Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag är hemma nu.
Kom hem en halvtimme tidigare än ag trott jag skulle.
Det var ganska skönt.
Och jag har lärt mig av mina misstag att jag i fortsättningen ska ta en väska som man kan rulla på marken när jag ska åka såhär.
För mina axlar gör fortfarande ont.
Och huvudet mådde inte direkt bra efter att ha gått omkring med två tunga väskor inne på Nordstan i min väntan på nästa buss.
Snacka om spänningshuvudvärk där.

Men nu är jag hemma iaf.
Efter att ha sovit en massa massa på bussen.
Och inte fått nåt pluggat alls nästan.
Men jag är inte direkt förvånad.

Men visst är det lite skumt.
Att jag har sovit en massa, massa på bussen men ändå är trött som en björn (alltså jättetrött).
Lite märkligt är det faktiskt.

Så snart får jag väl ta och lägga mig  i min stora, tomma säng och försöka sova.
Det kommer inte vara mysigt.
Utan mest bara tomt.

Och jag fick frågan igår om inte Malmö och Skara var typ samma sak.
Det skulle jag väl inte direkt påstå.
Men de är båda städer med personer som betyder mer för mig än någon kan förstå.