Mitt liv sett från min sida glaset.

Det är lite otroligt.
Vad en person kan göra med en.
En person som i början inte var någon som skulle bli någon.
Personen kunde förstå.
Personen kunde förstå på ett sätt som ingen annan gör.
Eller jag kunde prata med personen på ett sätt som jag inte kunde med någon annan iaf.

Det är lite otroligt.
Vad en person kan komma att betyda för en.
En person som jag träffade på det mest ovanliga sättet.
En person som som förstod.
En person som jag kan prata om allt med.
En person som jag saknar så otroligt när jag inte är med honom.

Nu är det snart sju timmar sedan jag lämnade personen på perrongen, satte mig på bussen och åkte därifrån.
Jag ville verkligen inte åka.
Jag hade kunnat stanna där för alltid.
Där på perrongen tom.
Bara jag hade fått vara med honom.

Jag vill vara med honom.
Jag vill vara i hans famn och känna värmen från hans andetag.
Jag vill ligga med huvudet mot hans axel och höra hans hjärtslag.
Det får mig att känna mig trygg.
Det får mig att känna mig säker.
Det får mig att känna mig lycklig.
Han får mig att känna mig lycklig.
Så otroligt lycklig.

Tack.