Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag fick frågan idag om varför jag vill bli läkare.
Och om när jag kom på att det är det jag vill bli.

I bloggar de senaste dagarna har jag läst olika saker om kändisskap.
På helt olika sätt.
Och jag kommenterade på en att när jag var liten ville jag bli känd.
Men nu har min dröm föränändrats.
På sitt sätt.
Idag vill jag bli läkare.
Och ska bli det på ett eller annat sätt.
Men fortfarande vill jag bli känd.
Bara på ett annat sätt.
Jag bryr mig inte om att bli vad som kallas kändis.
Jag bryr mig inte om att alla inte kommer veta vem jag är.
Jag bryr mig inte om att få mig ett namn genom att ha varit på rätt plats vid rätt tidpunkt.
Men jag vill bli känd.
Känd för vad jag gör.
Bland de som berörs på ett eller annat sätt.
Jag vill blikänd för att vara en sådan läkare som behövs.
Som kan ta patienter som människor, inte som objekt.
Jag vill bli en sån läkare.

För mig har det stått klart sedan någon gång vid jul för två år sedan att jag ska bli läkare.
Det var för lite mindre än två år sedan som jag gjorde löftet med mig själv.
Jag har hört om flera som gjort löften med någon vid en viss tidpunkt om att de ska bli en sak.
Det har jag inte ritkgit gjort på det sättet.
Jag har gjort ett löfte med mig själv.

Jag är normalt en obeslutsam person.
Måste höra allas tankar innan jag kan bestämma mig.
Helst vill jag att någon annan tar beslutet åt mig.
MEn har jag bestämt mig har jag.

Jag bestämde mig för att jag ska bli den människor i svåra tider behöver.
Den som finns där.
Som kan ge behandling.
Som kan ge svar på frågor.
Och som bara finns där.
Som stöttar.

Jag vill bli känd genom att folk önskar att få behandlas av mig.
Jag vill bli känd för att jag gör en skillnad.