Mitt liv sett från min sida glaset.

Idag har jag kollat upp lite smått om skolor att plugga vidare på.
Väldigt, väldigt smått men ändå.
Dock sitter jag i en sits då jag vet exakt vad jag vill göra.
Hur jag ska ta mig dit är lite svårare att veta.
Jag får nog också ta och boka tid hos syo:n nån gång snart.

Hela veckan när jag har cyklat hem har jag cyklat förbi sjukhusområdet.
alltid på väg till skolan men denna veckan har jag även cyklat genom sjukhusområdet hem flera dagar.
Där cyklar jag förbi alla läkarstudenter som är ute på rast.
Och varje gång jag sett dem har jag lett.
Som att det är där jag hör hemma.
Som att jag bara väntar på att få stå där så som dem.
Jag vill också vara en läkarstudent.

Jag har insett mer och mer att det är det enda jag kan tänka mig att jobba som.

Eller nä, egentligen hade jag nog kunnat jobba med rätt så många olika saker.
Men det är det jag brinner för.
Verkligen.
Och det är faktiskt ganska skönt att vara en av de som vet vad jag vill göra efter gymnasiet.
Jag kan inte tänka mig att plugga till något annat.

Alltid när folk frågar mig vad jag vill göra efter gymnasiet säger jag att det lutar åt läkarlinjen.
Eller att jag kan tänka mig läkarlinjen.
Det ska jag sluta göra.
Jag ska sluta stå och försöka vara lite blygsam eller vad sjutton det är jag är när jag säger så.
För faktiskt så är det så att det inte alls lutar åt läkarlinjen.
Det är inte så att jag kan tänka mig läkarlinjen.
Det ska bli läkarlinjen.
Jag kan inte tänka mig något annat.
Jag ska bli läkare.
Jag ska göra en skillnad.
Jag ska finnas där för människor när de behöver någon som inte bara är läkare.
Jag ska vara den, som ofta fattas inom vården.
Den som lyssnar, den som får patienterna att känna sig trygga.
Den som brinner för sitt yrke på ett sånt sätt att det smittar av sig på alla runt omkring.
Och jag ska göra folk friska.
Jag kan inte tänka mig att kanske bli läkare jag ska bli läkare.