Då kan jag inte säga nej.

Du gör mig glad, vet du det. Minsta lilla grej du säger eller gör gör mig glad. Eller bekymrad över att du kanske tolkade det jag sa på fel sätt. Eller ledsen över att du inte är hos mig. Eller fnittrig, helt enkelt för att det är det du gör med mig. Du får mig ur balans och helt tillbaka på plats igen. Jag som trivdes så bra med hur allt var. Jag som hade hittat min plats. Trodde jag iaf. Men nu har jag blivit helt lost...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0