Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag känner att jag förändras mer och mer efterhand som tiden går.
Jag är en helt annan person, och då menar jag verkligen en helt annan, än jag var för sex år sedan.
Jag har annorlunda beteende, annorlunda syn på saker och framförallt ett annat sätt att ta skit.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat gå tillbaka sex år i tiden och vara den person jag är idag istället.
Men den person jag var då har gjort mig till den jag är idag.
För på den tiden var jag feg.
Jag var rädd.
Och jag tog skit som tusan.
Idag hade jag tagit saker på ett anant sätt.
Idag hade jag inte accepterat sånt skitsnack.
Idag hade jag sagt ifrån.
Och idag har jag en annan roll i det jag gör.
Jag är inte längre den där osäkra som hellre är tyst än säger nåt fel.
Jag är snarare den som pratar på som tusan för att jag plötsligt känner för det.
Jag är inte lika rädd för att göra fel och göra bort mig.
Och jag gör nog bort mig oftare nu än innan.
Men jag skäms inte.
Oftast inte iaf.
Jag skrattar åt det, tänker "Ja, dte var väl typiskt mig" och går vidare.
Det gör väl också att jag kommer längre idag.
Jag vågar mer och ser inga egentliga hinder för vad jag kan uppnå.
Det kanske blir lite omvägar och lite blåmärken men på ett eller annat sätt ska jag ta mig dit.

Jag önskar ibland att jag hade kunnat åka fram lite i tiden och se vad jag är för någon då.
Se vad jag har gjort av mitt liv och hur jag har utvecklats.
Men hur kul hade det egentligen varit?
För när allt kommer omkring, hur mycket hade man satsat om man hade vetat hur det skulle sluta?

Nä, jag är nog rätt så nöjd med att leva i nuet och se fram emot morgondagen.
Låter inte det ändå rätt så härligt.