Mitt liv sett från min sida glaset.

Igår jobbade jag ju.
Skulle jobbat mellan 12 och 22.
Alltså tio timmar.

Men en halvtimme innan jag skulle sluta frågade de m jag kunde stanna ännu längre.
annars låg de i riktig knipa.
Så jag stanna en timme extra.
Alltså: jag jobbade mellan 12 och 23.
Konstant gående med undantag för en halvtimme då jag hade lunchrast.
Jag ska definitivt ha på mig en stegräknare någon gång för att se hur mycket jag faktiskt går.
Men det är mycket, det kan jag säga er.
Att jobba sm servitris är verkligen motsatsen till stillasittande kontorsarbete.
Men jag klarade det.
Trodde faktiskt att det skulle vara värre.
speciellt efter att ha varit ute natten innan.
Men man går in i någon slags dvala och tappar uppfattningen om tiden.
Allt man har i huvudet är menyn.
Och lite då och då att man är hungrig eller att benen gör ont.
Men det känner man heller inte så mycket då man jobbar.
Dvalan räddar en från det.
Det sra är dock när man kommer hem och sätter sig.
Eller lägger sig ner.
Att lägga sig ner var nog värre.
Då kändes det i benen.
Och i hela kroppen.
Då kändes det rejält.
Men jag är stolt ändå.
Stolt över att jag klarade att jobba så länge.
Stolt över att jag inte alls märkte att jag hade varit ute natten innan efter de två första timmarna.
Stolt över att jag känar mina egna pengar.
Stolt över att jag kan planera inför sommaren som att jag har pengar.
Det är skönt.

Men idag skajag inte jobba som tur är iaf.
Idag ska jag nog övningsköra ut till Tomas, Annika och Lucas.

För jag missade att träffa alla igår när farmor hade kalas.
För att jag jobbade.
Så jag skaförsöka träffa dem tre iaf.
Anders ska nog komma hem en stund också tror jag.
Och jag ska få övningsköra lite.
Vilket jag faktiskt är lite nervös för.
Har inte gjort det på ett halvår tror jag.
Jag är rätt dålig på att komma ut och övningsköra.
Det är något jag inte är stolt över.
Men idag ska jag göra det iaf.