Mitt liv sett från min sida glaset.

Mina ögon bränner.
Mitt huvud arbetar på sparlåga.
in kropp är nästan avdomnad.
Förutom höften som gör asont när jag går.
Andningen är lugn.
Händerna sega.

Jag har sovit alldeles för lite.
Inatt.
Och igårnatt.
Och natten innan dte också tror jag.
Jag sover för lite.
För lite för att fungera.
För att helt enkelt kunna existera.

Ska snart dricka kaffe.
Igen.
Och jag vet, det är en dum vana.
Du har helt rätt när du säger att det bästa mot trötthet är att sova.
Men jag nöjer mig med det näst bästa på den fronten.
Kaffein.
För såhär kan jag inte vara när jag ska ut och köra idag.
Jag ska nog ta en öde gata att köra på.
Ska jag nog ändå iof.
För jag ska köra manuell.
Och det är inte säkert för mig att köra ute bland trafik då.
Eller säkert och säkert.
Bilarna bakom får helt enkelt vara bredda på motorstopp lite då och då.
För så är min manuella körning.
Men jag ska försöka bättra den nu.
Jag ska försöka ta tag i min bilkörning.

Och jag ska försöka ta tag i mitt sovande.

Någon gång.
Någon dag.
När jag orkar.

Hej.