Mitt liv sett från min sida glaset.

Jag är lite fascinerad faktiskt.
Jag har dagligen ett par stycken läsare, oavsett om jag är seg med att uppdatera bloggen.
Det känns väldigt hedrande faktiskt.
Speciellt i denna tid då det känns som att jag är den enda som fortfarande är aningen bloggberoende.
Vart har ni andra tagit vägen?
Jag blir glad när jag kollar på statistiken och ser att det faktiskt finns de som vill läsa min blogg.
Jag får en gnutta självförtroendekick och känner mig en smula mer intressant (mindre ointressant.)
Och ändå undrar jag vem det r som läser.
Men vill jag veta?
Eller vill jag leva i min egna bild av vilka läsarna är?
Vill jag leva i osäkerhet där osäkerheten är en del av charmen?
Jag vill ju bli charmad.

Gud vad idéhistorian har fastnat i mitt huvud just nu.

Jag lever iaf hellre i en artificiell drömvärld där jag tror att jag är lycklig och mår bra än att uppleva den bittra sanningen.
Är det naivt av mig, eller bara ett strävande om att få vara lycklig?

Nu ska jag gå och kolla på Matrix.

Kommer ändå inte vilja cykla hem i regnet nu.
Tröja istället för jacka känns inte alltför smart för tillfället.

Hej.