And it kinda sceares me.

Idag tittade jag runt på olika högskolor som har läkarlinjen.
På deras hemsidor.
Känns som att det kan vara lite bra att påbörja ansökningen snart så jag får det gjort i tid.
Det är ju ganska viktigt.
Samtidigt är det väldigt skrämmande.
Jag har ingen aning om vad jag kommer göra om ett halvår.
Eller ja, åtta månader om vi ska vara såna.
Och jag gillar att ha kontroll.
Iaf vara lite medveten.
Nu ka jag bara hoppas att jag kommer in på någon läkarlinje och att jag hittar bostad där.
Bostad är väl ett problem jag får ta senare för antagningen är nog svårast.
Jag ska söka till alla skolor.
På alla kvoter det finns (och som jag kan söka till).
Och sedan ska jag hålla tummarna.
annars ska jag läsa upp betygen ästa termin och söka igen till hösten.
Kommer jag inte in då heller får jag göra om det tills jag kommer in.
För jag ska komma in på ett eller annat sätt.
Så är det bara.
Så är det när man har drömmar som sträcker sig högre än vad man kanske tror att man kan nå.
Men helt omöjligt borde det väl inte va?
Eller?
Nä, jag ska lyckas.
Och sedan ska jag bli den mest sympatiska, kunniga läkaren som någonsin skådat Sveriges sjukhus.
Det ska jag bli.

Önska mig lycka till är ni snälla.
För inte kan väl lite tur på vägen skada?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0