I can pretend but it won't make any difference.

Jag ska sluta blogga ett tag har jag bestämt mig för nu.
Inget jag skriver blir ändå bra och jag är trött på att omformulera mina meningar för att passa.
Nä, det känns helt enkelt inte lönt.
Kanske kommer jag tillbaka om en vecka.
Kanske en månad.
Kanske ett år.
Ell så kommer jag kanske inte alls tillbaka.
I nuläget kan det kvitta.
Men vi får se.
Tack till er som har läst de ni har läst.
Tack för att ni tyckte det var lite intressant iaf.
Tack för denna gången.

Ha det toppen!

Thinking.

Jag funderar starkt på att lägga ner min blogg.
Kanske inte för alltid men för ett tag iaf.
Jag kanske fortsätter blogga men inte här.
För jag gillar itne denna bloggen längre.
Jag känner att jag hela tiden måste vara försöktig med vad jag säger.
Jag känner inte att jag kan skriva precis vad jag vill.
Och då känns det inte lönt att ha kvar den.
Så jag funderar starkt på att lägga ner den.
Ska tänka lite mer på det innan jag tar ett slutgiltigt beslut...

Vinna eller försvinna.

Funderar på att lägga ner bloggen nästan.
Hinner nästan aldrig uppdatera den.
Och när jag väl har tid så är jag för trött för att orka.
Eller har ingen aning om vad jag ska skriva.
Dessutom behövde jag bloggen mer innan.
Gick ju över till bloggen från att ha skrivit dagbok.
Men nu är det liksom - segt.
Jag är seg.
Och har fullt upp hela tiden känns det som.
Och är alltid trött.
Typ iaf.
Men jag ska inte lägga ner den än.
Jag hinner nog blogga en del på tåget till Jocke på torsdag iaf.
Då kan jag se till att fp upp någon NY-bild också.
För nu har jag dem på datorn.
Och en del är sjukt snygga faktiskt.
Lite stolt blir jag.
Fast det var nog motivet som gjorde bilden bra och inte fotografen.
Men skit samma.
De blev snygga iaf.

Nu ska jag sova iaf efter att ha haft långpass.
Hej svej.

Strängnäs.

Strängnäs ligger på topp som besökare till min blogg.
Det tycker jag är lite kul.
Inte nog med att dte är flest besök som kommer från strängnäs utan det är dessutom de som spenderar mest tid på på min blogg.
Jag tycker det är kul att det r folk från en massa olika ställen i Sverige som läst min blogg.
Eller iaf tittat på den.
Men det gör mig också väldigt nyfiken på vem ni är.
Nyfiken som en strut.

Nä nu...

...Min blogg är ful och jag hinner/orkar/kan inte göra den snygg nu.
Så jag lägger ner den patetiska början till försök jag gjort och drar till med en tråkig men ack så enkel given stilmall.
Jag ska fixa det andra så fort jag hinner/orkar/kan.
Jag lovar.

Under construction.

Såhär får det vara tills jag orkar göra mer. Det är inte alls snyggt nu, jag vet, men det får duga så länge.

Bloggärende.

Jag vet att texten för tillfället är lite jobbig att läsa.
Jag ska fixa det så fort jag får tid.

A little bit of love.

Scary.
Idag har jag haft fler besökare än på länge.
Varför?
Jag har typ inte bloggat nåt alls.
Och jag har definitivt inte skrivit något vettigt.
Gör jag någonsin det dock?
Tål att tänkas på.
Iaf av mig själv.
Men lite häftigt är det iaf.
Och lite mysig känsla är det också.

Keep reading my dear friends, you make me smile.

Vi kan bara vara dom vi är.

Idag har jag haft fler läsare än vanligt.
Definitivt fler sidvisningar.
Idag har jag bloggat en hel del igen efter min lilla svacka.
Jag har inte haft tid att blogga.
Okej, de senaste dagarna har jag haft sjukt mycket tid egentligen.
Jag har inte haft så mycket att blogga om.
Inte för att det brukar hindra mig iof.
Jag har inte orkat.
Även om det inte är så energikrävande att sitta vid datorn och skriva lite.

Men idag har folk läst min blogg.
Och jag ska inte ljuga: Jag blev riktigt glad när jag ser att folk läser min blogg.
Jag känner mig betydelsefull.
Känner mig intressant.
Även om jag inte har en aning om vad de som läst har tyckt om inläggen men jag känner mig ändå intressant.
Någon läser mina tankar.
Personer som jag inte alls känner, inte vet vem de är alls, läser vad jag tycker och känner och undrar.
På nåt sätt så känns det som att jag får en liten plats i historien.
Om än väldigt väldigt liten.
Kanske ungefär som läraren till Einsteins kusins städare.
Ungefär så känd blir jag.
Men någon vet iaf vem jag är.
Jag får iaf en liten plats i internetvärlden.

Jag är ganska obsessed vid att inte vara helt okänd.
Iof är det min värsta farhåga.
Att bli bortglömd.
Jag är inte rädd för att dö.
Det gör alla förr eller senare.
Men jag är rädd för att inte bli ett dugg ihågkommen.
Att inte ha någon plats i någons minne.
För trots allt, en person kan leva för evigt så länge den finns i folks minnen.

Därför är jag glad idag när jag kollar min statistik och ser att jag kanske, bara kanske men ändå, blir lite mer ihågkommen.

(Jag vet, jag är sjukt töntig.)

Where is my mind.

Jag har tydligen läsare uppåt i Sverige också.
Det var lite coolt.
Tycker jag iaf.
Lite cool känsla att mina tankar och allt annat som jag skriver om i bloggen blir läste där uppe också.
Det är en mäktig känsla att folk faktiskt är intresserade av att läsa vad man tänker och tycker.
Väldigt mäktig.

Tack.

I hate you, I love you.

Min blogg är inte hatisk.
Faktiskt.
Och jag är inte ute efter att göra någon sur.
Eller ledsen.
Förlåt.

Det finns mycket där som händer.

Ibland skriver jag så extremt mycket rappakalja att jag inte förstår varför jag skriver det.
Ibland är allt jag skriver bara rappakalja rakt igenom.
Men sen ibland.
Kommer saker som jag inte bara menar med vart enda ord (det gör jag med allt jag skriver här) utan även menar med hela mitt hjärta.
Det är de inläggen som blir bra.
Det är de jag menar.
Det är de som jag vill att folk ska läsa.

Wings behind me.

Ibland slå det mig att folk faktiskt läser min blogg.
Att det finns de som faktiskt läser det jag skriver.
Det är en liten skum känsla.
Men kul.

Fast jag undrar vad de som läser den tänker.

Bara sådär alltså.

All of a sudden I forget.

Jag insåg nyss att ingen av de bloggar jag läser uppdateras speciellt ofta.
Inte i närheten av så ofta som min.
Det gjorde de innan.
Innan blev det nästan små konvensationer.
Gömda bakom inlägg.
Det är det aldrig nu längre.
Vilket är lite synd.
Jag saknar allas bloggande.
Måste jag hitta andra bloggar att läsa också för att fylla ut de dagar ni inte bloggar?
Andra, okända bloggar?
Hur hittar jag dem isf?

Är jag helt efter som fortfarande bloggar ofta?
Eller har jag bara för lite fritidsintressen.

Hej.

Can you feel the love tonight.

Det här med mina rubriker till mina inlägg har jag kommit på att de är lite speciella.
För ibland ligger det sjukt mycket tanke bakom dem.
Ofta är det att jag lyssnar på en låt där någon strof funkar in i det jag tänker.
Då får den bli min rubrik.
Ibland är det så att jag har en tanke och då försöker hitta en strof i någon låt som handlar om det jag tänker på.
När jag hittar en sådan får den bli min rubrik.
Men ibland, ibland är jag så okreativ oh töntig att jag skäms lite, för ibland finns det absolut inget bakom mina rubriker.
De är strofer från låtar jag lyssnar på men det är allt.
Jag menar ibland absolut inget med mina rubriker.
De råkar bara vara något som sjungs i någon låt jag lyssnar på för stunden.
Och det är väldigt löjligt av mig.

Men ofta, faktiskt, så menar jag nåt med dem.
Att de är strofer från någon låt som betyder extra mycket för mig just nu.
Som ger mig någon speciell känsla eller dyl.
Så ofta är rubrikerna det enklaste sättet att märka vilken sinnesstämning jag är i.

Det visste ni inte va?

Welcome To The Jungle.

Min vän Martin har skaffat blogg idag.
Det tycker jag han förtjänar lite publicitet för.
Hoppas bara att han fortsätter skriva i den även efter två veckor.
Har är han iaf:
Martin

Lycka till.

(Fast snälla, tyck bättre om min blogg.)

Just stand up tall.

Jag är så stolt att jag fått in en bild i bloggen.
Så riktigt stolt.
Kanske itne den platsen jag ahde tänkt ha den på från början.
Kanske inte den bilder helelr för den delen.
Men det spelar ingen roll för tillfället.
För jag har lyckats få in en bild.
Och jag är stolt som tuppen just nu.

Hej.

There must be a reason I left you.

Har gäster idag.
Uppdaterar därför inte så mycket.
Kommer åter imorgon.
(Och kanske inatt.)

Hej.

Tjena alena.

Nu får det räcka för stunden.
Har inte tid att sitta mer med det nu och jag är ändå ganska nöjd med det nu.
Förhoppningsvis kommer det bilder och sånt sen också men det behöver jag kunna koder för att kunna ändra på.
Nu har jag mest lekt fram det bara.
Och det var skitkul faktiskt.
Riktigt kul.
Och framför allt är jag stolt över att ha lyckats göra något som hade med internet och datorn att göra.
Ibland funkar det faktiskt för mig.
Ibland...

Så nu har jag en roligare blogg.
Tycker jag iaf.
Lite mer originell än de redan färdiga iaf.

Hej.

I still...

Under construction.

Tidigare inlägg
RSS 2.0