Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag är inte mig själv nu för tiden, jag är inte som jag brukar vara. Jag vill ara det men det går inte. Jag försöker tänka på annat mendet är inte så lätt som man kan tro. Det tycker inte jag iaf. Det funkar inte alls för mig utan allt blir fel. Jag är nere i en deppperiod igen, något jag verkar komma oftare och oftare i. Det är inte bra. Jag är rädd för mig själv när jag är deppig och nere. Men mest av allt är jag rädd föratt jag påverkas så mycket av allt runt omkring och speciellt människorna runt mig, speciellt vissa människor.

Det är helt sjukt hur mitt humör och hur min dag/vecka är styrs av några få människor. Vissa mer i vissa erioder. Jag vill inte vara såhär sårbar egentlgien. Det borde jag inte vara för min egen säkerhet. Men jag kan ju knappast göra något åt det. Och på något sätt så är det ändå skönt. Det är skönt att jag blir såhär sårbar, det är skönt att kunna bli det. Fast skrämmande som bara den.

Komemr det bli en kall eller varm vinter?
Jag måste nog själv försöka fixa så att dte blir en varm vinter istället för en kall, obehaglig men hur? Det är svårt att ändra på något som man egentligen inte har kraften att ändra på. Men försöka kan man väl antar jag. Måste väl göra det. Jag kann inte fortsätta lägga ansvaret på allt och alla andra utan jag måste försöka ta mer ansvar själv. Jag måste verkligen det. Men varför är det så lätt i teorin men inte praktiken? Blä för praktiken.

Jag vill ha en riktigt varm vinter, som jag kan ha snöbollskrig i. En varmare vinter än någonin förr. En sån där man drömmer om.

Är jag förutsägbar?
Vet folk för mycket om mig och hur jag är?
Vet de mina dåliga sidor för väl?
Vet de alla mina sidor för väl?



Hjälp!


Vi ses förmodligen.
/ Josefin