Mitt liv sett från min sida glaset.

Det känns som att alla förändras nu för tiden.
Allt och alla.
Och visst, det gör inte minst sagt jag med.
Men det känns konstigt.
Vissa av förändringarna den senaste tiden är jag otroligt glad över.
Tro mig, det är jag verkligen.

Men vissa saker förändras till det definitivt sämre.
Hela ganget har splittrats och det som en gång var vi finns det knappt något spår av längre.
Det finns bara minnen kvar.
Av det som en gång var "the gang" som lvde ihop dygnet runt prktiskt taget.

Nu för tiden finns inget kvar.
Alla föredetta medlemmar är bara lösryckta personligheter.
Jag är verkligen en av dem.
Det känns som att det inte längre finns nånting att luta sig tillbaka på.
Eller någon.
Vår stämning har förändrats gentemot varandra.
Eller är det bara jag som upplever att det verkar bittrare?

Kanske är saker och ting inte fullt så annorlunda som jag upplever det.
Kanske är det bara det att jag har hamnat utanför nu.
Och har man hamnat utanför en gång så blir det svårt att komma tillbaka.

Saker och ting kommer iaf aldrig bli som de en gång var.

Och nu längtar jag bara till jullovet...