Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag ville ju inte bli såhär nu. Känner mig inte redo för det och vill ha tid för mig själv först. Jag utvecklas som bara den redan nu och det vill jag fortsätta med. Men varför kan jag inte låta bli att sakna dig lite då? Jag skulle tom kunna erkänna det lite för dig tror jag. Och det är lite skrämmande. Vad händer med mig? Vad gör du med mig? Och vad vill du med mig?

det kanske är bra att jag är borta några dagar så vi får lite distans dock. Lite tid att tänka över det...