning om varför den slog in över mig.
Jag var totalt oförberedd och är därför nu mest i chocktillstånd.
Jag vet inte varför jag plötsligt blev såhär.

Steph har haft en känslovecka.
Jag tror faktiskt att jag har haft lite av det också.
vi hade definitivt en känslodag ihop iaf.
det är sjukt vad humöret kan vridas och vändas om man är känslomässigt labil för en stund.
Det gjorde den verkligen.

Men nu fick jag en skum känsla iaf.
Som bl.a. gör att jag inte orkar lyssna på musik med text i sig.
Det är en kväll för instumentala låtar.
Verkligen.

gud, jag hatar nä jag blir såhär.
Det får mig att känna mig som en typisk tonåring som inte har nån kontroll alls på sitt humör.
Det har jag.
Det vill jag tro att jag har iaf.
Fast sen vill jag alltid tro att jag har kontroll på allt och att jag kan allt.
Verkligen.
Varför tror ni att jag tar på mig typ alla utmaningar det finns att ta på sig?
Förutom de som har med höjder att göra för det är jag rädd för.

Love actually har sjukt bra instrumentala låtar på sin skiva.
Sjukt bra.
De har jag lyssnat på mycket och jag vet inte hur många olika musikvideor jag har gjort upp i huvudet till de.
Speciellt en av dem.
Det är väldigt mysigt tycker jag att ligga och bara göra en musikvideo i huvudet.
Tänk vad mycket man kan göra med lite fantasi.

Nu ska jag se vad jag kan göra på datorn en stund.
För jag är väldigt rastlös.
Väldigt.
Och inte ett dugg social just nu.

Are you scared.

Det här med mig och sms på natten är lite komiskt tycker jag.
Jag kan sitta med telefonen intill mig och veta att jag nog snart får ett sms.
Ändå rycker/hoppar jag till var gång jag faktiskt får ett.
Jag skrattar alltid lite smått åt mig strax efter.
För det måste se sjukt löjligt ut.

Ja, jag är lite rädd för min telefon.
Man vet aldrig vad den kan göra.

As far as I can see.

På studiemässan idag hittade vi bara en skola som hade vad vi ville ha.
Det var i Australien.
Australien.
Det är rätt långt hemifrån om man ska plugga i sex år.
Väldigt långt.
För långt?
Känns lite som det.

...

I drank too much last night, got bills to pay
My head just feels in pain
I missed the bus and there'll be hell today
I'm late for work again
And even if I'm there,
They'll all imply that I might not last the day
And then you call me and it's not so bad
It's not so bad and

If you leave me now.

Igår var jag ju på 18-års fest.
Min felicia fyller år snartoch det skulle firas.
Pratade med henne idag och han avr väl ganska nöjd med kvällen.
Tyvärr blev det lite bråk och iknande där vilket gjorde att festen tog en lite tråkig vändning.
Men saker och ting löse sig väl hyfsat.
Och allt som allt så sa Felicia att hon var nöjd.
Det är ju ändå huvudsaken.

Jag hade en väldigt trevlig kväll.
Jag och my fick dela med oss av vår glasstraditon.
Dock med smält glass eftersom frysen inte funkade.
Så det var ju inte särskillt gott.
Men men.

Ja, det var väl en ganska lyckad kväll trots allt.

Och Felicia blev glad för min present.
Även om hon blev av med den sen också.
Men det ska vi lösa.
Jag tror faktiskt att hon blev väldigt glad ver den.
För hon gick och berättade för alla om min och hennes deal.
fast på sitt sätt bröt hon ju det när hon blev av med det som gjorde dealet.
Ajabaja Felicia.

Och jag och My fick ätit varma mackor på köksgolvet efteråt.
Även om jag var riktigt trött.

Och Isak konstaterade att vi faktiskt är hans flickor ju.
Och det är vi ju faktiskt.
På det där sättet som inte är lika ofta nu längre.
Det är faktiskt väldigt synd hur vi inte är alla lika mycket nu längre.
Det är som att det är lite nya tider nu.

Fast nya tider är ju också bra.


Nä, nu ska jag titta på tv med mamma och Lucas.

Hej.

A fine romance.

Igår fick jag en del frågor om vem han är.
Hur han är.
Hur vi träffades.
Och sånt.

Och varenda gång log jag stort.
Jag log stort, svarade på frågorna och sa "han gör mig så otroligt lycklig".
Varenda gång kände jag hur jag blev aldeles varm inombords.
Hur jag hade kunnat prata på hur länge som helst.
För jag blir lycklig bara av att prata om honom.

För det är det du gör med mig.
Visste du det?

Don't worry, be happy.

Är hos Steph nu.
My fattas.
Jag ska handla mat.
Och sen sticka iväg.
Men först behöver jag mat.
Fär jag är väldigt hungrig.

Och du behöver verkligen inte vara orolig.
Jag är varm som jag är i mig själv.


I'm coming up.

Ikväll ska jag på kalas.
Födelsedagskalas.
För Felicia.
Det ska bli kul.
Det komemr vara ganska mycket folk.
Och jag tor att jag känner de flesta mer eller mindre.
En hel del där iaf.
Så det ska bli kul.
Fast jag har lite bråttom.
Vet inte ritkigt hur jag ska hinna allt jag tänkt mig.
Men det får lösa sig.
Jag måste ju inte hem till Steph innan.
Även om det hade varit kul.

Men men.
Nu ska jag äta lite glass med mamma och Anders iaf.

Hej.

That might be me someday.

Idag anmälde jag mig som organdonator på internet.
Varför inte tänkte jag.
Ja, varför inte göra vad jag kan?

Beauty and Family.

Har tänkt lite på det här med familj idag.
Eller rättare sagt väldigt mycket.
Har tänkt på min familj.
På andras familjer.
På vad som gör en familj.

Familj är för mig någon som ställer upp för varandra i vått och torrt.
Som alla vet var man har varandra.
Som inte måste träffas hela tiden, men när man träffas så kan man ta upp precis där man slutade sist.
Som alla känner sig hemma i.
Bekväma i.
Där man vet att man kan vara sig själv.

Jag är extremt lyckligt lottad och har en familj som jag verkligen älskar och som jag skulle göra vad som helst för.
Och då menar jag verkligen vad som helst för.
Ja, de som jag räknar som min familj har en alldeles speciell plats hos mig som de alltid kommer ha.
För att även om saker och ting förändras så är en familj alltid en familj.
Föralltid.

...

I didn't hear you leave,
I wonder how am I still here
I don't want to move a thing,
It might change my memory


More than you can ever know.

Lyssnar på Love Actually ikväll.
Märkte att jag hade kvar den skivan på denna hårddisken så jag lyssnar och njuter.
Det är något speciellt med den skivan.
Jag får härliga känslor bara vid tanken på vissa låtar.
De absoluta favoriterna på skian är nog dock de instrumentala.
De är så sjukt härliga att lyssna på.

Tyvärr är det ju en julfilm.
Och därför finns det med en jullåt på skivan.
Och vad gör det med mig?
Jo, jag blir sådär jobbigt julig.
Sådär som när jag längtar så extremt mycket till julen bara för att det itne finns någon tid som den tänker jag.
Fast sen när det väl är jul blir jag alltid lika besviken.
Kanske har jag för höga förväntningar.
Eller kanske glädjen med julen lite försvinner efterhand som man upplever fler och fler jular.
Snacka om att jag låter pessimistisk när jag säger så.
Det är inte meningen.
Alls.
Egentligen tror jag att jag gör så för att jag ska stilla min längtan efter julen.
Det är ju trots allt bara september.

Fast samtidigt, bilden av julen jag får i huvudet är inte helt fel.
Det är egentligen en riktigt mysig och underbar bild.
Kanske är det ett krafttag som krävs för att få julen sådan.
För kanske är det det att folk inte bryr sig tillräckligt för att försöka göra julen till den tid den verkligen hade kunnat vara.
Den blir ju inte en tid av värme och snällhet om folk inte är varma och snälla.

Och förlåt för att jag nu har slösat bort er tid på att läsa ett inlägg om julen i september.
Tyvärr kommer det nog komma fler när julen närmar sig och jag tillåter migsjälv att lyssna på julmusik.

Hej.

It's the little things that keep me holding on.

Faktiskt är det det.
För är det inte vardagens små guldkanter som förgyller livet?

And super heroes come to feast.

Heroes är faktiskt riktigt bra.
Ska titta på det nu igen för nu borde reklamen vara slut.

You take me as I am.

When you walk away
I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?


I'm here to keep you warm.


Jag saknar dig.
Som tusan.
Jag fryser när du inte är hos mig.

Sticks and stones.

Nu är Jocke dum mot mig.
Han kittlar mig.
Allaborde veta att man inte ska kittla mig.
Det kan få förödande konsekvenser.
...

Can't help falling in love.


Jag är inte misstänksam.
Jag är bara nyfiken.
Förlåt.


Grown men don't cry.

Idag har jag kollat upp lite smått om skolor att plugga vidare på.
Väldigt, väldigt smått men ändå.
Dock sitter jag i en sits då jag vet exakt vad jag vill göra.
Hur jag ska ta mig dit är lite svårare att veta.
Jag får nog också ta och boka tid hos syo:n nån gång snart.

Hela veckan när jag har cyklat hem har jag cyklat förbi sjukhusområdet.
alltid på väg till skolan men denna veckan har jag även cyklat genom sjukhusområdet hem flera dagar.
Där cyklar jag förbi alla läkarstudenter som är ute på rast.
Och varje gång jag sett dem har jag lett.
Som att det är där jag hör hemma.
Som att jag bara väntar på att få stå där så som dem.
Jag vill också vara en läkarstudent.

Jag har insett mer och mer att det är det enda jag kan tänka mig att jobba som.

Eller nä, egentligen hade jag nog kunnat jobba med rätt så många olika saker.
Men det är det jag brinner för.
Verkligen.
Och det är faktiskt ganska skönt att vara en av de som vet vad jag vill göra efter gymnasiet.
Jag kan inte tänka mig att plugga till något annat.

Alltid när folk frågar mig vad jag vill göra efter gymnasiet säger jag att det lutar åt läkarlinjen.
Eller att jag kan tänka mig läkarlinjen.
Det ska jag sluta göra.
Jag ska sluta stå och försöka vara lite blygsam eller vad sjutton det är jag är när jag säger så.
För faktiskt så är det så att det inte alls lutar åt läkarlinjen.
Det är inte så att jag kan tänka mig läkarlinjen.
Det ska bli läkarlinjen.
Jag kan inte tänka mig något annat.
Jag ska bli läkare.
Jag ska göra en skillnad.
Jag ska finnas där för människor när de behöver någon som inte bara är läkare.
Jag ska vara den, som ofta fattas inom vården.
Den som lyssnar, den som får patienterna att känna sig trygga.
Den som brinner för sitt yrke på ett sånt sätt att det smittar av sig på alla runt omkring.
Och jag ska göra folk friska.
Jag kan inte tänka mig att kanske bli läkare jag ska bli läkare.

...

And you ain't the only one
Who feels like this world's left you far behind
I don't know why you gotta be
Angry all the time


So come as you are.

Nu är jag hemma i Skåneland igen.
Efter en jättemysig helg i Skara.
Jag hade verkligen en supermysig.

Igår var vi ju som nämt i tidigare inlägg på kräftskiva hos Jockes syster.
Jag var ganska osäker när jag kom dit.
Det är lite smått läskigt att gå nånstans där man knappt känner någon.
Men det visade sig att det blev en supertrevlig kväll.
Jag hade verkligen trevligt.
Jag tror att jag kanske chockade folk en aning med min tävlingsinriktning.
Men är det tävling så är det ju.
Men det var skitkul och verkligen en lyckad kväll.
Tror faktiskt att jag blev godkänd av Jockes bror också.
Jag hoppas det iaf.

Men nu är jag hemma igen.
Utan Jocke.
Han följde inte med.
Men kommer förhoppningsvis ner imorgon istället.
Verkligen förhoppningsvis.

Hej.

Walking on sunshine.

Nu är jag i Skara.
Kom igår när bussen väl kom fram.
Fick vänta ett tag i Göteborg vid bussbytet för att en tant hade blivit felvisad.
Störigt.
Men jag kom fram till slut iaf.

Idag har jag varit väldigt social.
Genom att sova när Jocke satt vid datorn.
Jag var skittrött och hade lätt kunnat sova en stund till.

Om en stund ska vi till hans syster på kräftskiva.
Det ska bli skoj.
Fast jag är lite nervös.
Faktiskt.
Känner mig inte mest på hugget heller för den delen.
Så jag får se hur social jag blir idag.
Men det ska nog bli kul ändå.

Nu ska jag kanske sova lite till.

Hej.

I wonder why.

Jag hatar mina tankar.
Ibland är de bara så extremt överdrivna.
Och ändå drar de mig till vansinne.
Jag förstår inte varför jag blivit sådan som jag är.
Jag förstår inte varför det bara blir värre och värre med tiden heller.
Jag försöker hela tiden intala mig att jag är knäpp.
Att det är inbillning.
Men vad hjälper det när jag inte ens kan få mig själv att tro på det jag säger?
Det är som att halva jag tror på det och försöker säga det till den andra halvan.
Men den delen lyssnar inte.
Eller jo, den lyssnar, men kan inte ta det till sig.
(Nädä, jag lät inte alls scitzo där nä.)

Men jag hatar verkligen att jag tänker såhär.
Och fortfarande undrar jag verkligen var jag fått det ifrån.
Eller har jag kanske alltid varit en inbillande människa?

Snälla gör mig till en medveten människa isf.

Faller du så faller jag.


Imorgon ska jag till Skara.


Welcome to Miami.

Och jag har nog inte sagt det än.
Inte på bloggen iaf.
Men jag bestämde mig till slut iaf.
Och det känns som att det var det rätta beslutet faktiskt.
Verkligen.
Jag bestämde mig för att följa med Jocke till Florida.
Ja, jag ska till Florida.
Jag är så sjukt glad över det.
Och jag är ganska säker på att jag kommer få enormt med resefeber typ två veckor innan jag åker.
Jag ser fram emot det så otroligt mycket.
Det ska bli jätteskönt.
Och så otroligt kul.

Josefin ska till Amerikat.
Wiie!

Doctor Jones.

Nu är jag hemma.
Skippade sista lektionen idag.
Känns som att jag har feber.
Så PBL kändes inte så givande.
Mit mun gjorde sjukt ont när jag cyklade hem.
Alltså inte mun som i hals.
Inte heller mun som i läppar.
Utan mun som i tunga och dyl.
Sjukt skumt.

Så nu ska jag ta det lungt, vila, packa och städa.
Och dricka mycket.
För vätska är bra för kroppen vet jag.

Hej.

En makalös manick.

Sebbe och Isak är lite speciella.
Men visst är de litge gulliga där de sitter och gungar med i takt till låten.

Somliga går med trasiga skor.

Jag är yr.
Allt snurrar.
Eller kanske inte snurrar.
Men gungar.
Och min hals känns äcklig.
Jag vill inte bli sjuk!

Round here.

Mitt rum är fortfarande stökigt.
Efter min storstädning i helgen.
Jag måste städa klart det idag.
Mamma är trött på hur mitt rum ser ut.
Och faktiskt är jag också det.
Att jag aldrig slutför saker helt och hållet.
Jag är en lat människa.
Fast det visste nog alla som känner mig redan.
Jag är en oerhört lat människa.
Men det ska bli städat.
Jag hatar bara att ta de sista sakerna på städningen.
De som är de sista för att man inte vet var man ska göra av dem.
Det är nog egentligen mest bara skit också.
Men som jag vill ha kvar.

Ja, jag måste städa klart idag.

Hej.

Me against the world.

Igår var inte en bra dag.
Igår gick ingenting bra kändes det som.
Och när jag skulle blogga funkade inte bloggen heller.

Jag måste be om ursäkt till alla som har rört sig omkring mig den senaste tiden.
Jag har varit sur och tvär och allmänt lättretad hela tiden.
Utan att veta varför också.
Och jag har låtit mitt humör gå ut över er.
Förlåt.

Jag har nu gått och blivit sjuk efter att alla har börjat friskna till.
Eller jag tror att jag håller på att bli sjuk iaf.
Det kan förklara mit trötthet den senaste tiden.
Och framförallt den äckliga känsla jag har i halsen nu.
Fick det igårkväll.
Och nu sitter det i.

Så jag ska gå och dricka en massa varmt med socker i för att bränna bort alla eventuella bakterier.
För jag vill inte bli sjuk.
Verkligen inte i helgen.
Inte annars heller för den delen.
Så nu ska jag köra min egna hälsokur.

Hej.

Järnspöken.

Mitt huvud gör ont.
Det trycker.
Och känns som att det ska sprängas.
Det är inte mysigt.
Alls.
Och nu ska jag strax iväg på baknkväll med mamma, pappa och Anders.
Eller fondkväll hette det nog.
Ja, det blir nog lagom rligt.
Men lärorikt iaf.

Hej.

In some regards I'd use the term eclectic.

Nu har jag bestämt mig.
Bestämt mig för vad?
Det får ni veta imorgon.
(Ha!)

För nu ska jag sova.
Godnatt.

Hej.

Timglas.

Jag är sjukt förvirrad nu.
Kan inte komma fram till något vettigt alls.
Står i valet och kvalet hela tiden nu och försöker komma fram till vad jag vill.
Och vad som är bäst.
Jag vet verkligen inte.
Och jag retar mig på det.
Jag försöker komma fram till det men så fort jag börjar närma mig ett beslut är det något som säger att det är fel beslut.
Varför?

Och förlåt.
Verkligen förlåt.
Jag vet att jag är sjukt jobbig.
Att det är extremt irriterande med folk som inte kan bestämma sig.
Jag vet.
Och jag skäms faktiskt för att jag är såhär.
Obeslutsam.
Rädd.
Rädd för att inte veta vad mitt beslut kommer innebära.
Och jag vet, jag är en väldigt duktig på att förstora upp saker.
Göra problem av det som kanske annars inte är ett så stort problem.

Förlåt.

Out of my mind.

Jag orkar inte.

It's raining.

Det regnar idag.
Som en riktig höstdag.
Lite dystert.
Men ändå mysigt.
Ja, regnet är mysigt.
Även om mina strumpor var blöta idag när jag kom till skolan.
Blöta strumpor är inte mysigt.
Och bilen såg mig inte idag.
Det är inte bra när bilar inte ser en när man cyklar i trafiken.
Men till slut såg den mig ju.

Hej.

All my senses.

Är orlig.
Tycker inte om när de jag tycker om mår dåligt.
Vill bara hjälpa.
Vill sticka dit och hjälpa på alla sätt jag bara kan.
Vill att du ska må bra.

And if I.

Beslutsångest.
Som satan.
Störigt.
Ska jag eller inte.
Det kostar en hel del.
Väldigt mycket tom.
Men samtidigt är det en enorm upplevelse.
Det är inte så många dagar därpå plats som jag hade önskat.
Men samtidigt är det iaf sex dagar där.
Jag känner inte de som också ska dit ritkigt.
Men samtidigt känner jag kommer jag ju lära känna dem väl om jag åker med.

Jag hatar beslut.
Och nu har jag big time beslutsångest.

Hurt.

Jag sitter och provar epilatorn jag har lånat.
Typ en rakhyvelfast som noppar hårstråna istället för att skära av demför er som inte vet.
Och för er som inte provat det;
Prova inte det!
Det gör så satans ont.
Jag har gjort ett halvt ben nu.
Fy fan vad det svider under tiden.
Någon som vet hur man ska göra för att det inte ska göra så ont?

Cleaning all that I've become.

ÄR än inte helt klar med rummet.
Men satan vad jag har rensat ut saker.
Onödiga saker att ha på mitt rum.
Onödiga saker för mig att äga.
Och onödiga saker att ens ha.
Jag kanske borde ta en sån här städning en gång i månaden.
Då hade det kanske gått snabbare för var gång.
Men ack vad tråkigt.
Nä, nån gång då och då är bättre.
Jag måste ju fortfarande rensa min garderob på alla gamla, fula kläder som fyller upp den så jag knappt har plats i den.
Ush, kläder är nog det jag är sämst på att slänga.
Jag tänker alltid att jag kan sy om det och göra det snyggt.
Det kan jag kanske.
Men gör jag det någonsin?
Nej.
Så det ligger en massa fula kläder i min garderob som väntar på att bli omsydda.
Det borde det inte göra.
Jag kanske ska bli klar med klänningen jag tänkte ha på kräftskivan också?
Den som praktiskt taget är klar men behöver fixas lite till på bara.
Lite finslip.
Ja, det hade ju varit kul att kunna ha den nästa helg.
Om det är så fint väder då dock.

Jag har bokat biljett dit nu iaf.
Hem får jag se hur jag tar mig.
Men det löser sig nog.
Det brukar det alltid göra.

Nu ska jag äta pizza framför tv:n som en annan tjock amerikan.

Hej.

Hey sister, go sister!

Jag städar mitt rum.
Verkligen städar.
Har ändrat om i hela bokhyllan och håller på att rensa ut en massa massa saker.
Det tar dock lite tid eftersom jag är skitdålig på att slänga saker.
De kan ju faktiskt komma till användning någon gång.
Eller så finns det ju faktiskt något litet minne i det.
Det är därför mitt rum ser ut som det gör.
Men jag ska försöka.
Jag ska försöka rensa ut allt onödigt skit jag har på mitt rum.
För det behövs.

Det är dock skittråkigt.
Jag går omkring och plockar bland allt skit och lyssnar på Moulin Rouge (Eller hur det nu stavas, jag läste tyska, inte franska).
Men nu är den skivan tråkig också.

Jag ska strax göra fattiga riddare iaf.
För jag är skithungrig också.
Och jag skulle ha fixat fika till när mamma och Lollo kom hem.
Hoppas jag klarar göra attiga riddare bara.
Har aldrig gjort det.
Fast hur kan man misslyckas med det egentligen?
Bränna dem kanske?
Ah, det hoppas vi inte på.
Jag hoppas bara att det är gott.
Har inte ätit fattiga riddare sen scoutlägret när jag gick i typ fyran.
Men jag har för mig att det var gott då.
Ja, det är nog gott.
Det blir en paus från städningen iaf.

Har jag nån gång sagt att jag inte tycker om att städa?
Eller har någon kanske förstått det av att se på mitt rum?

Jag har fortfarande min pyjamaströja på mig dock.
Och det tyder på en hyfsat slapp dag.
Det är bra.

Hej.

And then you come back telling me to go to hell.

Igår cyklade jag till skolan i tid.
Jag hade alltså ganska gott om tid på mig när jag började cykla.
Vilket gjorde att jag tog det lugnare.
Lyssnade på musiken och mer njöt av cykelturen.
Det i sin tur ledde till att jag var framme i skolan precis i tid denna dagen också.
Men det gjorde inget för jag hade haft en skön cykeltur.
Jag tom log en massa under min cykelur till skolan igår.
Jag hade en bra dag.
Jag cyklade vilket jag tycker om väldigt mycket.
Och jag lyssnade på det jag nog skulle vilja kalla mitt favoritband; Sister Hazel.
Jag lyssnade på låtar jag inte hört tidigare.
Och log.
För det var låtar jag ska börja lyssna en massa på nu.

Sen började jag tänka.
Hur det kommer sig att det här med musik kan uppfattas så olika.
Isak tycker jag har kass musiksmak.
Jag tycker inte om saker han lyssnar på heller.
(Anledningen till att Isak hamnade som exempel är för att han är den mest musikintresserade i min umgängeskrets och den som verkligen inte drar sig fråna tt säga att min musik suger.)
Hur kommer detta då sig?
Hur kan det en uppfattar som underbar musik klassas som skräp av andra?
Hur kan det vara att vissa tycker att de sjunger bra medans andra tycker precis motsatsen?
Hur kan det vara;
Att smaken är som baken?

Dream of me.

Jag somnade klockan elva igårkväll.
Och vaknade klockan elva i morse.
Jag har med andra ord sovit mycket nu.
Det är bra.
Och idag ska jag bara slappa.
Som tusan.
Jag sitter i min pyjamaströja, mjukisbyxor och termostrumpor (såna där typ skidstrumpor).
Hur mer slappt kan det bli?
Jag ska tom baka lite.

Jag har drömt konstigt inatt.
Skumma drömmar.
Och väldigt mycket.
Så när jag vaknade i morse var jag alldeles full i huvudet av allt jag drömt.

Idag kommer jag blogga en hel del tror jag.
För jag ska ha en datordag.
Och soffdag.
Och tvdag.
Typ en söndag.

Hej.

I'm going out of my mind.

Jag hittar bara fler och fler bett nu.
Som kliar som satan.
Typ som myggbett.
Fast det är nog kanske knott kom jag på nu.
Jäkla insekter.
Sjukt vad såna små djur kan göra med en.
Ah, de går förhoppningsvis bort snart.

As long as it was deep.

Sitter en fredagkväll och gör ingenting.
Verkligen ingenting.
Typ första fredagen då jag är hemma på jättelänge.
Med bara familjen.
Det känns lite ovant.
Känns lite halvtråkigt att inte göra nåt en fredagkväll.
Att inte göra något annat än att sitta vid datorn och tv:n.
Men det är faktiskt inte så tråkigt.
Det är ju inte jättekul heller.
Men skönt.
Faktiskt är det skönt.
För jag har tagit det lungt ikväll.
Jag har stressat ner hela eftermiddagen.
Och bara njutit av att inte ha något planerat alls för helgen.
Funderarpå att inte alls åka till Vellinge imorgon heller.
Eller var det kanske Skanör?
I vilket fall som så funderar jag på att stanna hemmadå också.
För jag orkar inte vara social.
Jag orkar inte umgås med en massa människor.
Jag tycker det är skönt att vara hemma och höra datorns brus.
För stunden tycker jag det iaf.
Men det är väl tur att inte varje helg är sådan.
För då tror jag att jag hade blivit galen.

Nästa helg är det kräftskiva.
Och dte ser jag verkligen fram emot.
Kan knappt komma ihåg senast jag var på kräftskiva.
Så det ska bli kul.
Ska bli kul också att se om de förstår vad jag säger när jag talar S.K.Å.N.S.K.A.
Det är lite svårförståeligt ibland.
Jocke får väl vara tolk annars.

Nä, nu ska jag slänga mig i sängen och inte göra nåt där helelr tror jag.
Bara vara.
Kanske göra ett pärldjur tom.

Hej.

Spiderpig. (Del 2)

Jag tycker förden delen inte att mamma är det minsta rolig när hon ska ta upp dem heller.
Inte det minsta.
För jag vill inte titta på dem då heller.
Definitivt inte få dem upptryckta i ansiktet nästan.
Jag ska läggaen spindel på hennes mage nån vacker dag.
Om jag vågar.
Vilket jag aldrig kommer göra.

Spiderpig.

Har jag nån gång sagt att jag hatar spindlar?
Jag tror att det inte finns nån som känner mig som inte vet att jag är rädd för spindar.
Jag hatar verkligen de där små svarta, djuren med en massa ben.
Usch!

Ja, jag tycker inte om sindlar.

Och nu ligger det en död på mitt golv under tidningen som jag inte vågar plocka bort.

Där får den ligga tills mamma eller pappa tar bort den.

Och vet ni vad?
Det är spindeltid nu.
Spindelsäsong.
Jag hatar spindelsäsong.

Just as long as you stand by me.


Jag måste bara förklara det.
För er som inte redan har listat ut det.
Jocke, min underbara pojkvän som gör mig så otroligt lycklig, är lite småskum.
Ibland lite mer skum.
Ibland väldigt skum.
Men vet ni vad?
Jag tycker om honom fast hanär skum.
Jag tycker det är charmigt.
Ja, jag tycker om honom precis som han är.
För jag tycker om honom för den han är.
Och faktiskt så har jag börjat vänja mig.
Vid att han är skum.
Jag blir inte lika förvånad nu längre.

Jocke är min alldeles egna favoritskummis.


An island far away.

Jag har sovit nio timmar inatt.
Ha!
Så idag mår jag bättre.
Fast ska nog sovatyp tolv timmar inatt om jag kan det.
Så blir jag kanske normal igen.
Ha!

...(Vissa förstår varför, andra inte.)

Mors lilla Olle i skogen gick,
Rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
- Bara jag slapp att så ensam här gå.

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka', en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.
- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!

Klappar så björnen med händer små,
Räcker fram korgen,
- Se där, smaka på!
Nalle han slukar mest allt vad där är.
- Hör du, jag tror att du tycker om bär.

Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
- Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen.


Under attack.

Nu blev jag attackerad igen.
Det var inte kul.
Nu försvann typ alla mina resurser.
Illa.
Fast ännu mer illa att jag också töntar mig.
Men illa på ett kul sätt.
Tycker jag iaf.

Och Max var också med på Idols hemsida.
Det var lite kul.

Tell me.

Saker jag inte förstår för tillfället:
  • Varför jag inte fått studiebidrag för september.
  • Varför jag inte fått lön för alla dagar jag jobbade.
  • Varför jag är konstant trött.
  • Varför jag inte har kunnat gäspa riktigt i typ en månad.
  • Varför mitt tangentbord inte vill funka.
  • Varför hela min kropp verkar vara ur balans på något sätt.
  • Varför jag skriver detta istället för att vila.

Ping pong song.

Mitt huvud gör ont.
Det dunkar.
Och bankar.
Och jag är trött.
Ska ringa lite samtal och sen ska jag slöa mig framför tv:n.
Det ska jag göra.
Fast jag ljöglite.
Jag ska bara ringa ett samtal.
Hoppas jag iaf.
Om de inte sägertill mig att ringa vidare.
Det vill jag inte.
För jag hatar såndana här samtal.
Det är sånt här jag hatar med att prata i telefon.
Mest.

Men nu ska jag ringa för jag har skjutit upp det skitlänge.

Hej.

I dont think it's funny.

Vid närmare eftertanke är jag nog värre.
Mycket värre.


I'll never desert you.

Jag är nog varken mer eller mindre.
Jag är nog precis likadan.
Bara det att jag försöker förneka det för mig själv.
Jag grubblar mer på det.
Bara grubblar.
Det är inte så trevligt.
Speciellt när jag redan blivit triggad och trissad idag pga det.
Det hjälper ju inte tankarna.
Fuck.

And you'll be my Valentine.


Jag tycker du är söt.
Vet du det?


Get off of my back.

Gabbe vill att jag ska skriva.
Då skriver jag.
Ha!
Tji fick han.
Nu är "Gabe the Babe" med i min blogg.
Ha!

Like it's forever.

Jag harhicka.
Enorm hicka.
Det är irriterande.

Och min mellanslagtangent har slutat fungera då och då.
Det är störigt.

Hej.

Waiting on the world to change. (Del 2)

Nu kom det ännu fler folk jag kan prata med.
Bra.

Waiting on the world to change.

Jag har tråkigt.
Sitter i skolan och har PBL.
Har faktiskt pluggat en del idag.
Fått en hel del gjort.
Det är riktigt bra.
Men nu är jag rastlös.
Ingen annan är här heller.
Bara en massa tvåor.
Och dem orkar man inte prata med själv.
Vågar inte heller riktigt.
Inte när de sitter i flock som de gör idag.
Då är de lite obehagliga nästan.
Men mest bara nästan.
Som ett sätt som är deras plikt att vara.
Det är kul med hierakin på skolan.
Om man nu kan kalla det hieraki.

Väntar på att Steph och My ska komma tillbaka.
De skulle hem till Steph och hämta hennes mobil.
Och jag orkade inte följa med.
Jag fryser hr idag igen.
Jag frös när jag cyklade till skolan med.
Och då hade jag ändå skidjacka på mig.
Jag hade vinterjacka på mig 4 september.
Hur sjukt är inte det?
Hur svinigt kall kommer inte vintern bli då?!
Har jag sagt det att jag inte tycker om kyla?
Alls!

Jag borde bo i något varmt land.
Där det är typ mellan 32 och 22 grader under hela året.
Det hade varit skönt.
Det hade nog passat mig.
Fast det är ju iof mysigt att frysa och bli värmd.
Det är väl fördelen med att bo i Sverige.
I kalla, kalla Sverige.
Att det är enkelt att hitta en anledning till att krypa in i en famn som värmer en.
Fast som tur är får jag krypa in i den famnen även när jag inte fryser.
Så där försvann anledningen till att bo i kalla Sverige igen.
Fast iof, vad hade jag haft om jag bott i något annat land.
Utan alla?

Nu kom Isak.
Honom kan jag prata med.
Bra.

Hej.

I need you by my side.

Ibland kommer jag att tänka på det.
Hur viktiga människorna runt omkring mig är.
Hur mycket de betyder för mig.
Och att jag nog är lite dålig på att visa det för dem ibland.

Ibland komemr jag att tänka på det.
Hur det är ni som får mig att gå upp på morgonen.

When you're gone.

Idag var jag jobbig i skolan igen.
Ovanligt va?
Nä.
Jag sover för lite.
Så är det bara.
Och dte vet jag.
Det är lite irriterande det bara.
Att veta att enda anledningen till att hela världens är mot mig är för att jag inte sover när jag borde.
Tänk att folk faktiskt står ut med mig när jag har mina dagar.
Tänk att folk verkligen står ut med mig annars också.
Det är nästan ett under.
Man kanske lär sig att hantera mig.
Precis som man gör med Steph.
Ge henne lite socker och piller så blir det oftast lite bättre senare.
Finns det någon motsvarighet till socker och piller för mig?

Nä, nu ska jag sova.
Så jag fungerar imorgon.
Och Ullis kollade konstigt på mig idag när jag sov i skolan.
Men lärarna kollar konstigt på mig med jämna mellanrum.
Jag är väl helt enkelt konstig lite då och då.
Svårare än så är det väl inte?

Sov gott välden.

Hej.

När du kommer.

Idag var jag på stationen och lämnade min pojkvän.
Det känns alltid lika jobbigt att skiljas från honom.
På det allra mest klassiska romantiska film-viset.
För det känns verkligen som att jag blir tom när jag går från honom.
Det känns som att något fattas.
Dagen har kännts sjukt lång idag.
Och när jag kom hem var mitt rum tomt.
Verkligen jättetomt.
Det suger lite.

Jag märker mer och mer hur jag förändras.
På ett sätt som varken är bra elelr dåligt tror jag.
På ett sätt som man bara gör ibland.
Jag märker hur jag prioriterar olika saker olika mycket.
Hur jag utvecklas som person.
Och det är faktiskt väldigt mycket pga dig.
Tror inte du förstår vad jag menar.
Men det spelar inte så stor roll.
Så länge du vet att du gör mig lycklig.
På ett sätt som jag aldrig varit lycklig på innan.

Tack.

Somethings on my mind.

- Jag älskar dig.
- Ja, jag vet.

You'll never know how much it hurts.

Jag ha satans ont i magen idag.
Jag har förbannat ont.
Vet inte riktigt var jag ska bli av stundtals.
Usch!
Ibland hatar jag att vara tjej!

RSS 2.0