Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag har gått och blivit förkyld.
Inte så konstigt med tanke på att halva jobb har varit sjukt.
Och nu får jag ju det så klart när alla andra har börjat bli friska igen.
Jag vandrar omkring överallt med halvöppen mun för att kunna andas och tårögd hela tiden.
Jag fick tårar idag när jag skämtade lite för att det var tydligen ansträngande nog för att mina tårkanaler skulle släppa lite på tanken.
Det är pinsamt att ha sååå lätt till tårar.
Sen att hela huvudet känns som nån boll med nåt hårt i som studsar omkring inuti varje gång jag börjar på huvudet gör inte det hela roligare.
Och jag har verkligen inte tid att bli sjuk.
Jag ska jobba en massa nu denna månaden ju.

Idag avr jag iväg på IKEA med mamma och tittade på vad de hade för grejer och åt.
Jag gillar IKEAs mat.
För inga pengar alls kan man få god mat.
Det är "ganska så nice". (Gud vad töntigt att jag skriver det i min blogg.)
Sen åkte vi inom kontoret och pratade med Jonas och Tomas.
Tydligen tycker alla utom jag att "nästa lördag" är nu på lördag.
Det var dumt eftersom jag tycker att nästa lördag är lördagen efter kommande lördag.
Efter kontoret åkte vi hem och åt äpplekaka med vanlijsås/visp.
Mumsigt som tusan.
Sen skulle jag kolla på tv en stund innan jobb men det slutade med att jag sov i soffan i nästan en timme och tog bussen till jobb nästan yrvaken.
Med en jävla unge som väsnades som tusan på bussen.
Men den timmens sömn var välbehövd och jag kände mig liiite piggare när jag kom till jobb.
Jag blev glad för jag fick vara på uteserveringen och det gillar jag.
Det är oftast lugnare där nu för tiden och mitt huvud klarade inte av för mycket stress idag kan jag säga.
Det är dessutom oftast skönare temperatur ute.
Men helt plötsligt, från typ ingenting, så började det spöregna.
Det var lite störigt men ändå skönt.
För regn är härligt.
Och friskt.
Och jag gillar faktiskt hösten för den är mysig.

Nä, nu ska jag sova.
Och jag hoppas verkligen att jag kan prata med Jocke imorgon för jag sakar honom som tusan.
Och det är sju veckor kvar.
Det känns som att det var jättelänge sedan jag sa hejdå till honom vid tåget och knappt kunde släppa taget om honom.
Gud vad jag kommer vara lycklig när det är den 26:e oktober.
Då kommer jag inte släppa dig ur min famn på ett bra tag.

Nä, nu måste jag sova för jag jobbar faktiskt dag imorgon.
Och är ledig udner kvällen.
Det är inte illa det faktiskt.

Hej svej.