Mitt liv sett från min sida glaset.

Ibland blir jag så trött på folk.
Folk som inte menar nåt illa men som ändå får en att må dåligt.
Fast ibland förutsätter jag kanske att folk vet om vad jag har gått igenom utan att de alltid vet det.
Men id såna tillfällen, som idag, vill jag bara försvinna.
För jag ahr aldrig kraft nog att säga ifrån.
Det få gånger jag gjort det har det blivit så jobbig stämning och det känns som att alal blir irriterad på mig för att jag inte kan hantera min sorg.
Så ibland försöker jag förvinna bort.
Försvinna in i min egna värld där jag verkligen inte hör det där.
För jag orkar inte.
Även om tiden gått så orkar jag verkligen inte.
Jag vill inte höra skämtas om det.
Jag kan seriöst inte se någon som helst komiskt i det.
Och ibland blir jag trött på att folk är så dåligt insatta i såna saker.

Kanske är jag mest grinig och tjurig just nu för att jag är trött som satan och har ont i huvudet och halsen.
Jag somnade tom under idéhistorie-examinationen idag.
(Och just for the record så är borden i labbet väldigt sköna att sova på när man är trött.)
För jag är egentligen väldigt glad.
Har haft en superbra helg ju.
Verkligen supermysig och allt.

---

Mamma ska ringa läkaren imrogn antagligen.
Så ska jag äntligen ta och kolla upp magen.
Bra att ta tag i något liksom.
Och bra att försöka bli av med det magonda.

Nu ska jag slänga mig i soffan och sova.
Och snacka med Felicia snart tror jag.
Om hon ringer någon gång dvs.

Hej.