Mitt liv sett från min sida glaset.

Bara för att vara sån så ska jag faktiskt skriva om något denna gången.
Något jag tänkt på många gånger.
Oftast när jag åker bil.

Flera gånger har det hänt att bilen jag åkt i har stannat vid ett rödljus ochj ag har tittat in i bilen intill.
Där ser man ofta människor man aldrig sett innan.
Aldrig mer kommer se.
Eller så ser man dem då och då, bara utan att lägga märke till dem eftersom man inte känner dem.
Men hur som helst, när jag då tittar in i bilen inill har jag många gånger undrat vart de är på väg.
Hur de är.
Vad de tänker på.
Hur det hade varit att vara en person i en av alla andra bilar ute i världen.
Hur det hade varit att vara någon helt annan.
Hur någon annan hade sett på mitt liv.
Hur de hade hanterat mina framsteg.
Och mina motgångar.
Hur de hade gjort mina val.
Men mest hur jag hade hanterat deras liv.
Hade jag gjort det på samma sätt som de?
Eller hade jag gjort personens val helt annorlunda.

Tänk om jag hade varit personen på andra sidan rutan som såg in på mig.
Tänk om jag hade varit någon helt annan än jag.

Det är en lite häftig tanke tycker jag.
Fast ändå en lite skrämmande.
Men visst hade det varit häftigt att prova på att vara någon helt annan (annan kropp, annan historia, annan värld).
Fast sen, när ljuset slår om till grönt och bilen börjar rulla igen tittar jag på de som åker i bilen med mig och är glad över att vara precis den jag är.

Men jag föreslår att ni provar på att tänka så någon gång när ni ser någon.
Det är en rätt mäktig känsla och tanke.