...

Då någon gång då jag blev ivägskickad
Trodde jag det skulle vara långt till nästa stopp
Men jag anade inte hur vilse jag skulle hamna på vägen

The world truly is a small place to live.

Idag har varit en bra dag.
Ganska sådär allmänt.
Jag ahr fått gjort en hel del också.
Pluggmässigt alltså.
Så nu fattar jag iaf lite till imrogn tror jag.
Dock inte det svåra och jobbiga.
Men med mitt nya resonemang så gör det inte sådär väldigt mycket.

Jag är extremt trött just nu.
Har varit det sen jag kom hem från skolan idag.
Sen blev det ju inte bättre av att spela Laserdome (det är inte det minsta kul att spela Laserdome när man bara är fyra pers.).
Borde nog gå och lägga mig väldigt tidigt ikväll.
Måste dock först plugga och vara lite social nu när Charlotte är här.

Det är nästan precis fyra månader sen jag träffade henne sist.
Hm, en hel del har hänt sen dess ja.
Det var en trevlig period då.
Inte för att det inte är en ganska trevlig period nu men det var ju nåt speciellt med den som var då.
Charlotte frågade mig om det idag också, hon fick visst reda på lite saker sist.
Ja, jag sitter ju itne riktigt i samma sits just nu.
Men så blir det väl ibland.
Livet går inte alltid som man har tänkt, eller hur är det det sägs?
Ja, jag klagar mest just nu.
Ska nog sluta med det för det klär itne riktigt mig.
Ska gå och socialisera mig lite och sedan plugga.
Plugga är ju tvunget tyvärr.

Hej.

Hon minns bara stunder i periferin

Ehm.
Idag är en intressant dag.
Idag kan jag allvarligt talat inte svara helt ärligt på frågor som "Hur är det med dig?".
Jag är sjukt förvirrad i allmänhet och vet varken ut eller in just nu.
Varför vet jag inte.
Jag känner typ allt och inget på samma gång.
Riktigt läskigt faktiskt.

Så idag ha väl vart en bra dag kanske.
Ur vissa aspekter.
Dock inte alls en bra ur andra.
Men ja, de andra är väl grejer jag bara får acceptera och försöka att inte tänka för mycket på.
Det ska väl förhoppningsvis inte vara helt omöjligt.
Jag har ju inte så mycket till val.
Vilket i sin tur suger!

Och jag har insett idag, nu precis om jag ska vara ärlig, att jag visst inte alls är en sån som alla vet allt om.
Inte just nu iaf.
Just nu är jag ganska hemlighetsfull faktiskt.
På väldigt gott.

Nu måste jag lämna datorn så det blir inget snyggt avslut alls idag.
Men det får jag strunta i.

Hej.



dagens nya ord är iaf:
periferin - [pärifer'i] periferi(e)n periferier subst.
      ytterkant (av cirkel); ytterområde (bildligt "oviktig plats (i utkanten)")

My stupid mouth

(I dubbel bemärkning för att vara sån som är sån.)

Ja, imorgon är det skola igen efter lovet.
Som trots allt har varit ganska bra.
Ja, det har varit ganska soft ju.

Idag har jag och My varit sjukt flitiga och suttit och pluggat i mer än tre timmar i sträck.
Eller ja, vi satt på nåt fik i mer än tre timmer.
Där pluggade vi och fikade och var ju ganska flitiga med pauser.
Men vi fick dock gjort ganska mycket och lärde oss en hel del också.

Ikväll ska jag städa mitt rum.
Och antagligen försöka plugga lite till.
Jag ska nog försöka hålla huvudet sysselsatt.
För säkerhets skull.
För att inte tänka för mycket på de saker som flyger omkring där i vakuumet och väsnas som bara den.
Även om de förr elelr senare kommer behövas tänkas över.
Så är det ju bara.
Men som vanligt skjuter jag nog upp det.
Alltid enklast så ju.

Imorgon börjar skolan med ett förbannat onödigt och korkat svenskprov om en massa skit som är hur onödigt som helst att lära in på detta sättet.
Usch vad jag inte tycker om sånt här.
Ja, det blir väl att försöka acceptera och lära in sig reglerna som säger helt olika saker vid olika tillfällen.
Ja, ah, det är dumt sätt att lära sig det på iaf.
Det avr nog mest det jag ville ha fram.
Och att jag inte vill ha prov.

Nu ska jag gå och städa mitt rum och göra iordning vinden.

Hej.

Söndag

Idag ska jag plugga.
Idag måste jag plugga.
Det är dåligt av mig att jag inte har gjort det innan.
Men men.

Igår hade Danne 18-års fest.
Det var sjukt ballt.
Jag och My tog typ väldens roligaste promenad genom Svedala.
Okej, typ runt kvarteret eller nåt men ändå.
Och vi handlade glass.
Calippo Lime är sjukt äcklig.
Bara så att ni vet.

Ja, jag orkar inte skriva en massa utlägg om kvällen nu.
Allt var iaf väldigt trevligt och det blev en allmänt lyckad och mysig kväll.
Och Danne var väldigt glad.
Det var kul.

Hej.

I can´t do this.

började nyss se The Saw III med Anders och Louise.
Efter sådär en kvart skulle jag tro klarade jag evrkligen inte mer.
Mer försökte för jag är inte den som tycker om att börja se filmer utan att se klart dem.
Men för första gången någonsin, tror jag, har jag lämnat en film för att jag verkligen inte stod ut att titta på den.
Jag känner mig helt knäpp inuti på nåt sätt som inte går att beskriva.
Det känns skitlöjligt eftersom jag vet att det bara är en film och jag evt att hur många som helst har sett den.
en det ä nåt i den som gör att den bara blev för mycket.
Ändå vill jag titta på den.
Ändå vill jag se vad som händer.
Jag är knäpp, jag vet.
Och sen är det ju alltid lika härligt att sova ensam på rummet efter att ha sett en skräckfilm.
Alltid, alltid, alltid.
(Anas min ironi lite?)

Let's Dance kunde jag se iaf.
Så nu vill jag återigen börja på rumba.
Och Quick Step också för den delen.
Ja, dans passar nog mig bättre än skräckfilmer.

Hej.

Fuck it!

Ah, varför är jag så sämst på allt som har med teknik att göra?
Jag hade precis skrivit ett ganska långt (inte långt för att vara mig men en del grejer i) inlägg som faktiskt hade lite vettigt att säga.
Så sitter jag och kollar vilka kortkomandon som finns för datorn (explorer bara kanske?) och tydligen betyder ctrl + w att man stänger ner fönstret man är inne i just då.
Det ville jag inte riktigt veta just nu ju.
Iaf inte när jag hade min blogg uppe i det fönstret med mitt nya inlägg.
Gaah, jag är verkligen kass när det komemr till datorer.
Jag hade ju lagt fram en lång teori om varför jag är som jag är idag.
Varför jag börjar bli den jag var för ett halvår sedan igen.
Varför jag faktiskt tycker att jag lär mig av mina misstag och erfarenheter.
Jag lade ner en del tankar i mitt inlägg (oj, vad ovanligt då!).
Men ja, som sagt så är inte teknik min starka sida.
Och itne orkar jag skriva om allt.
Dels är jag för trött för att skriva det igen.
Och dels så har jag ingen riktig aning om vad som skrevs iom att det kanske inte lades ner så mycket energi på inlägget trots allt.

Återigen har här skrivits ett inlägg av mig med totalt onödig information.
Sådär onödig som är typiskt Josefin.
Det som jag vill tro är charmen med mig (snälla säg inte emot mig).
För att inte är det väl så många som kan konsten att skriva totalt meningslösa inlägg på en massa massa ord bara för att man vill skriva?
Den konsten är jag ganska grym på tycker jag.

Nä nu är jag verkligen trött, det märks om nåt på mina inlägg eftersom jag själv inte alls har någon aning om vad jag snackar om.
Så nu kallar sängen och mitt varma underbara duntäcke i det kalla rummet.
(Det är nog den bästa kombinationen som finns; en varm, mjuk, underbar säng i ett kallt, kyligt rum. Det är en oslagbar kombination.)

Hej.

I'm gonna start a revolution from my bed
'Cos you said the brains I had went to my head
Step outside 'cos summertime's in bloom
Stand up beside the fireplace
Take that look from off your face
'Cos you ain't ever gonna burn my heart out

My soul slides away
But don't look back in anger
Don't look back in anger
I heard you say

At least not today

Börjar ju likna planering tom.

Planering som vi har lyckats med verkar det iaf.
För jag vet inte riktigt vad som kan hindra det från att bli riktigt nu egentligen.
Skulle väl vara om snökaoset blir enormt och stänger inne alla människor i hela Skåne i sina hus.
Men det ska vi ju verkligen hålla tummarna för att det itne händer.
Idag var jag nere på seglingen och softade.
Det var inte speciellt kul, eller det var ju på väg att bli som våra vanliga "get togethers" på kvällarna men iom att det var med andra också så blev det inte riktigt det.
Det var lite synd.
Och jag har insett att folk förstår sig nog inte på våra "get togethers" riktigt.
Inte dte mysiga och charmiga i det iaf.
Det är synd.
För dem alltså.
För jag ser det.

Iaf så har jag nästan planerat helgen nu.
Imorgon ska Steph, Anna och Isak hem till mig och plugga kemi.
Ska kolla om det är nån mer som känner sig manade till det annars får det väl bli bara vi och hemmalagad potatisgratäng (någon/jag var så dum att jag lovade Steph hemalagad potatisgratäng under lovet. Dumt gjort av mig iom att jag inte har en aning om hur man gör potatisgratäng. Men ja, det värsta som kan hände är väl att hon blir magsjuk.).
Iaf så måste jag plugga kemi eftersom jag inte ritkigt var så intresserad av att göra det innan lovet och provet kommer direkt efter lovet.
Störigt som bara den!
Men det ska väl bli lite mysigt iaf och om jag känner oss rätt så tror jag inte att det kommer bli så farligt mycket kemipluggande för vår del.
Dåligt eller bra, det beror på vad man strävar efter, eller?

Lördag ska först Magnus firas och sedan Danne.
Magnus ska ha kalas med kakor och sånt tror jag.
Det är ju alltid mysigt.
Speciellt när man tycker om den delen av släkten väääldigt mycket.
Det är alltid sjukt mysigt att träffas alla och ha vår speciella stämning som bara vi förstår charmen i.
Danne fyller 18 på fredag så han har hyrt en lokal att ha fedefest i på lördag.
Det ska bli sjukt kul och jag ser fram emot det väldigt mycket.
Måste kolla upp hur det blev med middagen först bara.
Måste nog snacka lite mer med honom så att jag faktiskt vet lite mer fakta om det.
Känns som att vår planering oftast behöver alla detaljer den kan få.
Men det lär väl iaf bli trevligt.

Nu ska jag snart in på mitt rum och försöka komma åt sängen under alla kläder som än inte åkt undan efter min början av rensningen av garderoben.
Varför har jag ingen självdiciplin?
Ah, det kan jag städa undan imorgon.

Hej.

Ibland funkar det trots allt.

Skillad som jag är lyckas jag missförstå skolklädesbeställningen och missar sista dagen att beställa skolkläder.
Ännu mer skillad som jag är mejlar jag skolklädesförsäljarna och får dem till att öppna shopen idag för att låta oss klantiga människor få en sista chans att beställa kläder.
Det är lite skillat av mig tycker jag.
Och jag måste säga att jag blir väldigt stolt när jag faktiskt lyckas med sånt här endast genom lite vilja och beslutsamhet (och en hel del övertalning och fjäsk).
Så nu har jag också beställt skolkläder.
Så snart komemr ni väl se mig stratta omkring i gråa mjukiskläder med grön text på där det står Naturhumanistiska Gymnasiet i Malmö.
Kanske inte så snyggt och attraktivt men ack så kul att ha ändå.
Det är ju inte alla som har såna kläder trots allt.
Så nu har jag fått en liten ego-kick och ska nog gå till sängs med den och kolla på nåt kasst tv-program i sann sjuk-anda.

Det snöar ute och bilar kör av vägen mest hela tiden där pappa är ute och kör.
Läskigt.
Och får en att längta mer och mer efter sommar.
Härliga, varma, underbara sommar.

Hej.

As we grow older the world grows bigger

Jag skulle vilja vara sådär liten och lekfull igen.
Jag vill ha en sån där liten värld som man hade när man var liten.
Med en mindre värld finns det mindre att tänka på.
Jag vill ha mindre att tänka på.
Jag är trött på att alltid få ta skiten när saker och ting inte blir som det var tänkt.
Jag försöker verkligen få allt att funka utan att såra någon elelr göra någon sur.
Tro mig, jag försöker verklgien.
Men de gånger det inte blir som man tänkt är det jag som får ta smällen också.
Jag är trött på det.
Jag blir faktiskt också besviken ibland.

Och jag är trött och febrig och mår skit, vilket man inte ska göra på ett lov.
Jag har tom tagit en alvedon.

Och nu känner jag att detta blev ett väldigt klagoinlägg så jag slutar innan det blir för tråkigt.

Hej.


Yeah, they'll take your soul if you let them...

...But don't you let them.


 
Så sitter man som vanligt på kvällen och försöker planera vad som ska hända.
Varför är jag en sistaminuten människa?
Ah, det får väl lösa sig.
Ja, det verkar iaf bli att jag inte är hemma.
Så då slipper jag titta på mitt überstökiga rum och inse hur sjukt mycket jag måste städa undan egentligen.

Idag var jag på kontoret igen.
Det har blivit lite av en vana.
Men idag jobbade jag inte alls där.
Åt frukost dock.
Så jag, mamma, Jonas, Tomas och Louise satt och åt tillsammans.
Det var så sjukt mysigt och härligt.
Sådär som inte ens går att förutse att det ska bli när det bara är en vanlig måltid som alltid annars nästan.
Men så som jag skrattade idag har jag inte skrattat på länge länge.
Såg helt fördärvad ut efteråt och var svart runt hela ögonen som jag grät av skratt.
Jag har nog nästan aldrig gråtit så mycket av skratt som jag gjorde idag.
Och det var typ den bästa känslan någonsin.

Men inte fick jag köpt min telefon idag heller.
Jag lär nog inte få den på några veckor utan får fortsätta försöka få min dåliga att funka.
Den funkar iaf ibland.

Idag lyssnar jag på helt självvald musik för första gången på väldigt länge.
Det är underbart skönt att det inte går att beskriva känslan.
Sen att man blir lite sådär fjortis-idol-kär i dem bara man tittar på dem gör ju inte saken sämre.

Nu ska jag snart påbörja mitt kaffe- och energidrycksdrickande för att kunna hålla mig vaken hela kvällen.
Annars vet vi alla hur kvällen kommer sluta för min del oavsett var jag är.

Nu ska jag nog dra mig vidare i huset iaf.

Hej.


...?

Today is gonna be the day
That they're gonna throw it back to you
By now you should've somehow
Realized what you gotta do
I don't believe that anybody
Feels the way I do
About you now

Backbeat the word is on the street
That the fire in your heart is out
I'm sure you've heard it all before
But you never really had a doubt
I don't believe that anybody
Feels the way I do
about you now

And all the roads we have to walk are winding
And all the lights that lead us there are blinding
There are many things that I would
Like to say to you
But I don't know how

Because maybe
You're gonna be the one that saves me
And after all
You're my wonderwall

Lov

Nu är det lov.
Typ tidernas mest behövda lov för min del.
Men det känns skumt.
Det känns som att dte kommer bli ett lov som man inte alls hade tänkt sig.
Av någon anledning.
Och det är lite läskigt.
Men sen hade jag ju iof inte tänkt mig något alls.
Jag är för trött för att tänka på sånt.
För trött för att hålla mig vaken när jag vill vara vaken.
För trött för att riktigt orka med något.
Mest för att orka med mig själv.
Jag vet egentligen inte varför jag är så trött hela tiden.
Jag sover ju.
Inte mycket men dock iaf lite mer än jag gjorde innan tror jag.
Eller det kanske jag ändå inte gör?
I vilket fall som så är jag trött.
Och om jag tänker efter så tror jag det är mer psykiskt än fysiskt.
(Usch, vad jag har svårt att skriva psykiskt och fysiskt på tangentbordet.)
Jag tror det har varit för mycket på en gång den senaste tiden.
Jag har liksom inte ens hunnit med att tänka på att det har varit denna tiden på året.
Denna tiden som jag avskyr av hela mitt hjärta.
Inte ens det har jag hunnit/orkat tänka på.
Kanske är det därför jag är trött egentligen.
Därför mina normala humörssvängar har varit extrema den senaste tiden.
Hur mycket de har märkts vet jag inte men de har kännts.
På nåt läskigt sätt.
Och jag tycker inte om att inte ha kontroll på sånt.
Inte för att jag någonsin brukar ha kontroll på det iof.
Nä nu svamlar jag bara en massa utav ingen anlening.
Jag ska gå och lägga mig nu och försöka drömma om min telefon som jag nog ska få imorgon.
Inatt drömde jag föresten en bra dröm.
Inte en härlig dröm eftersom jag direkt önskade att det hade hänt i verkligenheten istället.
Men ändå en bra dröm.
För det känns som att den sa mig lite fatiskt.
Nä usch, nu ska jag sluta innan jag börjar analysera mina drömmar också.

Hej.

Motivation

Min motivation går på lågvarv just nu.
Jag loggade in på bloggen för att blogga men under tiden insåg jag att jag inte har någon motivation alls till att blogga.
Jag är trött.
Vill sova.
Vill ha lov.
Vill slippa allt som heter skola och arbete.

Har haft en del djupa och tankar som passar bra att blogga om.
Dessa har ock mest passerat min hjärna och itne fastnat så väl.
Men vem vet?
En vacker dag kanske de åter dyker upp och då, då skrivs de förhoppningsvis ner.

Idag började min dans.
Rib var sjuk så jag fick gå dit själv.
Läskigt men ändå kul.
Nu har jag ont i hälen pga mina dansskor.

Imorgon är det matteprov som gäller så nu ska pappa hjälpa mig lite med det innan jag somnar.

Hej.

Paus i mitt studerande

Eller ja, jag har ju kanske inte riktigt börjat med det än.
Inte sådär flitigt som jag borde göra.
För nu kommer det ju verkligen gå åt helvete.
Men jag har ju börjat vänja mig vid det vid detta laget.
Har haft en pissedag i skolan idag.
Alltså rent lektion- och kunskapsmässigt.
Jag sög stenhårt på allt jag gjorde idag.
Utom svenskan där jag satte dit Lena ett par gånger.
Det var skönt för mitt självförtroende som verkligen är lågt idag.
Ännu lägre blev det ju när jag skulle hålla intercrosseträningen.
På engelska!
Usch, det ska vi inte göra om.

Jag sitter och ska rätta och skriva till grejer till vår text om kolväten och inser nu när jag börjar med det att jag inte vet vad det är för något de där sakerna jag ska skriva till om.
Lite illa av mig.

Idag har jag anmält mig till högskoleprovet.
Läskigt att skriva det.
Läskigt att se hur dålig jag faktiskt är och hur långt ifrån läkarkraven jag kommer hamna.
Men men, jag har ju några gånger till att försöka trots allt.

Iaf så blev jag glad när jag cyklade hem från intercrossen idag.
Jag lyssnade på iPoden och började plötsligt bara sjunga med.
Jag, sjunga?!
Det ni, det är inte ofta det händer kan jag säga er.
Och tur är nog det.
Men ingen hörde mig idag, inte ens jag så det var ganska lungt.

Nu lyssnar jag på Lasse och blir allmänt glad i hela kroppen.
Varför?
Inte vet jag.
Men jag tackar och tar emot.
Det är väl det smartaste man kan göra, eller?


Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Ser ni hur jag strök det där sista?
Det som egentligen utmärker låten.
Det är underbart att säga det men idag, nä nu öljög jag, NU har jag lite den känslan.
Eller egentligen saknar jag den där känslan.
Jag har inget sånt där som gnager.
Jag tom sitter och förklarar hur kärlek till en sån där alldeles speciell person är överskattat.
Hur man kan bli oerhört lycklig och glad även utan en sån där.
Och jag gör det med hela mitt hjärta.
Jag är nog typ en ny person.
Inte att jag har tappat tron på kärleken, men jag har väl fått någon slags insikt.
Jag har lärt mig att prioritera tror jag.
Och från och med nu kommer familj och vänner alltid gå före någon potensiell pojkvän.
Jag vet att jag var kass med prioriteringen innan och tog folk för givet men ack så fel jag gjorde.
Och ack vad jag har lärt mig.
De som gör mig lycklig och på sånt hät härligt humör nu kan göra det i fortsättningen också ju.
Varför söka lycka sådär någon annanstans då?
Nä nu räcker det, ni fattar principen och tanken.

Nu ska jag rätta ltie till och sen ska jag baka kaka.

Ha det underbart.

Hej.

Waiting on the world to change.

Ikväll är det CSI.
Äntligen ska man få se vad som händer i fortsättningen av förra avsnittet.
I förra var John Mater med.
Det var väldigt mysigt att höra honom spela i CSI.
Det var liksom både godis för öronen och ögonen/spänningssinnet (?).
Bra gjort av dem.

Idag har jag ätit våfflor.
T.o.m. gjort våffelsmeten själv.
Det blev ganska gott tror jag.
Ingen som klagade iaf.

Nu ska jag gå och räkna lite matte när jag har pratat lite med mamma och Lollo.

Dagens självklara citat:

"Ja, jag är ju inte rådjursgay."  - Isak

Through the darkness I crumble
With shadows all over me
I wish I was stronger
But the truth keeps haunting me

Länge sedan sist

Så är jag tillbaka vid datorkärmen igen.
Och då också vid bloggen så klart.
Fast läskigt, jaghar inte suttit vid datorn sen fredags och av någon anledning hade jag helt glömt bort att Jag har blogg.
Eller ja, jag funderade inte ens på att blogga.
Fast sen när jag fick höra att jag har blivit mycket bättre nu de senaste veckorna blev jag lite glad och sugen på att skriva igen.
Så det så!

Denna helgen har varit sjukt soft.
Fast ingen fest och inget räknande heller.
Och det är dåligt av mig.
Jag måste verkligen sitta hela veckan med matteboken framme och räkna en massa jobbiga tal.
Usch!
Vad har hänt med mig och matte egentligen?
Jag tyckte det var kul att räkna innan.
Jag var duktig på matte innan.
Det var då det.
Nu är det nu och jag suger i matte, fattar ingenting och ska skriva omprov på fredag.
Usch, min graf öer kunnande här i livet går verkligen neråt.
Fast ja, den kanske vänder igen och bildar en andragradsekvation?
Vi kan ju alltid hoppas.
(Det låter sjukt nördigt den där sista biten men sanningen är att det är det jag kan efter sisådär 5 månaders lektioner om derivata.)

Jag kom precis på anledningen till att jag inte ens tänkt på att blogga på hela helgen.
Jag har inget att blogga om.
Inget jag har sådär djupa tankar om.
Inga olyckligt kär-tankar.
Inte som jag orkar skriva iaf för nu har folk och jag själv fått upp hoppet om mig själv igen.
Men jag är nog inte det ändå.
Jag är nog bara sådär allmänt trött på hur det alltid går för mig.
Och vill ha nåt trevligt, riktigt någon gång.
Nä, alla hjärtans dag är inte bra för mitt humör.
Fast jag ska försöka få ihop en tårta till Steph till på onsdag iaf.
Eller ja, till alla men det var ju Stephs idé.

Idag har jag flyttstädat det gamla kontoret.
6½ timmar tog det!
Första timmarna dansade jag runt i lokalen och sjöng och var allmänt pigg och glad.
Sista timmarna var jag mest bara sur och trött och ville hem och duscha.
Jag är nog mest trött nu bara.
Men jag har jobbat iaf.
Och Det är bra för min ekonomi.
Snart har jag kommit en bit på min World Games-kassa.
Wiie.

Nu ska jag duscha och sen sova.
Väldigt välbehövt båda två faktiskt.

Imorgon får jag väl försöka komma med nåt intressantatt skriva om så att här blir nåt att läsa om.
Tills dess får ni sova eller göra nåt annat.

Hej.

I guess it's like that..

Step out the front door like a ghost
Into the fog where no one notices
The contrast of white on white.

And in between the moon and you
Angels get a better view
Of the crumbling difference between wrong and right.

I walk in the air between the rain,
Through myself and back again.
Where? I don't know

Maria says she's dying.
Through the door, I hear her crying
Why? I don't know

Round here we always stand up straight
Round here something radiates

Ingen rubrik alls för fantasin har dalnat väldigt.

Det här är inget liv
Det är ett sorligt substitut
Ett slags tidsfördriv
Var det du som ringde förut?
Jag lät det ringa ut

Det här är bubblornas tid
Så mycket tomhet och mörka gap
Här blir man paranoid
i ett slags kollektivt utanförskap
som vi har vant oss vid

JA, idag blev jag på dåligt humör rätt vad det var.
Sånt där jobbigt dåligt humnör som jag inte vet varför jag är sur men ändå är jag sur på allt och alla.
Och grinig.
och allmänt bara ÖH! (det där ljudet som inte går att sätta ord riktigt på.)

Jag tänkte att det skulle bli bättre när jag hade fått dansa av mig lite men sen visade det sig att Salsan var inställd.
Men Rib följde ändå med mig hem och vi gjorde pannkakor och snackade en massa.
Det var mysigt.
Riktigt mysigt.
Så mitt humör blev mycket bättre faktiskt.
Sen var jag på kontoret en stund senare under kvällen och hjälpte till efer flytten.
Så jag har varit händig också.
Även om jag välte ner alla hyllor i en bokhylla på en gång så alla hörde var jag var med besked.
Men ah, det händer oss alla.

Jag har städat mitt rum idag.
Duktigt av mig tycker jag.
Tvunget tycker mamma.

Mm, humöret har varit sämre idag, tyvärr.
Och jag vet ng kanske lite varför.
Men usch, det ska det inte få vara.
Det ska inte få göra mig sur och grinig.
Nä, jag ska skärpa mig.
Men det går inte alltid lika bra.
Typiskt hade Isak just den tröjan på sig idag också.
Som ett tecken från en sån där jobbig sak som bestämmer saker om ens liv.
Ett tecken att "Nu ska du fan tänka på honom och bli påmind om allt som hade med det att göra!".
Ett dåligt tecken.
Jag tycker ju inte om såna tecken, det trodde jag den där teckenkonstrueraren visste.
Jag vill ha goda tecken, annars kan det vara.

Nu måste jag gå och rita ett äpple.
Sen är min bildkurs avslutad.
Gött gött gött.
Fast den har ändå varit ganska mysig.

Måste komma fram till vad som ska hända i helgen också.
Nånting måste ju hända.
Mäh.

Hej.

Actionman på MCDonalds och rövhål i sikt

Idag har också varit en bra dag faktiskt.
JHag vet inte vad som har hänt mig men nånting är dte nog.
Jaja, iaf så har jag inte fått alls mycket gjort i skolan idag.
Dåligt.
Framställde lite fruktluktande estrar och lite väldigt illaluktande andra estrar.
Det avr lite kul.
Men det är typ allt som jag har gjort där idag.
Men äsch, vi blev ju ändå klara med kapitlet till PBL:en idag.
Det var bra.

Idag efter skolan gick jag, My och Steph i stan.
Vi gick in och ockuperade delen av BokBok där provrummen är.
Vi var nog där inne i minst tjugo minuter.
Ja länge var det, men kul också.
Jag köpte ett par byxor till. (Jag är nog lite byxberoende tror jag.)
Sen när jag provade byxor i andra affärer skrek Steph och My på mig över att jag redan har för många byxor så då fick jag lägga tillbaka dem.
Men de har nog lite rätt även om jag inte riktigt vill erkänna det.
För det är alltid roligare att köpa nytt än att slänga ut gammalt.
Steph sa tom att det var helt okej att shoppa med mig och My.
Det tog jag välsigt mycket osm en komplimang faktiskt.

Vi tog så klart en matpaus i vårt lilla shoppande också.
Oh var annars om inte Mackedonkan?
Där satt vi och snackade ganska länge.
Och lekte med actionmannen som Steph fick av mig från Happy Mealet.
Den yckte hon om.
My med.
Så de lekte kinkylekar medans jag skrev i kompisboken My fick.
Han heter Plexus föresten, min favoritgladiator.
Ja, My och Steph fattar iaf.

När jag gick min runda till kontoret tog jag en extra omväg för att få gå lite mer.
Det belv ju ingen promenad i morse eller mer än det lilla i eftermiddags så det får bli en jääätelång på fredag.
När jag gick där i området jag egentligen inte alls hittar i men ändå vet att det är ganska nära ett visst rövhål såg jag ett visst sånt.
Ja, "The Rövhål" tom.
Det var lite läskigt.
För jag ville inte snacka med honom liksom för det vågade jag ändå inte.
Men ändå ville jag att han skulle se mig av någon anledning.
Mest tror jag för att jag var ju på bra humör ändå och jag ville väl av någon anledning visa att jag är glad nu igen.
Ja för det är jag.
Även om hjärtat slog som aldrig förr och jag blev sjukt nervös precis när jag var där vid honom.
Men jag är ändå glad.
Även om jag saknar att snacka med honom.
Att träffa honom.
Ja det där.
Men så glad som jag har varit denna veckan har jag blivit även utan honom.
Och det ser jag som väldigt bra.
Ja, mest tror jag att jag ville visa för mig själv att jag kan så mycket mer.
Att jag inte behöver tråna efter honom eller nåt.
Ja, ens bry mig mer om honom.
För vadå, det är ju verkligen inte så att mitt liv tar slut vid honom.
DET hade ju varit tragiskt om nåt.

Nä, jag ska fortsätta vara glad.
Jag ska fortsätta tänka såhär.
Bara så att ni vet.

Imorgon börjar salsan.
Då ska jag och Rib shaka som bara den.
Så kanske jag kan sluta vara sådär danssugen hela tiden.
Fast det är ju ganska trevligt att vara det med.

Nu ska jag sova i min underbara säng och drömma underbara drömmar.

Hej.


Promenera mera!

Idag har jag gått en hel del.
Först till Bladins och sedan direkt begett mig hemåt i en liten omväg.
Då jag gick denna vandring med endast mitt huvud som sällskap (jag vet inte hur jag kan beskriva min lycka över att äga en iPod fylld med musik.) gick jag från att vara på väldigt bra humör, till att bli på otroligt, underbart fantastiskt humör.
Jag blev så glad att jag tom, utan att ens tänka på det, tog några hoppsteg.
Bara av ren simpel lycka.
Jag tom sprang lite (sen började halsen ge vika och knät gjorde ont så jag fick fortsätta gå i min raska takt istället.) men dock, det är ju inte ofta jag springer om jag inte måste.
Det mest fantastiska med hela denna promenaden och lyckan den gav mig var att den var helt spantan och kom från ingenting.
Det tänkte jag också på åp vägen då jag hade en bra stund att reflektera över saker;
Är det egentligen inte det bästa av allt?
Att bli såhär glad över ingenting alls.
Över allt.
Att veta att det kräver inte en speciell händelse som får mig på bra humör.
Det krävs inte en specifik person för att göra mig lycklig (ni fattar vad jag menar).
Det som krävs är det jag redan har.

Gud vad detta kommer att låta krystat när någon annan läser det. Jaja, jag orkar därför inte själv läsa igenom det helelr så ni får ha lite överseende.

Jag ska försöka börja gå till skolan.
Om jag kan läsa mig att vakna då väckarklockan ringer och inte bara snooza den hela tiden dvs.
Men det hade varit skönt.

Nu ska jag sova iaf.
Har passat Lucas ikväll med Lollo.
Han är så underbar.

Pappa kom hem från Polen idag.
Jag vet inte varför men det känns aldrig ritkgit tryggt när han åker till länder som Polen eller liknande.
Men jag antar att de behöver värme där också.

Min hals bråkar med mig och vill inte alls som jag vill.
Hoppas den blir bättre.

I allmänhet hoppas jag dock att veckan fortsätter precis på samma sätt som dess början.

Hej.

Vilken dag!

Idag har varit en underbar dag.
En toppendag.
Varför vet jag inte riktigt sådär rakt upp och ner utan jag har bara en sån härlig känsla från dagen idag.
Det var en massa trevliga inslag hela tiden och allt kändes bara Bra.
Ja, härligt och bra.
Det kändes på nåt sätt som att alla problem hade försvunnit för ett tag och allt jag annars går och tänker på bara försvann.
Det var så sjukt underbart.
Jag hoppas verkligen att veckan fortsätter på samma vis.

Det var nog allt jag tänkte skriva för idag.
Jag är trött, halsen kliar som satan, kaninte andas med näsan och jag är verkligen inte skrivsugen.
Måste dock skriva en sista sak för dagen bara innan jag går och lägger mig i min säng med nya, rena lakan och sover en härlig och välbehövd sömn:
Jag var med lite grann på fotboll idag.
Skolans träning inför turneringen.
Det avr kul.
Faktiskt.
Dock en smula jättekallt.
Jag stod målvakt och, hör och häpna, Martin blev imponerad av mina insatser i fotbollen.
Jag vet inte ritkigt vad som flög i honom för jag och fotboll är ju inte direkt bästa kompisar.
Men jg tackar och tar hjärtligt emot komplimangen.
Det är ju inte varje dag man får såna komplimanger.
Om sina forbollsskills.
Så det är trevligt.
Tack Martin.

Nu ska jag sova och försöka bli av med förkylningen snart.

Natti natti små flugor i fläkten. (Hade kunnat vara djup och komma med någon jobbig och långdragen förklaring till var flugor i fläkten kom från men ska jag vara ärlig så var det mest bara som jag ville skriva nåt annorlunda där och tydligen är jag lite för borta av trötthet och förkylning att jag inte vet riktigt vad jag komemr på för konstiga saker.)

Hej.

"Like I don't know I'm pathetic" - George Castanza (eller hur han nu stavar det.)

Underbart

Jag vet att jag inte ska blogga så ofta som jag gör för då orkar inte de får som faktiskt läser min blogg läsa allt jag skriver.
Men det struntar jag i denna gång för jag har nåt jag måste säga.
För det är så underbart.

Jag är glad.
Alltså inte bara sådär allmänt glad som man kan vara om man har gjort nåt bra en dag.
Nä, jag är liksom sådär riktigt glad.
Sådär glad att jag nog tom. hade vågat kalla det lycka.
Ja, jag är nog lycklig.

Jag hoppas känslan håller i sig till imorgon så att jag får en bra dag.
En lycklig dag.
Det hade varit underbart.
Anledningen till min lycka?
Jag vet inte riktigt men jag tror att det är genom mitt nya sätt att se på kärlek.
Som Kalix tyckte jag var konstog som insåg det nu.
Att jag borde ha gjort det för flera månader sedan.
Men det skiter vi i.
För bättre sent än aldrig väl?
Och nu kom det helt oförväntat.
Bara sådär appropå inget.
Eller jo, egentligen appropå det som brukar göra mig väldigt nere och deppig och ångestfylld.
Men icke längre.
Eller ja, inte ikväll iaf.
För ikväll är jag på Toppenhumör.

Och det är så underbart det bara går att bli!

Fem saker ni inte visste om mig

Läste precis runt i några för mig tidigare okända bloggar.
En hade skrvit om "fem saker som ni inte visste om mig".
Så jag tänkte sno idén och skriva det jag med.
Så började jag tänka.
Och kom då fram till en ganska hemsk sak.
Jag kan verkligen itne komma på fem saker som folk inte vet om mig.
Jag ahr försökt men komemr inte fram till nåt.
Och det mina kära, tycker jag är ganska hemskt.
Jag vill ju vara lite mystisk och hemlighetsfull.
Inte för att jag ens är i närheten av det men jag trodde iaf att jag ahde saker som folk inte visste om mig.
Är jag så sjukt avslöjande att jag inte har några hemligheter?

Nä nu ska jag koncentrara mig på att komma på nåt som folk inte vet.
Ni får ursäkta mina fantasilösa och antagligen tråkiga saker jag komemr på men det är ju iaf nånting.
Och nånting är ju bättre än inget.
Väl?

Här kommer det iaf (en del är kanske redan kännt för somliga men ni kan ju itne begära för micket av mig):

  • Jag är ändå ganska händig (trots min ibland stora klumpighet) och tycker om att skruva ihop och isär möbler. Har satt ihop det mesta på mitt rum själv och även en helde l på vinden.
  • Jag kan inte gå upp för källartrappan själv sakta utan att titta mig bakom ryggen för att se om där komemr någon. Så har alla vi barn i min familj alltid fått göra är vi bott här. Varför vet jag inte men alla har vi fått för oss att det finns nåt otäckt som gömmer sig i badkaret.
  • Jag kan inte gå på branter nära ett stort stup pga min höjdrädsla. Kommer jag till en sån situation så sätter jag mig enr på marken i förtvivlan och blir rörelseförlamad av skräck.
  • Jag önskar, trots min stora dröm om att bli läkare så att jag kan hjälpa folk, att jag kunde jättemycket om något ämne så att jag kunde tillbringa dagarna med att föreläsa för folk om något som jag evrkligen kan. Jag vill tala inför många många människor och berätta, direkt från huvudet, om de kunskaper jag har. Ja, jag vill ha kunskaper som folk faktiskt också hade kunnat sitta och lyssna på då också.
  • Jag tror inte på att två människor kan leva lyckliga ihop i alla sina dagar utan att fundera på om det inte finns något bättre för dem där ute någon annan stans. Jag tror, trots min sjukt romantiska och kärlekskranka sida, att det inte finns en som är en "perfekt match" för någon utan att kärlek egentligen handlar om att veta den andras brister och försöka leva med dem. 
  • Jag har hållit en människa i dess hand då den somnade in. Och jag har känt ett lugn över att en dag själv få göra det. Även om jag tycker det är sjukt läskigt att jag om 200, ja  förmodligen redan om 100 år, kommer vara bortglömd.

Oj, det blev tom. sex saker.
Nu orkade jag inte komma på fler saker, men vem vet?
Det kanske kommer en uppföljning någon gång.
Men detta får duga så länge.

Hej.


I've fucked up my knee

Okej, idag var jag nog lite korkad.
Fast jag visste ju itne att det skulle gå såhär.
Jag lyfte Lucas (min brorsson som är snart två år. Just for the record) och då hände något med mitt redan så kassa knä.
Så nu kommer jag verkligen inte kunna cykla till skolan om det fortsätter kännas såhär.
Mamam ska boka tid så snart som möjligt för att få det kollat.
Tills dess får jag väl ta det lungt med träningen.
Bajsigt också eftersom dansen börjar på torsdag.
Jag och Rib ska gå på Salsa.
Ska bli sjukt kul faktiskt.

Idag har jag..
..Varit på bröllopsmässa (ska ju på bröllop i sommar så vi lovade att kolla om där var nåt eftersom Annika inte kunde gå själv. Det avr verkligen ingenting där. Fast Isak blev glad när jag berättade att jag faktiskt blev anti allt sånt där var. Det var bra för mig tror jag.)

..
Gått genom stan för att komma till kontoret vilket ledde till några verkligen inte planerade inköp. Dock bidrog mamma som tur var med en hel del av finansieringen så det var inte så hemskt för min plånbok som det hade blivit annars. Tack mamma! Så nu har jag vårjackor. Ja, i plural, fråga mig inte varför men det är så min familj funkar. Är det billigt så köper man flera stycken. Ja, jag kan iaf anpassa jackan efter kläderna nu till våren. (Våren som btw verkar komma nu. Det är underbart.)

..Jobbat på kontoret. Flytt på torsdag så där är en hel del att göra. Nästa helg är det flyttstädning som gäller. Sen har man lite kapial till resor i sommar. Det är gött gött gött.

..Tittat på tre bidrag i melodifestivalen, beklagat mig över den såliga svenskproducerade musiken som visas i, det jag skulle tro, Sveriges mest omtalade tävling genom tiderna. Det är en skam för vårt land. Efter dessa tre bidrag gav jag upp och satte mig vid datorn istället. Jag ska nog dock snart återvända till familjen framför tv:n och sätta mig och rita lite till. Rita vilket jag aktiskt har gjort lite idag med. Jag tror att jag blir nästan en annan människa när mitt imunförsvar har blivit besegrat.

Hej.

Seeegt.

Jag är sjuk idag.
Som alla andra dvs.
Vaknade i morse och ville verkligen stanna hemma för huvudet mådde piss och likaså halsen.
Men så har man redan missat så många bildlektioner så jag var lite tvungen att gå idag.
Det var ändå helt okej där fast jag var oerhört seg och allmänt frånvarande.
Ja, frånvarande är nog dagens tillstånd faktiskt.
Jobbade lite på kontoret sen efter skolan.
Fast ja, det gick ju väldigt segt där för mig.
Men sen kom dagens huvudpunkt.
Cyklingen hem.
Trots att jag knappt kunde cykla för att knät protesterar högt mot allt som har med belastning på det att göra.
Men trots det så var det underbart.
Det regnade sådär perfekt för att cykla själv i regnet i halvmörker, lyssna på musik och sjunga med.
Det regnade precis lagom för att bilarna och andra ute i omgivningen ska ha så pass dålig sikt att man kan ta i extra när man ska sjunga med ansiktsuttrycken för det är ändå ingen som ser vad man gör.
Det är härligt som bara den.
Sen kom jag hem, satte mig och ritade lite (ja, jag ritade faktiskt. Tänkte måla men skulle skissa upp det först bara för en gångs skull och då blev jag faktiskt nöjd med skissen så den fick bli tavlan typ. Nu ska jag bara sätta lite färg på den också. Så det blir ju måla ändå.)
Sen gick jag och lade mig i soffan och sov.
Hur länge har jag ingen aning om men det var iaf tillräckligt länge för att Hanna (som ska sova över här i natt) och Louise hann baka paj.
Gud vad jag har ätit denna veckan.

Nu har jag tittat på "Let's dance" och är jättedanssugen.
Jag vill bli proffesionell dansare.
Alla har vi ju våra drömmar.
Surreal but nice.

Kom precis på att dagens höjdpunkt är det lite oklart om det är cykelturen som tog priset.
Jag har nämligen fått tillbaka mina underbara hörlurar (hörlurar som stannar i öronen även när man cyklar och som det kommer ljud ifrån båda örongrejerna.).
Dessutom har Louise hittat sin MP3 som jag trodde att jag ahde blivit av med.
Jag hade nästan beställt en ny till henne nu ju bara för att jag var den skyldiga till dess försvinnande.
Jag är faktiskt ärlig när det komemr till sådant.
Men ack så fel jag hade.
Min kära lillasyster har låtit mig tro att jag har blivit av med hennes MP3 i mer än tre veckor.
Samtidigt har den legat på hennes rum hela tiden utan någons vetskap om det.
Så jag är glad idag.
Sjuk men ändå lite glad.
Fast det blir ju inget festande denna helgen heller.

Jag var föresten hemma hos Johan igår.
I hans nya (kanske inte så ny längre men första gången jag var där iaf) lägenhet.
Det blev jag, Johan, Emil, Felicia och Stephanie.
Det var supermysigt.
Sådär riktigt trevligt och mysigt som det blir ibland.
Ja, så var det.
Mysigt.

Nu ska jag gå och vara social igen.
Eller ja, det kanske inte är så socialt att ligga i soffan intill alal andra och halvsova men ändå.

Hej.

RSS 2.0