Mitt liv sett från min sida glaset.

Idag på jobb så kallade några gäster på mig när jag precis hade gått förbi dem.
Jag gick bort till dem och tänkte se vad jag kunde hjälpa dem med, jag hade ju trots allt tid för att mina bord var så lugna.
Jag såg att det var några som jag haft vid ett av mina bord för några veckor sedan.
När jag kommer bort dit så berättar de att de tittat efter mig men trott att jag inte jobbade idag för att de inte hade sett mig.
Och så berättade mamman att hon hade berättat om mig för sin man och att de tyckte det var synd när de inte kunde hitta mig.
Då smälte jag och tackade så mycket.
Sen när de skulle gå frågade jag barnen om de ville ha en ballong vilket de så klart ville (vilket barn vill inte ha en heliumballong?) så det fick de och deras ansikten sken upp.
Sen gick jag och gjorde annat men när de skulle gå så fick jag en kram av ena barnet, det andra var lite blygare och så tack så mycket men utan kram.
Då smälte jag verkligen.
Helt underbara var de och det de sa värmde så otroligt mycket.
I den stunden skulle inget kunnat få mig på dåligt humör.
Såna gäster älskar jag.
Det är såna gäster som gör att det är kul och givande att vara servitris.
De gjorde min dag kan jag lätt säga!

Jag kan inte röra på huvudet idag för jag har nackspärr. Jag går automatiskt med huvudet på sned också. Snyggt va? Nu ska jag till Lilla torg och mysa med huvudet på sned.

Igår var det utgång igen. Jag känner mig som värsta festprissen för såhär mycket som jag har festat den senaste månaden jag har inte festat på ett bra tag. Det är lite som vintern i tvåan. Den minns vi alla som var med om den som en rolig period. Lite småspeciell men vadå? Men iaf så var det utgång igår med vännerna från jobb. Vi blev nog åtta som drog ut och skulle hitta nåt ställe att skaka rumpa  och snacka skit på. Efter lite om och men blev det Harrys som jag aldrig varit på förut. Trodde inte jag skulle komma in igår heller men snälla pojkar som snackar med vakterna gjorde att vi kom in trots alldeles för hög åldersgräns. Åldergränsen märkte man av när man såg 40-50 åringar där. Då undrade man lite vad vi gjorde där. Men vi dansade som tusan och jag hade skoj. Fixade en xider genom att visa att tjejer också kan dricka mycket öl i en klunk och sen blev jag kallad dansken. Kanske är det bra att jag ska flytta till Danmark. När lamporna tändes och vi inte fick vara kvar blev det mackedonkan och pommes och cheeseburgare var syndigt gott. Tyvärr gjorde det mig inte det minsta mätt eftersom jag varit hungrig sedan nio och klockan var fem. Magen skrek efter mat fram till sju ikväll då jag hade ätit mig tillbaka till vanlig nivå igen. På allvar spelade det ingen roll hur mycket jag åt för jag var fortfarande hungrig. Så för min egen hälsas skull ska jag nog se till att försöka att mer för att undvika det. Hellre för mycket än för lite.

Ikväll hade jag stängning som vanligt och jag har börjat bli ritkgit grym på den. Jag gör allt mest på löpande band nu och det kommer kännas konstigt att inte jobba en massa kvällar om några månader. Jag kommer sakna jobb väldigt mycket tror jag trots att det är jobb. Men det är jobb med otroligt härliga människor och det är en helt annan sak.

Jag är trött och ska nog sova snart.
God natt.

Idag hittade jag min bankdosa som jag varit av med ett tag.
Någon vecka har jag nog varit av med den iaf klantig och slarvig som jag är.
Mamma undrar nog lite hur jag ska klara hålla koll på allt när jag bor själv om ett halvår men det får väl lösa sig på nåt sätt.
Jag hittade den ju iaf.
Så nu ska jag ansöka om danskt bankkonto och bankkort.
Det måste jag ju också ha.
Eller ja, det underlättar ju.
Och blir billigare.
Har börjat få kontakt med andra svenskar som också ska börja med mig i Odense till vår.
Jag gillar hur internet kan göra att man hittar folk från alla möjliga ställen som ska gå samma väg som en själv.
Nu lyssnar jag på dansk musik som Isak skickade till mig.
Lite danska är ju itne fel att kunna.

Nä, jag måste städa idag så jag får inte fastna vid datorn.

Hej svej.

Idag på jobb fick jag lära mig av några norska gäster att grodyngel heter rumpetroll på norska.
Som jag skrattade.
De är roliga de där norrmännen.

Jag är klädd för att dansa själv på mitt rum.
Jag har till och med tagit på mig mina gamla jazzdansskor som jag inte använt på år och dar.
Jag skulle dansa omkring lite tänkte jag.
Men så blev det inte.
För jag måste vara på bra humör för att dansa.
Det är jag inte ikväll.
Och ingen musik kan få mig att bli på bättre humör just nu.
Därför får Hallelujah spelas om och om igen i olika versioner.
Den får mig inte på bättre humör, den gör mig snarare ännu ledsnare men skit samma.
Jag orkar itne vara glad ikväll.
Jag är inte på humör för det.

Jag känner mig hur snygg som helst i mina dansskor.
Jag känner mig smidig och dansant som jag älskar att känna mig.
Men när jag försöker ta något danssteg så funkar det itne.
Jag har ingen känsla.
Jag måste tvinga fram dansen och så ska det inte vara.
Det ska vara så att jag inte kan sitta still på stolen utan att hoppa med benen.

Anledningen till att jag är ledsen ikväll är att jag har börjat tänka en del.
På olika saker som gör mig ledsen och besviken på ett sätt.
Jag var på toppenhumör innan idag.
Jag var och fikade med en tjej som jag ska börja med i Odense och trots att vi aldrig träffats innan så satt vi och pratade oavbrutet i tre timmar.
Tiden gick fort som tusan, som den gör när man har kul och jag känner mig mycket tryggare inför att börja där nu när jag iaf har pratat med en som ska börja där.
Jag var jätteglad och lättad.
Men när jag inte alls fick den responsen jag väntat mig när jag ville dela med mig av mitt glada humör och anledningen till det så blev jag ledsen.
Faktiskt lite sårad.

Nu ska jag lyssna på mer deppmusik.
Men ha en trevlig kväll vem ni än är som läser här.

Denna helgen har jag festat mer än jag gjort på länge.
Fredagen började med förfest hos mig och slutade på Barcelona bar med trevligt sällskap.
Lördagen började med huvudvärk och jag fick skylla mig själv men jag kom iväg med Anders och Armando och kollade på möbler till Anders.
Träffade Tomas, Annika och Lucas på IKEA och lekte med Lucas.
När jag kom hem igen var de emma och jag fick umgås lite mer med dem.
Sen kom folk hem till mig igen för förfest som inleddes med pizzaätande tills jag trodde jag skulle sprängas.
Det var riktigt gott med pizza.
Efter några timmar drog vi vidare till jobb och träffade resten som skulle ut.
Det var en hel del.
På jobb satt vi och laddade upp och hade riktigt kul.
Sen var det slagt som gällde och jag kom in utan problem för jag planerade min ingång smart.
Efter lite om och men kom de sista också in och vi kunde fortsätta vår firmafest hela natten lång.
Halv fem var jag svettig och trött och stack hemåt trots att jag nog egentligen hade kunnat hålla på några timmar till.
Jag hade en toppenkväll och alla var pepp och glada.
Jennie tog mitt lunchpass idag så jag börjar helv sex istället.
Väldigt skönt
Fast jag får nog inte sovit mycket mer nu ändå.

Jag ska ringa Jocke strax och berätta att jag saknar honom.
Och att jag vill att han ska komma hem nu.

Denna veckan har jag jobbat stängning måndag, onsdag och torsdag.
Det betyder att jag har varit schemalagd mellan fem och tolv.
Har dock inte behövt jobba länrge än till elva för vi har varit klara snabbt.
Vilket är störigt för jag förlorar en massa timmar på det.
Men att ha stängning ger mig konstiga dygnrytmer.
Jag gr sällan och läggar mig innan två på natten nu för tiden och går inte upp förrän tio.
Snacka om att det kommer bli jobbigt att börja plugga igen.
(Fast jag ser ändå fram emot att börja plugga.)

Ikväll ska jag dock försöka komma i säng snabbt för jag jobbar lunch imorgon och sen ska jag festa.
Det är party, party med jobb imorgon och jag är pepp som tusan.
På lördag är det party igen och jag är pepp.
Jag vill dansa som tusan i helgen och jag vill snacka en massa tjejsnack imorgon och vara fnissig och glad.
Nu hoppas jag att helgen blir superkul.

Och så hoppas jag att jag får prata nåt med Jocke för jag saknar honom som tusan och när han inte har internet så kan vi inte prata alls lika mycket.
Jag vill prata med honom nu!

Jag har ont i huvudet.
Har haft det sen lunch idag ungefär.
Och jag är jättelättretad ikväll.
Inte alls på humör för skämt eller nåt över huvudtaget.
Och jag vill inte höra några gliringar eller nåt.
Det är inte alls kul.
Det retar mig mest bara.
Och gör mig ledsen.
Jag känner mig faktiskt ganska nere ikväll.

Det var ett tag sen sist men nu sitter jag här med dig igen.
Du din jobbiga känsla av otillräcklighet.
Av att vara dålig.
Du känsla som jag trodde hade försvunnit för att jag har blivit stark.
Jag tåler mycket nu för tiden.
Men du kommer åt mig när jag är som mest sårbar.
När jag inte orkar stå emot.
Då kryper du in under skinnet och ser till att jag får en känsla av obehag.
Jag känner mig töntig, tråkig, ensam och rädd.
Utan att något egentligen har förändrats.
Jag hatar dig, jobbiga känsla, för du förstör allt.
Du är bara jobbig och jag vill inte ha dig nära mig.
Snälla försvinn!

Fick precis världens längtan efter dig.
Vill prata med dig.
Det spelar inte om vad vi pratar om, bara vi pratar.
Helst vill jag prata om framtiden med dig.
För det gör vi så himla bra.
Och du får allt att kännas bra när du pratar om det.
Helst av allt vill jag ha dig här hos mig.
Ligga mot ditt bröst och prata om allt mellan himmel och jord.
Mysa.
Jag saknar dig, vet du det?
Jag saknar dig jättemycket.
Jag saknar dig faktiskt så att det gör ont.
Det kanske beror lite på att jag är trött men att tänka på att jag itne får träffa dig på ett tag till gör att jag får tårar i ögonen.

Vet du att det är du som får mig att känna mig säker?
Känna mig snygg.
Det är du som drar upp mig när jag tror att livet är ett enda bottenlöst hål.
Det är du som säger att jag klarar allt.
Och att vi klarar allt tillsammans.

Jag älskar dig.
Och jag längtar tills du kommer hem igen.
Hem till mig.
Där du hör hemma.
Jag längtar tills när jag får pussa och krama dig igen.

- Vilken storlek vill du ha? Liten, mellan eller stor?
- Vilken är billigast?

Det var visst 25-årsgräns på etage i lördags.
Hoppsan.
Inte konstigt att folk såg äldre ut där än på typ KB.
Men kul hade jag som tusan.

Jag har gått och blivit förkyld.
Inte så konstigt med tanke på att halva jobb har varit sjukt.
Och nu får jag ju det så klart när alla andra har börjat bli friska igen.
Jag vandrar omkring överallt med halvöppen mun för att kunna andas och tårögd hela tiden.
Jag fick tårar idag när jag skämtade lite för att det var tydligen ansträngande nog för att mina tårkanaler skulle släppa lite på tanken.
Det är pinsamt att ha sååå lätt till tårar.
Sen att hela huvudet känns som nån boll med nåt hårt i som studsar omkring inuti varje gång jag börjar på huvudet gör inte det hela roligare.
Och jag har verkligen inte tid att bli sjuk.
Jag ska jobba en massa nu denna månaden ju.

Idag avr jag iväg på IKEA med mamma och tittade på vad de hade för grejer och åt.
Jag gillar IKEAs mat.
För inga pengar alls kan man få god mat.
Det är "ganska så nice". (Gud vad töntigt att jag skriver det i min blogg.)
Sen åkte vi inom kontoret och pratade med Jonas och Tomas.
Tydligen tycker alla utom jag att "nästa lördag" är nu på lördag.
Det var dumt eftersom jag tycker att nästa lördag är lördagen efter kommande lördag.
Efter kontoret åkte vi hem och åt äpplekaka med vanlijsås/visp.
Mumsigt som tusan.
Sen skulle jag kolla på tv en stund innan jobb men det slutade med att jag sov i soffan i nästan en timme och tog bussen till jobb nästan yrvaken.
Med en jävla unge som väsnades som tusan på bussen.
Men den timmens sömn var välbehövd och jag kände mig liiite piggare när jag kom till jobb.
Jag blev glad för jag fick vara på uteserveringen och det gillar jag.
Det är oftast lugnare där nu för tiden och mitt huvud klarade inte av för mycket stress idag kan jag säga.
Det är dessutom oftast skönare temperatur ute.
Men helt plötsligt, från typ ingenting, så började det spöregna.
Det var lite störigt men ändå skönt.
För regn är härligt.
Och friskt.
Och jag gillar faktiskt hösten för den är mysig.

Nä, nu ska jag sova.
Och jag hoppas verkligen att jag kan prata med Jocke imorgon för jag sakar honom som tusan.
Och det är sju veckor kvar.
Det känns som att det var jättelänge sedan jag sa hejdå till honom vid tåget och knappt kunde släppa taget om honom.
Gud vad jag kommer vara lycklig när det är den 26:e oktober.
Då kommer jag inte släppa dig ur min famn på ett bra tag.

Nä, nu måste jag sova för jag jobbar faktiskt dag imorgon.
Och är ledig udner kvällen.
Det är inte illa det faktiskt.

Hej svej.