Mitt liv sett från min sida glaset.

Det var ett tag sen sist men nu sitter jag här med dig igen.
Du din jobbiga känsla av otillräcklighet.
Av att vara dålig.
Du känsla som jag trodde hade försvunnit för att jag har blivit stark.
Jag tåler mycket nu för tiden.
Men du kommer åt mig när jag är som mest sårbar.
När jag inte orkar stå emot.
Då kryper du in under skinnet och ser till att jag får en känsla av obehag.
Jag känner mig töntig, tråkig, ensam och rädd.
Utan att något egentligen har förändrats.
Jag hatar dig, jobbiga känsla, för du förstör allt.
Du är bara jobbig och jag vill inte ha dig nära mig.
Snälla försvinn!