Mitt liv sett från min sida glaset.

Idag när jag cyklade hem från jobb blev jag plötsligt rädd. Jag har inte cyklat på länge, än mindre i mörker, men jag cyklade på och sjöng med i musiken när jag plötsligt fick en riktigt äcklig känsla av vad som skulle kunna hända mig där jag cyklade. Jag har ingen aning om varför jag plötsligt började tänka så men jag började tänka att mitt liv skulle kunna vara över där och då. Det lustiga i det hela var dock att jag var inte rädd för att dö, utan istället rädd för allt jag skulle gå miste om. För allt jag inte skulle få vara med om.

Det fick mig att inse hur mycket jag faktiskt ser fram emot just nu!


Föresten så har jag blivit faster igen. Till en liten flicka!