Kan inte med mina ord.

Har inte skrivit på ett par dagar nu.
Har haft lite fullt upp och har inte tänkt så mycket på att blogga.
Men nu så.

Jag ahr ont i magen.
ellerja, en konstig känsla i magen.
Borde nog egentligen försöka äta men har ingen aptit alls.
Vill inte äta.
Magen känns ändå okej nu, ja tom nästan bra jämört med igår.
Igår blev jag tom rädd.
Rädd på riktigt.
Så som jag bara har blivit ett fåtal gånger innan, en gång som jag kan komma på nu.
Jag fick enorma magsmärtot.
Som kramper i magen under slutet av kvällen hos Ryss.
Kunde varken stå, sitta elelr ligga ner.
Utan vred mig mest av smärta hela tiden.
Som tur är har man väldens bästa kompisar som vet hur de ska handskas med mig.
Tack.
Tack för all hjälp.
De ringde hem åt mig och pappa körde för att hämta oss.
När vi sedasn gick ut mot stora vägen i väntan på pappa vred hela magen fortfarande sig och jag visste på allvar inte vart jag skulle bli av.
Läskigt som satan.
Spydde av smärtan eller av att jag spännde mig så mycket.
Efter det och efter en bits promenerande kändes det bättre.
Och att sätta sig i bilen hem har nog aldrig varit så skönt.
När jag och My kom i säng efter världens godaste varma macka somnade jag direkt.
Jag vaknade sedan vid tre idag av att My puttar på mig och frågar om jag hade tänkt sova hela dagen.
Det hade jag inte så jag och My gick ner, fixade frukost och slängde oss i solstolar och solade ett par timmar.
Härligt.


Igår hade vi fullt hus hemma.
Lollo komfirmerades och hade sedan samling med släkt och sånt här hemma efteråt.
Konfirmationen var så grymt mysig att se på och jag som har blivit onormalt känslosam vid vissa tillfärllen den senaste tiden höll på att få tårar under själva gudstjänsten.
Det ni.
Jag träffade Eva där också.
Det var länge sedan jag träffade henne.
Alldeles för länge sedan.
Så det var grymt kul att träffa henne igen.
Och vi snackade minnen och ville båda två tillbaka till konfirmationen.
Gud vad vi har gjort roliga saker ihop hon och jag.
Och gud vad vi egentligen har många interngrejer som man har börjat glömma bort så smått nu.
Det är sjukt illa.

Jag ska nog ta tag i det ochdra mig till KU någon dag om jag vågar.
Var ju ett tag sedan ajg var där nu.
Typ 1½ år.
Men det hade varit så kul att träffa alla igen.
Elelr ja, de få som är kvar där fortfarande sedan min tid alltså.
Undrar egentligen hur månbga där som kommer ihåg mig.
Men ändå.
Jag vill sitta och sjunga ihop framför elden med alla dem igen.
Få saker slår det i mysighetsfaktor.

Konfirmationen var ritkigt bra och det var väldigt väldigt trevligt här efteråt också.
Jag kom på att jag älskar när man har såna här träffar med släkt och vänner.
Många människor men alla vilka man känner sig bekväm inför.
Riktigt härligt.
Och man får mingla på som bara den!


My har skickat en massa musik till mig idag.
Tur att My också tycker om sån musik.
Och att hon har en massa låtar också.

Nu ska jag sova.
Imorgon ska jag be om ledighetslapp i skolan så att jag får ledigt till Kroatien.
Ja, just det, mamma har bokat resa till Kroatien.
Sticker om fyra veckor tror jag.
Elelr nåt sånt var det iaf.
Så jag kommer förhoppningsvis vara brun under avslutningen.
Nice.
Om inget annat så kommer jag ha det väldigt väldigt mysigt med mamma hoppas jag.
Och det ser jag väldigt mycket fram emot.
För jag saknar mina och mammas alla små dumma grejer som vi brukade hitta på ihop.

Gud vad jag saknar mycket av mina såna gamla grejer.
Som aldrig blir av nu för tiden.
Jag vet i sjutton vad jag lägger ner all min tid på nu för tiden.
Men men.

Hej.


Lägg dig här bredvid mig
Se mig djupt i ögonen och känn
Säg mig sedan vad du känner
Om du vill
Eller bara le, dra mig nära och var där

Jag faller mot dig
När livet ger hårda slag
I din famn vill jag vila
I din famn vill jag vara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0