Mitt liv sett från min sida glaset.

Nu har jag lämnat av Jocke på stationen.
Han skulle åka hem.
Det känns så sjukt tomt varenda gång vi skiljs åt.
Det känns fel.
Nu vet jag att jag ska träffa honom igen om två veckor.
Men ändå känns det ensamt.
Två veckor känns sjukt länge.

Ibland slår det mig hur väl han känner mig.
Hur mycket han vet om mig.
Hur han får se alla sidor av mig.
Ibland undrar jag hur det kan komma sig att en person kan komma och få en att öppna sig helt.
Jag hoppas bara att mina bra sidor övergläser mina jobbiga.
För han är så otroligt speciell för mig.