Mitt liv sett från min sida glaset.

Lyssnar på Love Actually ikväll.
Märkte att jag hade kvar den skivan på denna hårddisken så jag lyssnar och njuter.
Det är något speciellt med den skivan.
Jag får härliga känslor bara vid tanken på vissa låtar.
De absoluta favoriterna på skian är nog dock de instrumentala.
De är så sjukt härliga att lyssna på.

Tyvärr är det ju en julfilm.
Och därför finns det med en jullåt på skivan.
Och vad gör det med mig?
Jo, jag blir sådär jobbigt julig.
Sådär som när jag längtar så extremt mycket till julen bara för att det itne finns någon tid som den tänker jag.
Fast sen när det väl är jul blir jag alltid lika besviken.
Kanske har jag för höga förväntningar.
Eller kanske glädjen med julen lite försvinner efterhand som man upplever fler och fler jular.
Snacka om att jag låter pessimistisk när jag säger så.
Det är inte meningen.
Alls.
Egentligen tror jag att jag gör så för att jag ska stilla min längtan efter julen.
Det är ju trots allt bara september.

Fast samtidigt, bilden av julen jag får i huvudet är inte helt fel.
Det är egentligen en riktigt mysig och underbar bild.
Kanske är det ett krafttag som krävs för att få julen sådan.
För kanske är det det att folk inte bryr sig tillräckligt för att försöka göra julen till den tid den verkligen hade kunnat vara.
Den blir ju inte en tid av värme och snällhet om folk inte är varma och snälla.

Och förlåt för att jag nu har slösat bort er tid på att läsa ett inlägg om julen i september.
Tyvärr kommer det nog komma fler när julen närmar sig och jag tillåter migsjälv att lyssna på julmusik.

Hej.