Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag ska se om det funkar att göra som de snackade om i Sjätte sinnet.
Kommer inte ihåg vad de kallade det men det handlade om att typ bara sätta sig ner med en penna i handen och ett papper framför sig och sedan bara låta pennan flöda över pappret.
EFter ett tag skulle hjärnan visst stänga av och ens inre tankar, eller nåt, skulle komma fram.
Mitt tangentbord får vara min penna.
Min skärm får vara mitt papper.
Jag tror att jag kanske behöver skriva av mig lite.
Det var ett tag sedan sist.
Fast jag inbillar mig alltid att jag behöver skriva av mig.
Att jag har en massa tankar som jag inte låter komma ut riktigt.
Eller kanske jag verkligen har det.
(Jag ber redan nu om ursäkt för ett sjukt långt och sjukt drygt inlägg. Det är bara att sluta läsa när som. Som sagt: jag testar något nytt bara.)

Men som sagt.
Jag vill skriva av mig lite.
Sedan jag slutade skriva dagbok har jag skrivit av mig helt och hållet på bloggen.
Något jag ångrar lite.
För även om jag har bloggen för att skriva vad jag verkligen tänker och vad jag verkligen känner så måste jag erkänna att jag anpassar mina formuleringar och mina erkännanden lite till mina läsare.
Det är kanske dumt.
Kanske skulle jag tjäna på att inte göra det.
Att inte anpssa mig.
Kanske skulle jag tjäna på att stå helt för vad jag verkligen känner och tycker.
Fast det gör jag.
Jag ser dock ingen anledning till att blotta allt när det kan komma i fel händer.
Det harvi sett exempel på när det gjort.
Strax därefter försvann en omtyckt blogg.
Fast jag har som regel att inte ta bort något inlägg.
Har det publicerats så har det.

Nu tog det stopp i huvudet.
Nu ville jag inte skriva nåt mer.
Bara totalstopp.
Och jag blir alldeles skum i kroppen.
Precis som att jag ska bryta ihop.
Helt plötsligt kändes det som det.
Skumt.

Jag vill få hjärnan att stänga av och mitt undermedvetna att tränga fram.
Men det gör inte det.
Jag kanske vill för gärna.
Eller kanske det undermedvetna inte har nåt vettigt att säga.
Har inte det undermedvetna alltid nåt vettigt att säga?
Är det inte det undermedvetna som faktiskt är den vettiga delen av kroppen?
Jag vill forska lite också föresten.
Har jag börjat inse mer och mer.
Jag vill göra undersökningar på hur människors beteende funkar.
Det hade varit grymt kul och intressant.
Jag vill förstå mig på människor bättre.
Förstå mig på olika beteenden.
Men jag vill fortfarande främst hjälpa människor.
Jag vill göra något för samhället.
Jag vill vara någon som arbetar på individnivå men som ändå gör skillnad.
Jag vill ...
Jg har en massa saker jag vill.
Jag är nog rätt mycket av en drömmare.
Jag tycker om att drömma.
De drömmarna man kan styra.
De där man är sin egen regissör och producent och bestämmer hur sagan ska sluta för stunden.
Jag gillar att ha kontroll.
Jag gillar när andra tar beslut åt mig.
För då kan de inte tycka att det är mitt fel om något blir som de inte tänkt sig.
Men jag tycker ändå om att ha kontroll över vad andra beslutar.
Jag vill finnas i bakgrunden och ha en vakande hand över saker och ting.
Jag gillar att planera.
Jag gillar att ha information.
Jag gillar att vara till nytta.
Jag gillar att vara till behov.
Nä, jag älskar att vara till nytta och behov.
Jag njuter när jag behövs och folk uppskattar mig.
Jag njuter när jag gör något bra och känner att jag gjort mer än vad som förväntats.
Har gjort bättre ifrån mig än folk trott jag skulle.
Jag älskar att överaska.
Jag älskar (även om jag lite skäms över att säga det av någon anledning) att stå i centrum.
Jag älskar att vara mittpunkten i ett sällskap.
Jag älskar att känna mig säker
Jag älskar att vara duktig.
Jag älskar att uppskattas för vad jag är.
För vad jag kan.
Inte för vad jag har.
Jag hatar att bli tagen förgiven.
Jag hatar att bli glömd.
Att inte bli märkt.
Att inte ha en riktig plats.
Att inte veta.
Jag hatar osäkerhet.
Jag hatar ovisshet.
Jag hatar att känna mig rädd.
Jag älskar att skriva.

Nu är inlägget långt, fullt av skit och mest bara ett meningslöst babblande.
Och ändå har jag inte nått mitt undermedvetna alls.
Så jag slutar.
Försöker en annan gång istället.
Ska nog försöka sova snart.

Natti katti.