Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag är orolig på riktigt nu.
Direkt när jag läste det blev jag nere.
För det är en del av mig som mår dåligt.
Och jag vet inte vad jag kan göra för att ändra på det.
Tyvärr tror jag att det inte finns något alls jag kan göra.
Jag hade verkligen gjort vad som helst för att få denna, som är en del av mig, att må bra.
Att känna sig bra.
Och lycklig.

Jag önskar att denna del ringer mig snart.
Och bara pratar.
Så jag får höra rösten.
Jag önskar verkligen det.
Kan inte beskriva hur mycket jag önskar att telefonen skulle ringa nu till mig och jag skulle få höra rösten.

För jag är orolig.
På riktigt.
Verkligen orolig.