Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag fick en konstig känsla av olycklighet över mig nyss.
(Gud vad jag är jobbig.
Jag blir inte direkt mindre jobbig av att jag blogagr om det heller.)

Vet inte varför jag blev sån.
Antagligen är det en liten knäpp av resefeber eller nåt sånt.

Och att det är för mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud för tillfället.
Det klarar, som många gånger tidigare nämnt, mitt huvud inte av.
Så jag blir alldeles förvirrad.
för grejen är den att jag är inte olycklig.
Verkligen inte.
Jag har inget sånt där direkt att vara sådär olycklig över.
Inte sånt där iaf liksom.
(Jag vet, jag var gåtfull nu igen, men ni får ha överseende för mig i detta inlägget för jag orkar inte förklara allt ingående och det skulle ändå blivit ett alldeles för långt inlägg isf.)
Jag är nog bara ovan.
På något sätt.
Och kanske lite sällskapssjuk efter mina dagar hemma.
Som tur var kom My, Anna och Steph hit idag och åt mackor.
Det var bra.
Och trevligt.
Och Tomas, Annika och Lucas kom också hit.
Det var mysigt.
Och jag tjejsnackade lite med Annika.
Snacka om att den tjejen är observant.
Och tomas är så typisk storebrorsaktig på det där supergulliga sättet.
(Det kan jag förklara mer om ni undrar vad jag menar men isf får ni fråga.)

Jag tror nästan att jag blev på bättre humör nu faktiskt.
Vet tinte varför det heller men det bryr jag mig inte så mycket om.
Man ska inte ifrågasätta allt så mycket utan mest låta det hända tycker jag.
Speciellt inte när det är något positivt.

Men nu ska jag gå och skvallra lite för mamma och pappa.
Och det är ingen skola för mig imrogn heller för då är vi lediga visst.
Typ iaf.
Låter inte helt fel nej.
Synd att man inte har ett fungerande Indesign då bara.
Ah, får väl lösa det på nåt sätt.
Det löser sig väl.

Hej.