Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag orkar inte riktigt med mig själv just nu.
Tankarna flyger runt och jag blir bara mer och mer knäpp känns det som.
Tanken skrämmer mig nåt enormt.
Bara tanken i sig gör mig svag.

Jag skäms över att vara rädd för det.
Jag skäms för att ens bara tänka det.

Det handlar inte om brist på tillit från min sida.
Det hadlar om situationen.
Och om vart min likadana situation förde mig.

Förlåt.
Verkligen förlåt.
Du gör absolut inget fel.
Det är jag som är aningen knäpp.
Det är mitt problem.
Det är jag som får fightas med mina tankar.
Tyvärr finns det ingen som kan göra sånt åt en.

Är jag på väg att bli som jag absolut inte vill bli?