Mitt liv sett från min sida glaset.

Idag är det sex månader sedan vi blev tillsammans.
Det är lite otroligt.
Och varje sekund tillsammans med dig gör mig lycklig.

Tack älskling.

"Speak is silver, silence is gold."

Det är snö här i Skara.
Även om de inte tycker att det räknas som snö.
Men för en Malmöbo räknas det som snö så fort det är ett vitt lager på marken.
Oavsett tjocklek.

Jag fick inte pluggat så mycket som jag borde ha fått igår.
Men mer än jag hade räknat med.
Tyvärr kunde jag inte många av uppgifterna så jag får nog försöka få pappa att räkna med mig på söndag när jag kommer hem.
Men nu är jag hos Jockie.
Och det är väldigt mysigt.
OCh han är faktiskt duktig på att laga mat och ordna en romantisk middag.

Hej hej.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna såhär för någon som jag gör för dig.
Du är den jag längtar till hela tiden.
Du är den som får mig att må bra bara genom att krama om mig.

Och det är lite sjukt att säga det men jag som älskar romantik och dikter har ingen aning om hur jag ska kunna förklara vad jag känner för dig.
Jag försöker säga det så bra jag kan.
Jag gör mitt bästa för att visa det.
Men jag kan ändå inte få fram vad jag vill ha sagt.
För inga ord kan förklara vad du gör med min kropp och mitt hjärta bara genom att vara min.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Jag håller på och funderar på födelsedagspresent åt Jocke nu mest hela tiden.
Det retar mig att jag inte kommer på nåt sånt där riktigt, riktigt bra.
Det retar mig att jag är så dålig på att ge presenter.
Jag kommer nästan aldrig på nåt bra så det blir alltid nödlösningar.
Men jag vill ge något genomtänkt.

Har kommit på en sak.
En liten sak.
Som bara är en extragrej.
Till vad vet jag inte.
Har ett par olika idéer men ingen känns riktigt bra.
Jag får väl se om jag kommer på nåt som känns helt rätt.
Det är ju inte så att jag kan ge bort ett pärldjur...
...Det har han ju redan fått.

Hej.

Ändå gör det mig lycklig bara av att tänka på det.

Så sitter jag här.
Själv på mitt rum.
Lågan från ljusen och datorskärmen är det enda som skänker ljus på mig och mitt rum.
Sitter och gör inget alls.
Segar.
Lyssnar på musik.
Känner mig lagom.
Ja, lagom.
Känner mig inte för mycket.
Inte för lite.
Tänker lagom.
Inte för mycket.
Inte för lite.
Är lagom trött.
Inte supertrött.
Inte jättepigg.
Jag sitter på mitt rum.
Och är lagom.

Då.
Mitt i min lagomhet.
Börjar mobilen vibrera.
Och spela en melodi.
Sms.
Jag öppnar mobilen.
Och läser.
Och ler.
Läser igen.
Och ler ännu större.

Och på en sekund försvinner min lagomhet.

Jag sitter fortfarande här.
Själv på mitt rum.
Lågan från ljusen och datorskärmen är det enda som skänker ljus på mig och mitt rum.
Sitter och gör inget alls.
Segar.
Lyssnar på musik.
Och ler.

Plötsligt känner jag mig lite mindre lost.
Lite mer orienterad.

Tack.

Jag har en överaskning till Jocke när han kommer ner.
Och jag är lite stolt, för jag har fått honom att bli nyfiken för en gångs skull.
Jag tycker faktiskt jag har varit lite duktig på att ge ledtrådar som inte leder honom nån vart alls i sin nyfikenhet.
Det är ganska kul faktiskt.

Muhahahaha.

Okej, kanske inte sådär läskigt kul.
Men kul.

Hej.

Denna helgen träffar jag inte Jocke.
Det känns lite skumt.
Lite tomt.
Okej, väldigt tomt.

Och jag saknar att ha honom bredvid mig.
Jag saknar när han kommer bakom mig och ger mig de där kramarna som ger mig en så underbar känsla.
Jag saknar honom.

Jag tycker inte alls om avstånd.

Det första jag gör varje gång jag sätter mig vid datorn är att kolla efter dig.
Hoppas du är där och kan/vill prata.
Det är du inte.
Så då pratar jag med mig själv istället.
I bloggen.
Inte pratar med mig själv på riktigt.
Det är inte jag som gör sånt.
Det är dock inte lika kul.
Inte riktigt.
Inte ens i närheten egentligen.

Jag är hemma nu.
Kom hem en halvtimme tidigare än ag trott jag skulle.
Det var ganska skönt.
Och jag har lärt mig av mina misstag att jag i fortsättningen ska ta en väska som man kan rulla på marken när jag ska åka såhär.
För mina axlar gör fortfarande ont.
Och huvudet mådde inte direkt bra efter att ha gått omkring med två tunga väskor inne på Nordstan i min väntan på nästa buss.
Snacka om spänningshuvudvärk där.

Men nu är jag hemma iaf.
Efter att ha sovit en massa massa på bussen.
Och inte fått nåt pluggat alls nästan.
Men jag är inte direkt förvånad.

Men visst är det lite skumt.
Att jag har sovit en massa, massa på bussen men ändå är trött som en björn (alltså jättetrött).
Lite märkligt är det faktiskt.

Så snart får jag väl ta och lägga mig  i min stora, tomma säng och försöka sova.
Det kommer inte vara mysigt.
Utan mest bara tomt.

Och jag fick frågan igår om inte Malmö och Skara var typ samma sak.
Det skulle jag väl inte direkt påstå.
Men de är båda städer med personer som betyder mer för mig än någon kan förstå.

Jag är uppe hos Jocke nu.
I lite mindre än två timmar till.
Sen är det sju timars hemfärd för min del.
Lite smådrygt.
Lite drygt att helgerna inte är längre också.


Jag har haft en toppenhelg här.
Sjunigit Singstar och bowlat tusan.
Och fått vara med Jocke hela tiden.

Jag får skriva mer när jag kommer hem.

Hej svej.

Jag tror det har något med vetskapen att göra.
Eller snarare vet jag det.
För inte saknar man någon eller något när man vet att man alldeles strax får träffa den/får tillbaka det.
Det är när man vet att man inte kommer det på ett tag som man saknar.
Som man börjar sakna bara någon minut efter att den/det har lämnat en.

Jag saknar.
Nåt enormt.
Trots att det bara är någon timme sedan.
Jag saknade direkt när jag gick och lade mig i min nittiosäng som då kändes stor.
Jag saknade redan när jag stängde dörren och visste att vi inte skulle ses på ett tag.
Det kändes som att en del av mig åkte.
Som att en del av mig åkte oh lämnade resten av mig att lösa världens bekymmer själv.
Det funkar inte riktigt.
Jag funkar inte riktigt.
För jag saknar dig.
Och hade jag fått bestämma hade vi aldrig varit tvugna att lämna varandras sida.

Igår fick jag en del frågor om vem han är.
Hur han är.
Hur vi träffades.
Och sånt.

Och varenda gång log jag stort.
Jag log stort, svarade på frågorna och sa "han gör mig så otroligt lycklig".
Varenda gång kände jag hur jag blev aldeles varm inombords.
Hur jag hade kunnat prata på hur länge som helst.
För jag blir lycklig bara av att prata om honom.

För det är det du gör med mig.
Visste du det?

Nu är Jocke dum mot mig.
Han kittlar mig.
Allaborde veta att man inte ska kittla mig.
Det kan få förödande konsekvenser.
...