Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag fick en jobbig känsla nyss.
Den svepte över som som en våg av obehag och jag har ingen aning om varför den slog in över mig.
Jag var totalt oförberedd och är därför nu mest i chocktillstånd.
Jag vet inte varför jag plötsligt blev såhär.

Steph har haft en känslovecka.
Jag tror faktiskt att jag har haft lite av det också.
vi hade definitivt en känslodag ihop iaf.
det är sjukt vad humöret kan vridas och vändas om man är känslomässigt labil för en stund.
Det gjorde den verkligen.

Men nu fick jag en skum känsla iaf.
Som bl.a. gör att jag inte orkar lyssna på musik med text i sig.
Det är en kväll för instumentala låtar.
Verkligen.

gud, jag hatar nä jag blir såhär.
Det får mig att känna mig som en typisk tonåring som inte har nån kontroll alls på sitt humör.
Det har jag.
Det vill jag tro att jag har iaf.
Fast sen vill jag alltid tro att jag har kontroll på allt och att jag kan allt.
Verkligen.
Varför tror ni att jag tar på mig typ alla utmaningar det finns att ta på sig?
Förutom de som har med höjder att göra för det är jag rädd för.

Love actually har sjukt bra instrumentala låtar på sin skiva.
Sjukt bra.
De har jag lyssnat på mycket och jag vet inte hur många olika musikvideor jag har gjort upp i huvudet till de.
Speciellt en av dem.
Det är väldigt mysigt tycker jag att ligga och bara göra en musikvideo i huvudet.
Tänk vad mycket man kan göra med lite fantasi.

Nu ska jag se vad jag kan göra på datorn en stund.
För jag är väldigt rastlös.
Väldigt.
Och inte ett dugg social just nu.