Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag har en kompis.
Som jag brukar kalla min bästa vän.
En kompis som jag bara har känt ett par år men som det känns som att jag har känt hela mitt liv.
Vi kom varandra väldigt nära väldigt snabbt.
Men nånting är det med vår vänskap.
För den sätts ständigt på prov.
Nu sitter jag hemma efter att ha jobbat.
Skulle gå ut med henne och några andra men det sker sig.
Det gör egentligen det samma för jag mår ändå inte speciellt bra idag.
Men jag är väldigt besviken.
För jag hade faktiskt tänkt gå ut för att hon ville att jag skulle följa med.
Jag blev glad när hon sa att hon ville att jag skulle med ut.
Men när jag har slutat jobb efter slitiga 6 timmar (sålde för nästan 16000 under sex timmar, blev lite stolt) och de inte ens har lämnat förfesten utan ska börja resa på sig tjugo minuter innan de ska träffa mig och bara bussen tar minst en kvart så blir jag väldigt besviken.
Det i kombination med att min studentskiva inte passade in i schemat gör mig väldigt, väldigt besviken.
Inte sur, inte arg, mest bara besviken.
Det är så jag känner det nu.

Vilken kul måndagskväll va?