Feel a little sorry sometimes, you're not here when I am writing.

Den låten har fastnat i mitt huvud på nåt sätt.
Inte sådär att den spelas upp där hela tiden.
Utan mer att varje g¨ng jag hör den så glömmer jag allt annat jag gör och lyssnar bara på texten.
Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.
Kanske försvinner det lite när jag har skrivit ner det.
Kanske är det något i den som jag undermedvetet säger till mig själv att jag inte ska glömma.
Jag vet inte.
Lite deprimerande verkar det nästan att ha den fäst i huvudet.
Men det är jag inte.
Det är inte därför den har fastnat.
Jag får väl försöka lista ut det någon gång.
Om ett tag.

Egentligen är detta ett dåligt försök att slippa plugga.
För det funkar inte för mig idag.
Alls.
Jag vet inte vad jag ska skriva och jag inser nu att jag inte alls vet vad de olika gubbarna stod för.
Bra Josefin!
Men snart ska jag komma till skott.
För jag har ju en hel del att göra.
Faktiskt.
Och desktopbajset behöver egentligen också bli klart idag.
Jag är en osmidig människa.
Med dålig självdiciplin.
Utan självdiciplin.
Kan man köpa sig självdiciplin?
Ah, det hade jag ändå aldrig kommit till skott med.

Nä, nu ska jag gå och göra något.
Kanske blir det att äta framför tv:n bara.
Gud, det är verkligen inte det jag behöver göra.
Men det är väl det som är enklast.
Så får jag energi att göra allt annat sen.
Ja, så får det bli.

Hej.


I'm not asking for everything,
But sure I could use a hand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0