Mitt liv sett från min sida glaset.

började nyss se The Saw III med Anders och Louise.
Efter sådär en kvart skulle jag tro klarade jag evrkligen inte mer.
Mer försökte för jag är inte den som tycker om att börja se filmer utan att se klart dem.
Men för första gången någonsin, tror jag, har jag lämnat en film för att jag verkligen inte stod ut att titta på den.
Jag känner mig helt knäpp inuti på nåt sätt som inte går att beskriva.
Det känns skitlöjligt eftersom jag vet att det bara är en film och jag evt att hur många som helst har sett den.
en det ä nåt i den som gör att den bara blev för mycket.
Ändå vill jag titta på den.
Ändå vill jag se vad som händer.
Jag är knäpp, jag vet.
Och sen är det ju alltid lika härligt att sova ensam på rummet efter att ha sett en skräckfilm.
Alltid, alltid, alltid.
(Anas min ironi lite?)

Let's Dance kunde jag se iaf.
Så nu vill jag återigen börja på rumba.
Och Quick Step också för den delen.
Ja, dans passar nog mig bättre än skräckfilmer.

Hej.