I'd like to think the best of me is still hiding up my sleeve.

Ibland blir jag irriterad på mig själv.
Över att jag har så myket jag vill, men är så dålig.
Jag är den sortens människa som gärna lyssnar när folk behöver prata.
Jag vill finnas där för de som behöver mig.
Oavsett om jag känner personen eller inte.
Jag mår bra när andra mår bra.

Just därför retar det mig så enormt.
Att jag aldrig kan komma på nåt vettigt alls att säga när folk faktiskt behöver prata.
För även om man ofta bara behöver prata av sig så vill man gärna höra att personen man berättar för bryr sig.
Det har jag svårt för att visa på ett bra sätt.
På ett tydligt sätt.

Jag försöker.
Och jag vill.
Men ofta kommer jag inte på nåt vettigt att säga alls.
Det enda jag kommer på låter dumt och onödigt och jag är rädd för att göra de som är nere ännu mer nere.
Det jag är mest rädd för är också att personen som berättar ska tro att jag inte bryr mig.
Att jag egentligen inte vill lyssna.
För det vill jag.
Jag vill att de som behöver prata gör det.
Jag vill att de ska känna att de kan prata med mig.
Att de kan säga vad som helst för det stannar ändå mellan oss.
Att de kan säga vad som helst, för jag lyssnar.

Jag vill finnas där för folk som behöver mig.
Oh jag vill att folk ska veta att jag finns där för dem.

Kommentarer
Postat av: Isak

men du? det gäller faktiskt inte att ha något bra att säga, utan oftast ska du bara vara bra på att lyssna.

2007-10-04 @ 23:06:21
Postat av: anna

Joe, det vet vi redan. Du är fin och söt, och det är typ en gåva att få folk att prata med en. man ska bara vara helt tyst, inte svara. det är hela hemligheten.

2007-10-04 @ 23:44:24
URL: http://asfaltbarn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0