Mitt liv sett från min sida glaset.

Iag har jag faktsikt varit på bättre humör.
Konstigt nog.
Elelr kanske inte så konstigt.
Isak räddade min dag ganska väldigt mycket idag.
Tack Isak.
Det har varit en ganska seg dag i skolan idag.
Fast helt okej.
Förutom då att somliga är sura på mig och snackar skit om mig.
Men det är väl sånt jag får ta antar jag.
Jag får väl skylla mig själv eller nåt.

Jag fick klassfotona idag.
Blev inet fullt så onöjd som jag brukar bli, men sen blev jag ju inte bra helelr.
Men men.
Det kudne ha varit värre.
Porträttbilden var ganska hemsk.
Ser jag ut så när jag ler stolt?
Då ska jag nog sluta se så.
För det var inte vackert.
Hehe.
Danne håller i en ballong på klassfotot.
Det är lite gulligt.

Det är väldigt mycekt vår klass också.
Det är lite kul.
Undra hur kreativitetsutskottsbilden blev.
Haha, den kan nog bli intressant ointressant.
Så tråkiga som vi egentligen var.
Men men.

Nu är jag trött.
Och rädd för att snacka med Felicia imorgon.
Men måste väl göra det förr eller senare så.
Jag tror att jag är lite för trött just nu för att tänka klart.
Det är lite jobbigt för ögonen vill inte stanna uppe.
Hehe.

Så nu ska jag snart sova.

Ha det.
Hej.

Ja jag vet, det är ett kent-citat.
Förlåt.
Men fatta avd härliga de är att lyssna å idag?
Helt sjukt.
Jag tror att de passar min sinnesstämning just nu.
Tyvärr.
För jag hålelr fortfarande med om att de inte diretk gör en å jättebra hmör.
Men de gör ändå inte en deprimerad.
inte mig iaf.
Fast det beror kanske lite på utgångsläget innan man börjar lyssna på dem.
Ja, vad vet jag?
De är rätt okej att lyssna på iaf.

Anna får mig till att bli mer och mer lik henne.
Det är lite läskigt.
Hon har fått mig till att läsa Fredrik Virtanens blgg nu också.
Den är ju riktigt bra.
Och rolig.
som tex när han skrev:
"Just det, skaffa tjej var det. (Ja, det är ett härligt obsolet uttryck.)
Jo, jag har bekanta som ofta har tjej. Alltså som är seriemonogama eller vad man ska säga. De är ihop med någon en stund, utan större anspråk, eller kanske förvillelser av kärlek, och testar i vad som verkar all anspråkslöshet.
Sedan tar det slut och båda går vidare. Ungefär som det amerikanska dejtandet fast lite mer seriöst eftersom om man i USA "dejtar" får man dejta andra samtidigt.
De tar det inte så allvarligt.
Kanske är de inte romantiker, jag vet inte.
Men det verkar rätt trivsamt.
Jag ska alltid ta det så jävla allvarligt och tänker att nämen jag måste ju vara KÄR och vilja GIFTA MIG om jag ska vara ihop, annars kan det vara.
Men med det tänket så startar ju inte ens något förhållande.
Så istället kan jag ju hänga med nån, tja vara ihop, bara för att hon är sweet och rolig och smart och inte bryr sig om fel saker och är liksom...okej.
Typ så. "Skaffa tjej". Det var så jag menade.
Fast det gäller ju att hitta en sån först.
En som vill skaffa kille."

Jag tror att jag ska börja ta lite mer inspiration från Virtanen.
Varför inte.

Jag är trött.
Och verkligen inte på bra humör.
Men värst av allt är det att jag vet att den enda anledningen till att jag är på såhär dåligt humör just nu beror på en person, en enda person.
Och vad som har hänt mellan oss.
Eller snarare frågan om avd som har hänt mellan oss.
Och vad som har varit mellan oss.
det är störigt.
Men jag ska försöka se till att jag inte har för många deppdagar.
Det blir bara jobbigt för mig själv och för alla runt omkring.
Och det är inte kul att vara jobbig för andra.
inte för mig själv heller iof.

Än så länge har jag inte märkt att min tur har hållt i sig så somdet stod i horoskopet.
Fats sen, Anna, det stod ju inte att vår goda tur skulel hålla i sig.
Det kan ju lika gärna ha varit vår otur.

fan vad jag är jobbig.
Nu ska jag sluta med det.
Jag ska nog kolla å Pearl Harbour elelr nåt.
Fast jag vill ändå sitta vid datorn och se om HAN loggar in så att jag kan snacka med honom och reda ut grejer.
För jag komme rinte kunna snacka ritkigt med honom i telefon.
Det vet jag.
Då kommer jag inte få sagt det jag vill ha sagt.
Och det är ju ganska viktigt att jag får sagt de sakerna.
Men men.

Ha det gött.
Hej.

Sitter i skolan nu och har haft PBL-handledning.
Det är drygt som fan just nu.
Och jag tror att Gabbe är sur på mig för han vill inte prata emd mig utan går iväg hela tiden.
Jag är trött som bara den.
Jag är inte den enda som är det u så det är bra.
Jag somnade vid halv fem inatt.
Och vaknade vid halv åtta.
Segt.
Så jag kommer ju vara lagom koncentrerad i skolan idag.

Hela förmiddagen har vi suttit och segat och sett deprimerade ut.
Vi är kanske ett gäng deprimerade ungdomar.
Fast vem är inte det?

Jag skulle aldrig ha gått på konseten igår.
Och jag skulle aldrig ha varit så korkad och naiv som jag var.
Men ändå så hoppas jag på att jag ska få förklarat för mig att allt bara var ett missförstånd och inbillning från mig.
Hoppas kan man ju inte.
Fast jag är ju faktsikt ändå inte ritigt SÅ korkad att jag tror att det kommer ske.
I så fall komemr jag sluta tro på min egen existens eller nåt.
Det hade nog varit skönt.
Ja, hoppet är ju det sista som sviker en.
Eller?

Jävla cp-piss bajsröv!

Mitt horoskop säger att min tur komemr fortsätta.
Vilken tur då?
Jag tror inte på horoskop.
Det säger att Isak, Emil och Danne är odrägliga också.
Och det är inte sant alls.

Jag tror inte på känslor heller.
De säger att man ska kunna bli lycklig.
Och det stämmer inte alls.

Fan vad jag låter deprimerande.
Ah, skit samma, jag ska nog bli bättre snart.
Hoppas jag.

Hej.

Hur fan kan man göra så?
Ja, det är väl min jävla tur som vanligt.
Varför skuleld et inte gå såhär denna gången?
Trodde jag att jag plötsligt skulle få tur elelr?
Är jag evrklgien så fucking jävla korkad?
Vad är de för stort jävla fel på mig?
Jag ska sluta tänka och känna och bara gå på mina instinkter coh vad jag känenr för för stunden.
Det kan ju knappast gå sämre.
Eller?

Ja, jag har iaf mitt liv utklarat nu.
Jag ska gifta mig med Jocke.
Varför skulle jag inte det?
Då hade det ju löst sig på allra, allra bästa sätt.
Sommaren om 1½ år gifter jag mig.
Och det utan en massa jävla problem.
Han vet ju redan hur jag tänker, han vet ju mer om mig än många andra gör.
Så nu är det bestämt.
Och sen åker vi iväg med hans rymdraket och jag spelar på min gitarr som en äkta rocktjej.
Se hur jag har planerat mitt liv.
Det är skönt.

Jag fatatr inte hur man kan göra så som jag gjorde.
Fan hur korkad och naiv var jag?
Jag hoppas att alla som har drabbats av mitt dåliga sätt den senaste tiden vet om att kompisar går alltid före allting annat.
Alltid.
För de stannar kvar iaf.
Och det är de som gör att man orkar med vardagen.
Ja, orkar med allting.
Tack.
Och förlåt.
Bigtime förlåt.

Nu ska jag nog lägga mig på Annas och Kalix ben och halvsova.
Sen ska jag försöka sova bort morgondagen också.
Fast först vill Felicia ha mat.
Så jag får väl fixa det åt henne.

FAN!!!!!

Det är helt sjukt vad somliga människor kan rädda en från saker ibalnd.
Ofta utan att de ens vet om det.
Varför talar jag aldrig om för dem vad de faktsikt gör?
Att det är tack vare dem som jag orkar med allt.
Jag är för feg för att säga saker och ting ansikte mot ansikte.
Oavsett vem det är till.
Varför är jag så feg?

Jag hoppas bara att desom faktiskt räddar mig och betyder oerhört mycket för mig vet om det.
Tyvärr tror jag inte de gör det.
Och det är synd.
För sanningen är att utan dem hade jag nog inte funnits här idag.
Så tack.
Tack så extremt mycket för vad ni gör.
Alla på sina olika sätt.
Tack.

Så har man bråkat med mamma.
Fan!
Hon tycker att jag inte sköter mig så som jag ska; att rumet inte blir städat, att tvätten ligger kvar, att jag inte kan planera in min träning, att jag bara är ute hela tiden, att jag inte bidrar med något hemma osv.
Och när jag säger till att jag inte fatatr varför jag inte kan få cykla ute bara för att det r mörkt säger hon bara "du kan inte frstå det nu men vänta bara tills du får egna barn".
Jaha, men vad hjälper det mig nu?
Och vad är det som är så jäkla farligt med att cykla när det är mörkt?
Det är ju inte så att våldtäcksmännen kommer fram så fort solen har gått ner.
Bajsröv!

Jag är dessutom på pissedåligt humör sedan jag nog klantade mig igår.
Klantade slutet på en annars supermysig och bra kväll.
En kväll som kändes helt rätt och bra.
Fan att jag alltid ska misslyckas med vad jag gör!

Sedan är jag besviken på några också.
Riktigt besviken.
Och det handlar inte om att jag tar sida eller nåt, det handlar om att jag står för mina åsikter.
Vilket ju gör att jag blir riktigt besviken på vissa som jag inte trodde avr såna.
Dåligt.

Denna dagen har sugit.
Ritkigt mycket.
Jag önskar att jag inte ens hade gått upp ur sängen idag.
Det hade varit så sjukt mycket bättre.

Och jag ser inte alls fram emot imorgn lika mycket.
Ser inte alls fram emot det nu längre.
Det är skitstörigt.
Men jag visste ju att nåt skulle skita sig, som det alltid gör, vilket det nu också har.
Fast ingen kommer hålla med mig.
För ingen fattar vilken sits jag sitter i.

Hur gör man när en person som betyder väldigt mycket för en, ja typ allt för en, inte mår bra?
Hur gör man när mann vet vad den går igenom, och hur jäkligt jobbigt det är, men inte kan göra nåt åt det?
Hur gör man när det känns som att jag lika gärna hade kunnat fly bort från allting här är för tt slippa allt?
Hur gör man när man inte kan skilja på vilket som är lögn elelr sanning, inte ens när det kommer från en själv?

Hur fan gör man?!

Anna hittade en deppfilm idag.
Det var jättefin.
Och låten var helt underbar ju.
Det är skönt med depplåtar.
Speciellt ikväll var det det.

http://www.youtube.com/watch?v=NP0BB97O-Hw&NR

Varför blir allt så fel?
Jag vill inte sitta i denna sitsen, det kommer bara bli felpå ett eller annat sätt ju.
Blä!

Och Isak verkar inte vilja acceptera att jag har sagt förlåt för att jag har varit sur och jobbig.
Jag hatar när folk fortsätter vara sura fastän jag har försökt göra nåt åt det och har erkännt att jag har gjort fel.

Inte skrev jag på arbetet ikväll heller.
Jag får väl gå upp tidigt imorgon innan bilden och skriva det då eller nåt.
Ah, det löser sig.

 Nu ska jag lyssna på deppmusik ett tag till och sen ska jag verkligen sova.

Hej.

Ibland skiter sig allt riktigt hårt.
(Kan nåt skita sig hårt?)
Det känns det som att det har nu.
Jag borde nog inte ens försöka ha nåt umgägesliv.
Jag borde nog satsa på att bli en psykstörd eremitsom lever på toppen av ett bottenlöst hål, eller nåt.
Ja, ingen kommer hitta mig då iaf.

Jag fattar bara inte vad det är med saker och ting som gör att det alltid skiter sig på nåt sätt.
Vi har planerat, mest jag faktsikt, en massa inför söndag nu.
Vilket inte är bra, för det blir aldrig bra när vi planerar nåt.
Verkligen inte.
Kanske har det redan visat sig det som kommer gå åt helvete på söndag
Det jag bara har väntat på.
Fan!

Eremitlivet låter faktsikt inte alls fel.
Fast kan jag bli en bra läkare om jag lever ensam.
Egentligen kan jag bli precis en sån läkare jag vill bli då.
För det enda jag vill är ju egentligen att hjälpa folk och finnas för dem i deras svåra stunder.
Om det inte finns några andra där som behöver mig så har jag väl uppnåt mitt mål?
Eller?
Det blev nog lite för komplicerat nu.

Det blev ändå träning idag.
Tyvärr.
Jag hade hoppas på att jag inte skulle ha tid att träna, men det hade jag.

Imorgon ska jag hjälpa Anan med tyska.
Jag tror inte hon fattar att det är ren tur att jag fick MVG i betyg, jag fattade ju inte vad vi höll på med.
Men men, vill hon att jag ska lura i henne egna regler elelr nåt så kan jag väl göra det.
Hon kan iaf inte skrika på mig när jag dricker milkshake.
Och det är bra.

Snart börjar mitt inlägg bli för långt.
Men jag vill skriva en massa mer.

Jag såg på Anders och Måns idag.
De var roliga.
Riktigt roliga.
Jag ska nog börja titta på dem.

Jag har en massa som jag borde göra.
Det är dåligt att inte göra det jag borde.
Det borde jag ändra på.

Snart ska jag börja på min bildanalys.
Eller ja, finslipa den och typ skriva om halva.
Men men.

Imorgon har vi nog en serietecknare på bilden.
Det ska bli kul.
Men ändå inte.
För jag kan inte rita.
Alls.
Det är inte kul.


Och imorgon kväll ska jag nog till Svedala.
Det ska bli riktigt mysigt och kul tror jag.
Känns som det iaf.
Jag hoppas å det iaf.
Men det borde bli det.

Nu ska jag snart sova.
Eller om en stund

Hej.

Inte nog med att Anna ska ha min mat, mitt hus och blogg precis som jag; Nu snor hon min bästa plats på sängen också när vi ska spela gitarr.
Det är illa.
Och dåligt.

Och så kan hon ju spela saker också, det kan inte jag.
Men jag ska lära mig det.
Idag ska jag lära mig en del.
Så kan jag spela lite på söndag kanske.
Fast jag skulel inte tro det egentligen.
Men kanske, kanske.

Jag hatar när folk är sur på mig.
Hatar, hatar, hatar.
Ska nog gå och lägga mig i tid idag.
borde göra det om jag ska orka med helgen.
Men jag får ju se hur det går.

Nu ska jag spela gitarr med Anna så att jag kan få äta sen.

Hej.

Nu är det ju länge sedan jag skrev.
Jag är alltid bara duktig å att skriva de första dagarna, sen dör det liksom bort.
Jag glömmer att jag ahr en blogg.
Men denna ska jag försöka hålla kvar.
Jag måste bli bättre på att hålla kvar saker och människor runt omkring mig.

På söndag är det the Kooks.
Det ska bli skitkul.
Ser jättemycket fram emot det.
My och jag ska träna på dansen innan så vi är dansiga och så på konseten.
Fast det kanske blir lite svårt att dansa street-funk till Kooksarna?
Ah, vi kan dansa ändå.
Måste komma på hur jag ska förhanlda med mamam om att få slippa måndagsförmiddagen i skolan bara.
Hade varit ritkigt skönt att slipa den, speciellt när vi ändå inte gör nånting alls där.
Men i värsta fall får vi väl gå till skolan ändå och sova där elerl nåt, det är ju trots allt PBL.

Nu ska jag snart ringa.
Varför är jag så feg?
Men jag har blivit bättre på det, det har jag faktiskt.
Även om jag skjuter upp det väldans länge innan jag väl gör det.
Men man kan ju inte förbättra allt på en gång.

Veckan är snart slut.
Det är sjukt vad tiden går fort.
Riktigt sjukt.
På fredag är det bara en månad kvar till julafton.
Mysigt.
Mysigt som bara den.

Jag måset städa mitt rum.
Det är tråkigt.
Som abra den.
Jag städar typ aldrig nu längre.
Dåligt.

Ska spela gitarr lite sen också tror jag.
Ska tjata på Anna om att hon kan ta med sig gitarren tll kontoret innan the Kooks.
Det hade varit mysigt.

Hon har föresten skaffat blogg hon också nu.
Hon vill bli som jag.
Hon erkänner det bara inte.
Hon vill ju ta över mitt hus, äta upp min mat och skaffa en blogg precis som jag.

Nä nu ka jag starx ta tag i mig själv och ringa och sedan städa lite.
Har inte så stort val egentligen.

Hej hej.

Jag är inte mig själv nu för tiden, jag är inte som jag brukar vara. Jag vill ara det men det går inte. Jag försöker tänka på annat mendet är inte så lätt som man kan tro. Det tycker inte jag iaf. Det funkar inte alls för mig utan allt blir fel. Jag är nere i en deppperiod igen, något jag verkar komma oftare och oftare i. Det är inte bra. Jag är rädd för mig själv när jag är deppig och nere. Men mest av allt är jag rädd föratt jag påverkas så mycket av allt runt omkring och speciellt människorna runt mig, speciellt vissa människor.

Det är helt sjukt hur mitt humör och hur min dag/vecka är styrs av några få människor. Vissa mer i vissa erioder. Jag vill inte vara såhär sårbar egentlgien. Det borde jag inte vara för min egen säkerhet. Men jag kan ju knappast göra något åt det. Och på något sätt så är det ändå skönt. Det är skönt att jag blir såhär sårbar, det är skönt att kunna bli det. Fast skrämmande som bara den.

Komemr det bli en kall eller varm vinter?
Jag måste nog själv försöka fixa så att dte blir en varm vinter istället för en kall, obehaglig men hur? Det är svårt att ändra på något som man egentligen inte har kraften att ändra på. Men försöka kan man väl antar jag. Måste väl göra det. Jag kann inte fortsätta lägga ansvaret på allt och alla andra utan jag måste försöka ta mer ansvar själv. Jag måste verkligen det. Men varför är det så lätt i teorin men inte praktiken? Blä för praktiken.

Jag vill ha en riktigt varm vinter, som jag kan ha snöbollskrig i. En varmare vinter än någonin förr. En sån där man drömmer om.

Är jag förutsägbar?
Vet folk för mycket om mig och hur jag är?
Vet de mina dåliga sidor för väl?
Vet de alla mina sidor för väl?



Hjälp!


Vi ses förmodligen.
/ Josefin

Nu har jag bestämt träff med några gamla kompisar. Har inte träffat dem på 1½ år. Det är länge, ritkigt länge ju. Ska bli kul att prata med dem och se hur de är nu. Ska bli riktigt kul.

Det har avrit en ritkigt seg dag idag. Har inte hänt nånting alls iksolan typ. HAde PBL hela förmiddagen och halva eftermiddagen så det är väl därför.
Vi gjorde verkligen ingenting på PBL:en. Men det var rätt så skönt för jag var itne alls på humör för att jobba. Är inte alls på humör nu heller, för nånting. Det är tråkigt.

Tror att jag ska sätta mig vid tv:n snart. Men först ska vi äta kvällsmat. Pappa kommer väl snart hem. Hatar att han alltid jobbar så länge. Det ska jag aldrig göra, inte om jag har familj iaf. Men han älskar ju sitt jobb iof. Men det är ändå drygt.

Jag fljde med Stuie hem idag. Vi kollade på tv och åt. Det var ritkigt mysigt, och gott. Fast båda var rätt så tröta och off så vi satt tysta en hel del och bara tittade på tv:n, men det var ändå mysigt. Jag älskar Stuies lägenhet. Vi snackade ändå en hel del också. Sånt snack som Stuie är grym på. Det är riktigt nice att snacka med henne. Vi skulel ha bakat cocostoppar eftet att Andersdrog paralleller till det udner hela Samhällslektionen idag, men vi orkade inte så vi åt bara varma mackor. Men varma mackor är riktigt gott också.

Sen handlade jag present till Annika. Jag är nog sämst i världen på att handla presenter, men men. Fan! Måste fixa Jonas present! Det är skitlänge sedan han fyllde år ju. Varför skjuter jag alltid upp allting?! Ah, får ta och göra den någon dag (som jag har sagt i tre månader). Eller så får han en riktigt fin till jul kanske. Ah, vi får se.

Jag är seg som bara den nu. Jag vet inte ens vad jag tänker på elelr vad jag har tänkt på den senaste timmen. Skum känsla. Känns helt tomt i huvudet. Fast där ljög jag lite, eller ganska väldigt mycket tror jag. Jag vet egentligen vad jag har tänkt på och mitt huvud känns inte alls tomt. Men det är ändå en skum känsla.

Jag komemr alltid på smarta och bra saker när jag pratar med folk. Synd bara att jag alltid kan det i teorin men inte lika bra i praktiken. Jag säger ju att jag är feg.

Nä nu är jag hungrig så nu ska jag äta även om pappa inte har kommit än. Det är ändå ite god mat idag så jag ska ändå göra något själv. Fast det lär bli mackor bara.

Hej
/ Josefin

Ta omvägar som bara är klyddiga och jobbiga att åka på eller ta den snabba vägen som ändå leder fram till samma mål? Jag vill egentligen ta den snabba vägen. Måste lära mig att ta den. Och inte låta mig köra vilse bland alla småvägar som bara förvirrar mig.


Jag var på jättebra humör. Innan. Men det gick över. Som vanligt. Bajs!
Men jag måset sluta tänka så som jag gör. Det finns väl mycket mer egentligen att tänka på ochlägga sin energi på? Eller så kan jag bara sova. Allt annat än detta borde jag göra.


Hur fel är sms?
Är det bättre att ta sakerna ansikte mot ansikte direkt?
Ah, varför töntar jag mig, det vet jag redan att det egentligen är.
Jag ska fan sluta tönta mig och ta tag i saker.
Det måste jag.
Jag är en fegis!


Vi ses väl antagligen antar jag..
/ Joseifn

Idag är jag på bra humör.
inte sån att jag hopas omkring och dansar och skrattar, men sånt bra humör där jag känner mig glad och inte har en massa jobbig ångest och sånt.
Sånt humör som gör att allt känns mycket lättare och bättre.
Sånt humör som gör att jag känenr mig nöjd.
Det är skönt att vara på sånt här humör.
Det vill jag vara alltid.

Jag har haft en riktigt bra helg.
Bättre än jag trott och hoppats på.

Och jag har tränat tre gånger denna helgen.
Känns ganska bra.

Och ikväll ska vi äta Tacos.
Det är gott.

Måste komma ihåg att prata med Rib och Anna imorgon om när vi ska köpa the Kooks-biljetterna.
För annars kommer det bara bli att vi har snackat om det hur länge som helst men att vi missar att gå av någon anledning.
Och det vill vi ju inte.
Inte jag iaf.

Snart får man börja julpynta och lyssna på julmusik.
Det gör mig bara på ännu bättre humör.
Jag älskar julen.
Även om denna julen kommer kännas helt fel och komemr vara helt annorlunda.
Det kommer alla jular vara i fortsättningen.

Jag tror jag ska gå och lägga mig tidigt idag.
Borde det iaf.
För jag har sovit jättelite de senaste nätterna.
Men vi får väl se hur det blir.

Jag ska nog försöka hitta fler bilder och texter, till att ha på min vägg, idag.
Så att den blir riktigt snygg snart.
Men är ganska nöjd med den redan.

Jag är på nöjt humör.

Ska nog ta och kolla på "da Vinci-koden" nu.
Hehe.

Fast väntar nog lite för det var mysiga låtar som kommer hela tiden.

I'll see you
/Josefin

Nu har jag också en blogg. En blogg som inte är anonym.

Jag har ont i ögonen. Jag tror det är ögonen iaf, känns som det. Annars så är det väl nån skum huvudvärk. Jag borde kanske försöka somna tidigt idag? Hade ju inte varit fel att göra det ibland.

Nu är lovet slut. Imorgon är det skola igen. Med nytt PBL. Jag orkar inte med det. Jag orkar inte med allt onödigt tjafs som blir under PBL:en. Men det går ju liksom inte direkt att skippa det efersom det är det skolan går ut på. Ah, det ska väl gå bra ändå.

Fick reda på resultatet på fysikprovet häromdagen. Tror inte jag vågar säga det till de i klassen. De komemr mörda mig. Iaf Anna och My. Men det kändes verkligen som att det gick åt helvete. annars hade jag itne varit på väg att lämna in blankt. Men jag har kanske någon trevlig liten fe som ser till att ändra mina prov. elelr så har väl Ylva skrivit fel resultat till mig. Nånting är det iaf som inte stämmer.

Lovet slutade mycket bättre än jag hoppats på. Elelr ja, idag har det kanske inte varit så vidare bra men igår och förgår har det avrit jättebra. Det har varit helt underbart faktiskt. Så borde alla kvällar vara. Helt klart. Då hade jag varit lycklig tror jag. Det är jag när det väl är såna kvällar iaf. Då mår jag riktigt bra. Synd att det inte blev en sån kväll idag med.

Jag hatar min telefonskräck. Som alla dessutom bara skrattar åt. Men det är sant. Jag klarar inte av att ringa folk om jag inte verkligen måste. Jag måste bli av med det för det är skitdumt och korkat. Jag ska (borde) sluta sms:a och istället ringa. Vad kan hända? Hm, får försöka skärpa mig

Idag har jag avrit och tränat, det varjätteskönt men jag hann inte vara där så länge för sen stängde de.
Sedan åkte jag med mamma och pappa till kyrkan. Tomas, Annika och Lucas kom också dit. Det var någon minnesgudstjänst för alla som gått bort det senaste året. Så de läste upp namnen på alla från församlingen som genom olika orsaker gått bort sedan förra alla helgons dag. Mitt bland alla gamla så läser de upp "Mattias Anders Roslund. 22 år.". Jag tror inte jag fattar det än. Eller så fattar jag det men hjärnan vill ändå inte hänga med när jag hör nåt sånt. Jag satt bara där kall och tittade rakt ut.
Jag hatar sådana tillfällen som verkligen bara är till för att minnas visa personer och tänka på dem just då. som att man inte tänker ppå dem annars. Som att man inte tänker på dem annars så mcyket att manhåller på att spy av alla känslor som försöker komma fram på en gång. Som att den där dagen behövs för att man på nåt sätt ak ha rätt att bryta ihop och vara nere för att man har förlorat någon som aldrig går att ersätta. Någon som man älskar vilkorslöst och som man borde ha i sitt liv så länge man lever. Någon som man saknar så sjukt mycket att man itne förstår meningen med livet.

Jag tror itne det finns någon mening med livet. Jag tror livet är till för att levas hur man vill och som man får göra det bästa av. Något som är upp till var och en att fylla på det sätt de vill. Det är därför jag brukar försöka vara så optismistisk som möjligt. Ibland går det ändå åt helvete men ibland går det fakstikt ritkigt bra.

Jag är glad och på superhärligt humör. Eller inte på så superhärligt humör, men jag är glad och lycklig ändå. Jag älskar att känna det så som jag känner nu.

---

Jag VAR på superhärligt och bra humör. Ett tag. Varför blir det alltid så? Varför kan jag aldrig vara glad och lycklig ett tag utan att det kommer en massa skit och förstör allt? Det är som att det är uppgjort att jag aldrig ska bli riktigt lyckig eller nöjd. Som att jag har gjortnåt fel som gör att jag förtjänar att få känna på lycka och sedan direkt känan hur det slits från mig.

Eller är det kanske mitt eget fel? Är det kanske jag själv som ser till att jag aldrig bli riktigt nöjd och lycklig genom att hela tiden söka efter något att klaga på eller beklaga mig över? Varför gör jag det?  Det gör mig bara olycklig ju. I tillfällen då jag egentligen skulle kunnat vara lycklig. Som nu.

Jag ska sluta lssna på andra. Jag ska sluta lyssna på mig själv också. Elelr ja, jag ska försöka för jag evt att jag nog inte komemr klara det. Men jag borde sluta lyssna på både andra och  mig själv. Och istälelt leva i nuet. Varför kan jag det i teorin men inte praktiken?

Jag vill vara tillbaka till då jag var tio. Då var livet härligt. Då levde man fördagen. Då visste jag inte vad riktig saknad var. Det vill jag inte veta nu heller. För stundtals tror ag att jag hålelr på att försvinna pga. saknaden efter Mattias. En bror ska för fan leva med en genom livet. Men nä, nu står hans rum tomt här hemma. Inte tomt på saker men tomt på liv. Spåren fetr honom håller på att spas igen mer och mer genom en massa olika förändringar som görs hemma. Jag evt att man måste gå vidare och inte kan leva som att det är likadant som innan, men måste alla spåren sopas igen samtidigt?

Nu borde jag gå och lägga mig. Jag ska nog faktiskt försöka att göra det snart.
Godnatt.

/Josefin