Mitt liv sett från min sida glaset.

Igår när jag kom hem var jag så sjukt bloggsugen.
Jag ville bara sätta mig vid datorn och skriva om hur skönt det var med en riktig vårdag.
Solen lyste.
Fåglarna kvittrade.
Fingrarna frös inte det minsta fastän jag inte hade vantar på mig när jag cyklade.
Det var varmt och skönt.
Det var vad jag kallar härligt väder.
Det är så jag vill ha det.
Så jag var glad.
Fastän jag mådde skit pga. att jag inte hade kunnat somna förrän alldeles för sent och en förkylning/infektion i kroppen som får mig att må väldigt skumt.
Ja, jag mådde ändå bra tack vare vädret.
Men när jag kom hem och skulle blogga så gick det inte.
Bloggen var fortfarande nere så jag fick återgå till att göra - inget.
Vilket i sig är väldigt skönt.
Väldigt, väldigt skönt faktiskt.
Jag tror faktiskt att jag ska göra det om en liten stund igen.
Bara lägga mig på soffan och ta det lugnt.
Fast det får jag nog vänta lite med eftersom Lucas, min tvååriga brorsson, är här nu.
Då blir det inte samma grej att lägga sig på soffan och bara slappa.
Fast han är väldigt gullig.
Det är kul att höra allt vad han redan kan vilket faktiskt är mer än vad man tror.
Det är kul.
Nä nu vet jag inte ens vad jag skriver om längre.
Jag är trott och ska nog gå och göra nåt annat.
Och sen ska jag försöka gå och lägga mig i tid.
Det ska jag.