Mitt liv sett från min sida glaset.

Nästa vecka åker jag.
Antagligen blir det på lördag nästa vecka men jag vet inte säkert.
På lördag jobbar jag mitt sista pass på jobb.
Sen är det hejdåutgång för att det är min sista dag.
Sen är jag borta från jobb.
Om någon vecka är jag borta från allt.
Just nu känns det verkligen som att jag kommer komma bort från allt.
Jag kommer bli en sån som man kommer ihåg vagt och känner igen när man går på stan men inte kan placera.
Snälla, låt mig inte bli en sån!
Just nu känns det verkligen inte som att jag åker iväg för att prova på nya äventyr och allt vad det innebär utan det känns mer som att jag måste lämna allt här.
Det kommer säkert kännas annorlunda om några veckor, när jag har kommit på plats i Odense och börjat lära känna lite folk där men ändå.
Jag vill höra hemma på en plats.
Jag vill inte att folk glömmer bort mig helt.
Om jag ska vara sån som är sån så vill jag nog egentligen att folks liv lite grann ska kretsa runt mig men det behöver vi ju inte låtsas om för det låter bara dumt.
Men visst vill man egentligen att folk ska tycka att det är så mycket bättre och roligare när man är med.
Eller är det bara jag som är ego?

Nä, nu ska jag sova.
Långpass idag (10½ h) och lång, långpass (11½ h) imorgon gör att jag i princip bor på jobb mina senaste dagar.
Så skrik inte på mig när jag luktar matos och hittar nya såsfläckar på armarna, jag ska snart sluta upp med det. (Iaf ett tag).