Mitt liv sett från min sida glaset.

Idag är jag inte mig själv. Eller kanske är jag det, kanske är detta mer jag än jag annars är. Inte vet jag men jag är iaf inte som jag brukar vara. Jag är helt i upplösningstillstånd hela tiden. Har hur nära som helst till tårarna och har redan gråtit mer idag än jag har gjort den senaste tiden. Brukar inte gråta nu för tiden men idag brast det. Idag blev det för mycket för att jag skulle kunna hänga med. Jag fick reda på en sak idag som jag inte hade en blekaste aning om. Min gamla mattelärare har gått bort i helgen. I cancer. När jag fick reda på det började jag skaka. På allvar skaka. Trodde inte att jag kunde göra det av någon sådan anledning men tydligen kunde jag. Ringde mamma och bröt ihop mitt i skolan. Sen dess ha rjag varit helt väck. Ska iväg om några timmar och träffa mina vänner härifrån men jag vet inte hur jag kommer funka där. Det är alldeles för mycket tankar som snurrar runt just nu. Alldeles för många minnen som väcks nu igen. Alldeles för mycket som påminner mig om det där för tre år sedan. Jag funkar inte när jag tänker på det! Jag funkar helt enkelt inte! Jag känner mig så galet hjälplös. Och otroligt maktlös. Jag känner mig svag och ensam. Vill hem och vara med de som känner mig på riktigt. Vill vara med folk som förstår mig. Som vet varför jag blir som jag blir. Jag vill avra med folk som jag älskar och som älskar mig. Jag vill hem! Är så sjukt glad över att mamma och Lollo kommer på torsdag. Jag behöver dem nu. Jag behöver dem iof alltid men just nu behöver jag dem extra mycket.

Jag orkar inte skriva mer just nu. Gör det kanske senare...