Paus i mitt studerande
Eller ja, jag har ju kanske inte riktigt börjat med det än.
Inte sådär flitigt som jag borde göra.
För nu kommer det ju verkligen gå åt helvete.
Men jag har ju börjat vänja mig vid det vid detta laget.
Har haft en pissedag i skolan idag.
Alltså rent lektion- och kunskapsmässigt.
Jag sög stenhårt på allt jag gjorde idag.
Utom svenskan där jag satte dit Lena ett par gånger.
Det var skönt för mitt självförtroende som verkligen är lågt idag.
Ännu lägre blev det ju när jag skulle hålla intercrosseträningen.
På engelska!
Usch, det ska vi inte göra om.
Jag sitter och ska rätta och skriva till grejer till vår text om kolväten och inser nu när jag börjar med det att jag inte vet vad det är för något de där sakerna jag ska skriva till om.
Lite illa av mig.
Idag har jag anmält mig till högskoleprovet.
Läskigt att skriva det.
Läskigt att se hur dålig jag faktiskt är och hur långt ifrån läkarkraven jag kommer hamna.
Men men, jag har ju några gånger till att försöka trots allt.
Iaf så blev jag glad när jag cyklade hem från intercrossen idag.
Jag lyssnade på iPoden och började plötsligt bara sjunga med.
Jag, sjunga?!
Det ni, det är inte ofta det händer kan jag säga er.
Och tur är nog det.
Men ingen hörde mig idag, inte ens jag så det var ganska lungt.
Nu lyssnar jag på Lasse och blir allmänt glad i hela kroppen.
Varför?
Inte vet jag.
Men jag tackar och tar emot.
Det är väl det smartaste man kan göra, eller?
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Ser ni hur jag strök det där sista?
Det som egentligen utmärker låten.
Det är underbart att säga det men idag, nä nu öljög jag, NU har jag lite den känslan.
Eller egentligen saknar jag den där känslan.
Jag har inget sånt där som gnager.
Jag tom sitter och förklarar hur kärlek till en sån där alldeles speciell person är överskattat.
Hur man kan bli oerhört lycklig och glad även utan en sån där.
Och jag gör det med hela mitt hjärta.
Jag är nog typ en ny person.
Inte att jag har tappat tron på kärleken, men jag har väl fått någon slags insikt.
Jag har lärt mig att prioritera tror jag.
Och från och med nu kommer familj och vänner alltid gå före någon potensiell pojkvän.
Jag vet att jag var kass med prioriteringen innan och tog folk för givet men ack så fel jag gjorde.
Och ack vad jag har lärt mig.
De som gör mig lycklig och på sånt hät härligt humör nu kan göra det i fortsättningen också ju.
Varför söka lycka sådär någon annanstans då?
Nä nu räcker det, ni fattar principen och tanken.
Nu ska jag rätta ltie till och sen ska jag baka kaka.
Ha det underbart.
Hej.
Inte sådär flitigt som jag borde göra.
För nu kommer det ju verkligen gå åt helvete.
Men jag har ju börjat vänja mig vid det vid detta laget.
Har haft en pissedag i skolan idag.
Alltså rent lektion- och kunskapsmässigt.
Jag sög stenhårt på allt jag gjorde idag.
Utom svenskan där jag satte dit Lena ett par gånger.
Det var skönt för mitt självförtroende som verkligen är lågt idag.
Ännu lägre blev det ju när jag skulle hålla intercrosseträningen.
På engelska!
Usch, det ska vi inte göra om.
Jag sitter och ska rätta och skriva till grejer till vår text om kolväten och inser nu när jag börjar med det att jag inte vet vad det är för något de där sakerna jag ska skriva till om.
Lite illa av mig.
Idag har jag anmält mig till högskoleprovet.
Läskigt att skriva det.
Läskigt att se hur dålig jag faktiskt är och hur långt ifrån läkarkraven jag kommer hamna.
Men men, jag har ju några gånger till att försöka trots allt.
Iaf så blev jag glad när jag cyklade hem från intercrossen idag.
Jag lyssnade på iPoden och började plötsligt bara sjunga med.
Jag, sjunga?!
Det ni, det är inte ofta det händer kan jag säga er.
Och tur är nog det.
Men ingen hörde mig idag, inte ens jag så det var ganska lungt.
Nu lyssnar jag på Lasse och blir allmänt glad i hela kroppen.
Varför?
Inte vet jag.
Men jag tackar och tar emot.
Det är väl det smartaste man kan göra, eller?
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
Ser ni hur jag strök det där sista?
Det som egentligen utmärker låten.
Det är underbart att säga det men idag, nä nu öljög jag, NU har jag lite den känslan.
Eller egentligen saknar jag den där känslan.
Jag har inget sånt där som gnager.
Jag tom sitter och förklarar hur kärlek till en sån där alldeles speciell person är överskattat.
Hur man kan bli oerhört lycklig och glad även utan en sån där.
Och jag gör det med hela mitt hjärta.
Jag är nog typ en ny person.
Inte att jag har tappat tron på kärleken, men jag har väl fått någon slags insikt.
Jag har lärt mig att prioritera tror jag.
Och från och med nu kommer familj och vänner alltid gå före någon potensiell pojkvän.
Jag vet att jag var kass med prioriteringen innan och tog folk för givet men ack så fel jag gjorde.
Och ack vad jag har lärt mig.
De som gör mig lycklig och på sånt hät härligt humör nu kan göra det i fortsättningen också ju.
Varför söka lycka sådär någon annanstans då?
Nä nu räcker det, ni fattar principen och tanken.
Nu ska jag rätta ltie till och sen ska jag baka kaka.
Ha det underbart.
Hej.
Kommentarer
Trackback
