Mitt liv sett från min sida glaset.

Hur fan kan man göra så?
Ja, det är väl min jävla tur som vanligt.
Varför skuleld et inte gå såhär denna gången?
Trodde jag att jag plötsligt skulle få tur elelr?
Är jag evrklgien så fucking jävla korkad?
Vad är de för stort jävla fel på mig?
Jag ska sluta tänka och känna och bara gå på mina instinkter coh vad jag känenr för för stunden.
Det kan ju knappast gå sämre.
Eller?

Ja, jag har iaf mitt liv utklarat nu.
Jag ska gifta mig med Jocke.
Varför skulle jag inte det?
Då hade det ju löst sig på allra, allra bästa sätt.
Sommaren om 1½ år gifter jag mig.
Och det utan en massa jävla problem.
Han vet ju redan hur jag tänker, han vet ju mer om mig än många andra gör.
Så nu är det bestämt.
Och sen åker vi iväg med hans rymdraket och jag spelar på min gitarr som en äkta rocktjej.
Se hur jag har planerat mitt liv.
Det är skönt.

Jag fatatr inte hur man kan göra så som jag gjorde.
Fan hur korkad och naiv var jag?
Jag hoppas att alla som har drabbats av mitt dåliga sätt den senaste tiden vet om att kompisar går alltid före allting annat.
Alltid.
För de stannar kvar iaf.
Och det är de som gör att man orkar med vardagen.
Ja, orkar med allting.
Tack.
Och förlåt.
Bigtime förlåt.

Nu ska jag nog lägga mig på Annas och Kalix ben och halvsova.
Sen ska jag försöka sova bort morgondagen också.
Fast först vill Felicia ha mat.
Så jag får väl fixa det åt henne.

FAN!!!!!