Mitt liv sett från min sida glaset.

Nu är det lov.
Typ tidernas mest behövda lov för min del.
Men det känns skumt.
Det känns som att dte kommer bli ett lov som man inte alls hade tänkt sig.
Av någon anledning.
Och det är lite läskigt.
Men sen hade jag ju iof inte tänkt mig något alls.
Jag är för trött för att tänka på sånt.
För trött för att hålla mig vaken när jag vill vara vaken.
För trött för att riktigt orka med något.
Mest för att orka med mig själv.
Jag vet egentligen inte varför jag är så trött hela tiden.
Jag sover ju.
Inte mycket men dock iaf lite mer än jag gjorde innan tror jag.
Eller det kanske jag ändå inte gör?
I vilket fall som så är jag trött.
Och om jag tänker efter så tror jag det är mer psykiskt än fysiskt.
(Usch, vad jag har svårt att skriva psykiskt och fysiskt på tangentbordet.)
Jag tror det har varit för mycket på en gång den senaste tiden.
Jag har liksom inte ens hunnit med att tänka på att det har varit denna tiden på året.
Denna tiden som jag avskyr av hela mitt hjärta.
Inte ens det har jag hunnit/orkat tänka på.
Kanske är det därför jag är trött egentligen.
Därför mina normala humörssvängar har varit extrema den senaste tiden.
Hur mycket de har märkts vet jag inte men de har kännts.
På nåt läskigt sätt.
Och jag tycker inte om att inte ha kontroll på sånt.
Inte för att jag någonsin brukar ha kontroll på det iof.
Nä nu svamlar jag bara en massa utav ingen anlening.
Jag ska gå och lägga mig nu och försöka drömma om min telefon som jag nog ska få imorgon.
Inatt drömde jag föresten en bra dröm.
Inte en härlig dröm eftersom jag direkt önskade att det hade hänt i verkligenheten istället.
Men ändå en bra dröm.
För det känns som att den sa mig lite fatiskt.
Nä usch, nu ska jag sluta innan jag börjar analysera mina drömmar också.

Hej.